Skilsmässa eller ej?

Kortfattat så har jag som de senaste åren tagit hela ansvaret för allt vad gäller barnen men förskola, skola, fritid, kompisar, födelsedagenar, jul mm. Jag har tre flickor 4,11 och 14! De äldsta flickorna tränar väldigt mycket och jag de senaste tre åren spenderat större delen av deras sommarlov på träningsläger. I år ville jag ha en förändring och sa tidigt att jag ville att vi skulle göra något ihop istället och att jag inte var beredd att lägga 3-4 veckor själv med tjejerna någonstans i Sverige eller utomlands på läger.

Tjejerna har accepterat att det blir mindre läger i år och ett antal sommarveckor stod öppet för familjen att göra något. Och nu är jag så less så "att luften håller på att gå ur" . Tror jag är lite klysicht "utbränd" på allting och orkar inte själv ta tag i att planera och fixa och nu har det inte blivit ngt. 
 
 Vi hade 3 veckor ihop och jag frågade om vi skulle ta en restresa och sticka iväg någonstans mycket tidigt?

Förra veckan på vår första vecka så har han jobbat nästan alla dagar och haft en 2-dagaras resa till Stockholm på agendan. Den här veckan har vi haft min bästa vän med familj här på besök och då istället för att göra att göra saker ihop har han under sin semestervecka och deras vistelse här jobbat mer eller mindre hela veckan i tid och otid(alltid en tur till företaget). Vädret har ju också varit dåligt så nu planerade han dessutom in en liten "jobbtripp" lägligt med några extradagar typ 5 istället för 2 för att få komma till värmen i sydeuropa i samband med ett leverantörsbesök.

Igår skulle han dessutom plötsligt ut och äta med en vän då vi har gäster hemma. Jag ville då absolut att han inte skulle bli så sen eftersom vi skulle upp tidigt och kika på min bästis flicka som spelar en fotbollstunering. Våra bekanta var på Liseberg så jag tyckte det ändå var rätt ok eftersom vi valde att inte följa med. Klockan 06.00 då vi allihop går upp då kommer han hem onykter i taxi (vilket är mer regel än undantag iofs dem tiden)

Då han har en otrohet i bakom sig för 5 år sen som jag förlåtit honom så seglar detta sätt att han hela tiden flyr till annat upp samma känslor som då och jag fixar inte det.  

Hans lilla tur till Europa innebär nu att alla andra chanser till att göra något ihop raserats den här sommaren så nu återstår bara enstaka dagar på egen hand denna skitsommar!

Tonåringen vill inte göra något annat än vara med sin pojkvän. 11-åringen drömmer bara om några dagar med hela familjen och lillis hänger mer dit vindarna bär med samma entusiasm! Min mamma lade också lägligt in sitt jämna kalas på min sista vecka vilket innebär att vi ska resa iväg dit Alla ska vara med har hon sagt så det känns inte läge att missa det heller. 

Jag skriver några rader för just nu behöver jag ert stöd eller tips och råd hur jag ska undvika att gå under.
Pallar inte mer. Vi har dessutom inte så mycket pengar så en resa till priserna som excisterar just nu går inte att lösa.  Idag just nu känns en skilsmässa närmare än någonsin:(

Att man dessutom känner sig som en misslyckad, fet ful avdankand 3 barns mamma som inte kommit igång med träningen än gör ju inte heller saken bättre. Hur ska jag ta mig ur det här?  
     
Hälsningar en ledsen norrlandstjej !