3års trots. Slåss. Tips och råd

Puffar

Helt normalt med barn som slåss! Nästan alla barn går igenom perioder där de slåss, de vet helt enkelt inte hur de ska hantera sina impulser. Tänk dig själv att bli riktigt förbannad så att det kokar inom dig, och så har du ingen impulskontroll. Du skulle nog också slagits!

Men det är inte okej! Var lugna men tydliga om att det inte är ett okej beteende. Försök förklara att det gör ont, att man blir ledsen om man blir slagen. Skäll inte i onödan men dadda heller inte med honom, det är inget farligt att låta arg i rösten om man får en smäll i ansiktet.

Sedan tycker jag ni ska ta en funderare över vad ni lovar barnet. Inte kul alls att tro att man ska få göra något riktigt kul, och så blir det inte av. Jag skulle absolut blir besviken fast jag är vuxen. Lova inte saker ni inte kan hålla så slipper barnet bli besviken.

När vi inte kan genomföra något vi lovat så försöker vi hitta på något annat roligt istället, något som kompenserar.

Jo jag har också tänkt på det att det är ju inte kul att inte få göra det man sett fram emot. Skulle också bli ledsen om en fest eller liknande blev inställd;).

Tycker det är så svårt då han vill veta vad som kommer att ske under dagen för annars blir det jobbigt, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Man ska kanske tänka på att inte gå in för mkt på detaljer.

Barn slåss det är så, min dotter vill också veta vad som händer, men jag säger att vi ska hem till någon men inte vad vi ska göra.. Lyssna och förklara, är vi hemma och min dotter slåss säger jag nej så gör man inte, mamma får ont sen får hon vara på sitt rum, med öppen dörr och kommer ut när hon har lugnat sig och sagt förlåt. Så säger jag att hon va duktig som säger förlåt och förklarar varför hon fick vara där inne. Och så pratar vi om känsla hon har haft, tror d är viktigt att sätta namn på känslorna. Det är bra om barnen kan visa känslor och få vara arga, skrika och vara glada.. När min dotter är arg på vad som helst bara sur så brukar jag vara nära i samma rum och låta henne vara arg och skrika, säger till henne att det är helt okej att vara upprörd får sen kan man släpps känslan och bli glad.. Hon kan komma ibland -mamma nu är jag så himla arg och sur!! Varför då? Vet inte, sen kommer hon -nu är jag glad igen .. Man har olika barn, olika lugna, envisa och skrikiga. Man får utgå från sig själv vad man tycker känns rätt.. Jag har läst boken.. Här är jag. vem är du? Den är jätte bra. Får jätte många aha upplevelser..

Tack för boktipset:)! Det lät mkt bra det där med att sätta ord på känslor. Det har vi inte pratat om. Det är som om han blir så frustrerad i stundens hetta, men när det lugnar sig så kan han få ur sig det han vill säga. Det är jobbigt när det sker ihop med andra. Träffade tex min mor i v och hon blir helt uppstressad när han skriker å hon säger att han måste vara tyst. Min brors dotter gråter mer stillsamt om hon ej får som hon vill medan sonen gråter å skriker å ibland även slår. Känns inte kul:(.

Hur länge brukar denna trots hålla i?

Jo det känns skit jobbigt men många gånger läste jag iboken så ger man barnet för många val.. Barn har jätte svårt att välja. Och att man ställer fråger.. Tex ska vi borsta tänderna? Ska vi gå till lekparken? Ska vi äta? Ska vi gå och sova? Allt sånt gör ofta att det blir för mycket.. Byt ut till - kom nu SKA vi borsta tänderna, nu ska vi äta, nu ska vi gå ut.. Självklart ska barn få valmöjligheter men i roliga saker, tex vill du leka med lera el rita? Vill du ha mjukgöras el pinn glass? Svårt att förklara men läser man boken så förstår man.. Var bara lugn när ni är bland folk, men är man i tex affären och min dotter skulle tjata om att hon vill ha någonting och jag säger nej.. Och det blir massa skrik och slåss skulle jag lämna mat vagnen och åka hem.. När hon lugnat ner sig skulle jag berätta att nästa gång när hon är duktig så får hon den saken för att hon är duktig och gör som jag säger, el tex att vi fikar efter åt. Det gör jag nästan alltid med min dotter när hon är duktig, vilket hon nästan alltid är, efter som hon vet att antingen får hon någonting el fika om hon är snäll.. Det räcker att ge med sig en gång med tjat så fortsätter det.. Vet inte när det slutar, är nog väldigt olika. Tror det kan bli bättre om man tänker över vad man sj gjorde i situationen efteråt och prata om att det är okej..

Min dotter som fyllde tre i början av sommaren har förvandlats till en tickande bomb. Så fort hon inte får som hon vill så blir det katastrof för henne. Jag märker att det är mycket som sker hos henne. Hon har börjat bli mörkrädd och drömmer mardrömmar. Det värsta är att jag märker på henne att hon skäms när hon exempelvis slåss men att hon är för stolt för att "bli glad" även om hon vill. Eller det är ju bra att hon skäms men det gör ont att se att hon mår dåligt.

De flesta utbrott kommer när jag inte ska läsa en godnatt saga till, när jag ska sluta leka etc. Det spelar ingen roll att jag säger att "Nu är det här sista sagan vi läser" "Snart måste jag börja laga mat".

Jag har inte så många bra tips att ge utan skriver mest detta inlägg för att visa på att ni inte är ensamma TS. Men det jag tänker är att man får försöka vara konsekvent, andas lugnt, kramas mycket och själv andas andas andas. Inte skuldbelägga barnet och välja sina konflikter.

Så skönt att höra!! Vi har denna v pratat mer med sonen och frågat varför han är arg. Tror även att mkt av utbrotten beror på att han tror inte vi förstår honom. Han har svårt att säga r och lägger gärna til l och b. Så ibland kan det vara svårt att höra:/.

Det där med att skämmas har vi också märkt. Om han tex missförstår oss så skäms han:(. Inte lätt period, men andas andas;). Å skönt att höra att vi inte är ensamma!!