Vad klassas som psykisk misshandel mot barn?

Till en del skulle jag väl säga att det funkar som mobbing- det är mobbing om någon känner sig nertryckt/mår dåligt.

Vissa barn tar inte märkbart illa vid sig om man höjer rösten, andra blir halvt ihjälskrämda. Det är klart att man bör undvika att gapa och härja jämt på barnen, men i en del fall förstår jag att föräldern blir desperat och att det kan gälla allvarliga skaderisker för barnet- flera gånger om dagen!

Facit får man ungefär när barnen fyllt 25, om de fortfarande känns vid en då så har man väl inte gjort allt fel som förälder, förhoppningsvis.

...och sen tror jag att det är helt okej att ge kritik eller tappa humöret ibland så länge man också ger kärlek och uppskattning, och att kärleken överväger.

Ett barn som aldrig behöver vara osäkert på att föräödern älskar det tar inte omåttlig skada av att det ibland blir högljutt hemma, men ett barn som bara får negativ feedback och aldrig får höra att det är älskat kommer givetvis att må mycket dåligt.

Det jag menar med detta inlägg är om barnet reagerar på så sätt att det t ex ber om ursäkt för allt nästan innan det hänt för att "föregå" föräldern, eller när barnet blir märkbart rädd av att föräldern skriker.

Höja rösten och skrika är för mig inte samma sak. Höja rösten gör väl var och varannan förälder och det är inget barn normalt sätt reagerar på, men att SKRIKA åt saker barnen inte rår för. DET är vad inlägget handlar om. Inte om barnet uppenbarligen slänger en macka på golvet för 3 ggn fast man sagt till barnet förut, för då höjer nog alla föräldrar rösten.
Hoppas man förstår skillnaden vad inlägget syftar på nu.

Allt det som du räknat upp är psykisk misshandel. Allt som kränker barnets person eller får barnet att ifrågasätta dess värde som människa är psykisk misshandel. Allt som får barnet att känna skam över sin egen person istället för skuld över sina egna handlingar är psykisk misshandel. Barn ska inte behöva stå ut med något som vi vuxna aldrig skulle tolerera.

Ja det är ganska gjutet psykisk misshandel tycker jag, barn ska inte vara dödsförskräckta inför att spilla vid matbordet eller behöva hjälp med toa eller hygien.

Det är dessutom tämligen kontraproduktivt för man får sällan säkrare motorik av att vara livrädd och ha ont i magen av ångest, vet jag av egen erfarenhet.

Senaste jag hörde i dag av en mamma:
"Jag vill inte att du ska stå här och tjura när jag precis köpt dyrt lördagsgodis till dig! Nu får du vara lite glad och tacksam i stället!"

Gah gav mig magont men det kanske bara är jag?? Men att spela på ett barns samvete sådär! Usch!

Gammal tråd men puffar upp den då jag också undrar. Vart går liksom gränsen?
När ett barn inte vågar säga vad de vill till en förälder?
När ett barn får höra att en förälder trycker ner den andra, är det psykisk misshandel av barnet?
När ett barn får höra att de har fula kläder eller att de har konstiga kläder?
När ett barn får höra att de ser konstiga ut? Att de är tjocka (även om det sägs på "skoj")?

Vad är psykisk misshandel.
För mig är det allt här ovan, då ett barn blir rädd, kränkt eller illa berörd.

Frågan är, vad kan man göra för ett sånt barn?         

Skulle någon bete sig så mot mitt barn eller om jag skulle få veta att någon beter sig så mot sitt barn,så skulle denna personen inte kunna sitta på år o dagar.
Fan va mycket stryk fanskapet skulle få. 

Det jag afunderar över att mindre barn förstår ju inte ironi och sarkasm så även om en vuxen säger det på "skoj" så anser JAG att det är psykisk misshandel, att skoja på nån annans bekostnad, speciellt ett barns eftersom de inte förstår att det är just skoj.

ja det är ju vad man skulle vilja göra naturligtvis, tyvärr så funkar ju inte sveriges samhälle så :( inte direkt nån rätt för barnen för det måste alltid finns massor av bevis och ÄNDÅ har föräldrarna rätt till umgänge, tragiskt men sant!
  

min dotter säger på dagis att pappa har varit i fängelse hon är 6år, jag är varannan helg pappa och hämtar på dagis. Dagispersonalen hörde vad hon sa + flera barn , när jag frågade min dotter vem som sagt att jag varit i fängelse så var det hennes mamma som nekar. Dagispersonalen hade glömt händelsen senare när jag tog upp det med dom. Mycket riktigt jag satt i fängelse för 30år sen, ska mitt barn behöva genomleva det nu och vad händer i skolan som hon nu börjat i kommer hon att bli mobbad retat utfryst, Vad har mitt ex för tanke med att säga till min dotter att jag suttit inne för 30år sen`? Vad får det för konsekvenser idag för min dotter om det kommer ut på skolan? Vem ska man prata med. När vi åkte hem så sa min dotter att idag var pappa fri iallafall.

Min sambos barn får inte berätta för oss om någonting angående deras mammas vecka. Det är strängt förbjudet från deras mammas håll, bara det är ju en berövning av barnets yttrandefrihet. 

När sonen berättade för oss att de skulle vara hos deras mormor mån-tors på deras mammas vecka och undrade om de bara inte kunde få vara hos oss istället skickade vi ett mess och sa att barnen undrade och att det går bra för oss. varpå vi får en massiv utskällning för att vi inte ska lagga oss i hennes vecka. Vi kan ta det även om det känns konstigt att man inte kan fråga eller kommunicera. 

Men vad gör hon sedan? Jo, hon ringer sonen (12år) och jag hör henne skrika "Bara för att jag berättar någonting för dig så behöver inte du gå och berätta det för pappa!!!" i telefonen, skäller sedan ut honom en bra stund och säger att han inte får säga hur han tycker och hur det går till på hennes veckor. 

Det här är väll ändå psykisk misshandel på hög nivå? Jag vill inte ens veta vad mer hon gjort mot dem... De vågar inte berätta nått, så vi har inte mycket att gå på.