Herregud, har vi gjort något helt galet?

Nej det tror jag inte, så gör vi också. Men det kommer att finnas en hel del iallafall här på FL som kommer att skriva snart att detta är barnmisshandel... Jag lyfter in min son i ett annat rum speciellt i de situationer då vi andra behöver lugn och ro t.ex. när vi sitter och äter och han får ett utbrott. Jag tycker också det kan vara bra som ett avbrott, det är inte alls en skamvrå det handlar om. Min son kan bli sån att han bara skriker mer och mer ifall vi försöker trösta eller prata med honom då han är riktigt arg.

Fast vad är vitsen om det ändå inte funkar?

Mitt barn också 4 får ibland dessa utbrott där han är okontaktbar. Min erfarenhet är att det funkar bäst att bara finnas där, bekräfta att man förstår att han är arg, och att visa empati för de jobbiga känslor som han upplever. När han har gapat i Högan sky och skrikit om hur dum jag är, bruka brukar det mer övergå i ledsnad efter 5-10 minuter och då blir han mottaglig för en öppen famn och prat.

Min mamma satte alltid mig i ett rum ensam nar jag var 3-4 ar (hon laste saklart inte in mig eller nagot) nar jag blev arg och sa klart och tydligt "Det ar for jobbigt for oss att ha dig skrikandes har sa du far vara har inne tills du lugnat ner dig och kan komma ut och bete dig som folk", sen satt jag och skrek dar inne i typ 5-10 min sen insag jag hur lonlost det var att fa utbrott nar ingen tittar pa.. och slutade skrika! Jag tyckte aldrig att mamma var elak alls for hon forklarade ju att det var jobbigt for henne och resten av familjen

Det fanns ocksa ganger da hon helt enkelt borjade harma mitt beteende (aven bland folk) sa om jag lag och skrek pa marken sa la hon sig och skrek pa marken.. Kan lova dig att det inte tog manga sekunder innan man blev tyst och snall!!

fast är inte det ett sätt att säga att det är okej att skrika så. för här hemma är det inte okej. man har rätt att bli arg och  besviken och ledsen, men det är inte okej att skrika. 

jag skriker aldrig tillbaka till barnen men jag gör det klart och tydligt att det inte är ett okej beteende.
och ett sätt för mina barn att lugna ner sig är om de får vara ensamma. då i ett eget rum. när de lugnar er sig få de komma ut..  

haha så gjorde min mamma med.. =0)

Haha! Testat det me, sonen blev helt knäpptyst och bara glodde på mig.

Nä, det är inte fel. Gör samma sak ja, det är inte ok att skrika och gapa bara för att man blir arg, dom testar din reaktion och om du ger med dig för att han/hon skriker.  

Hur tänker du att en 4 åring ska uttrycka en galen ilska då? Hamnar vi vuxna har ku förmåga att ventilera den på andra sätt som jag faktiskt tror att få jättestarkt 4 åringar har. Att dÅ förbjuda skrik blir ju samma sak som att försöka förbjuda känslan. När de blir äldre kan man jube dem resonera om saken,skriva av sig,s

Jag tycker det är helt ok att ta undan barnet. Men jag tycker inte ni ska gå in till honom/henne fören det är tyst. Jag hade sagt att "ska du skriva så så får du gå och göra det på ditt rum också kan hi prata sen när du slutat skriva". Hade aldrig gått in till barnet medan det skrek. Liknande gör jag även på jobbet på förskolan, vi tar aldrig undan barnet eller stänger ute då men vi säger att skrik du så pratar vi sen. För det är lönlöst att försöka diskutera med en del barn när de bara skriker. Dessutom för man ju ont i huvudet själv. Jag tycker det fungerar och jag är alltid väldigt noga med att ta kontakt med barnet när det slutat skrika och går då fram och säger typ "vad bra att du skrek färdig. Varför blev du så arg?"

Visst man kanske visar att det är ok att skrika då anser vissa men samtidigt så tror jag att barnen kommer lära sig att de får ändå inte som de vill genom att skrika utan det bästa är alltid att prata med en gång och det tror jag se kan ha nytta av i hela livet.