Barn som dödar djur.
För någon dag sen var vi med barnen hos deras farmor och farfar. Deras trädgård ligger mitt i ett grodstråk, så varje år vid denna tiden invaderas den av grodor, vilka vi brukar titta på med barnen.
Vi vuxna satt och fikade på altanen och barnen lekte i trädgården. När vi ska åka beter sig barnen som att dom döljer något och det visar sig att dom roat sig med att döda grodor i ett par timmar.
Hur hade ni reagerat på detta? Och hur hade ni skött det med barnen?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-07-22 15:49
Våra barn har alltid haft mycket husdjur - hundar, katter, marsvin, kycklingar, råttor, fiskar. Dom har aldrig visat ens tendenser till att skada djur innan. Vi skaffade exempelvis en hundvalp för ett par månader sen och dom har varit jätteduktiga med den. Därför såg vi det inte som ett problem att lämna barnen ensamma med grodorna. Det har vi dessutom gjort flera gånger innan om åren, då dom även varit mindre, och det har inte varit problem då.
Men, till saken.
Vi hanterade det på följande sätt.
Först skällde jag tills jag blev blå, sen skällde deras pappa till han blev blå.
Vi drog in lördagsmys, lördagsgodis och veckopeng. Vi satte även stopp för att dom ensamma får leka med eller ta hand om husdjuren (som dom hittills gjort utan problem).
Sen satte vi dom i bilen och ignorerade dom, lät dom fundera på vad dom gjort.
När vi kom hem åkte dom in på sina rum och fick sitta där och begrunda sina handlingar och därefter tog min man ett allvarligt men mer sansat samtal med dom var för sig.
Nu har dom den kvarstående konsekvensen att dom måste bevisa sin empatiska förmåga för djur, innan dom igen får lov att ta del i familjens ansvar och mys med husdjuren.
Detta tyckte farmor var så hemskt, att barnen inte fick lördagsgodis eller veckopeng, och att dom inte fick lördagsmysa på kvällen. Det blev ju så synd om barnen tycker hon. Jag blir däremot förbannad över att hon bagatelliserar deras handlingar och ville därför höra om ni tycker att vi var för hårda.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-07-23 12:53
Vi tänkte att barnen skulle ha en grodbegravning, men i en obevakad sekund när vi var tvungna att titta bort för att vår hundvalp hamnade under en annan stor hund, passade barnen på att tömma ut alla grodor i skogen. Så den tanken fanns.
Så, för att klargöra för alla uppskrämda mammor som tycker att jag skadar mina barn.
Anledningen till att barnen fick leka med grodorna på egen hand var för att dom under flera år tidigare visat att vi kan lita på dom när det kommer till djur och till att leka själva hos farmor och farfar. Det har alltså aldrig varit ett problem, och det funkar inte att hålla stenkoll på två barn som leker ute i skogen, i varje sekund.
När jag gick fram till dom fnissade dom och betedde sig på ett sätt som visade att dom hade pysslat med saker dom inte får. Jag frågade ett par gånger vad dom gjort men dom ville inte berätta utan fortsatte fnissa. Till slut fick jag tag på burken och upptäckte vad som var i den. Min första reaktion var att det var en olycka, men det märkte jag också snart på deras beteende att det inte var.
Då blev jag chockad, och kallade på min man som också blev chockad. Anledningen är att hela familjen, inklusive barnen, har alltid varit djurmänniskor och barnen har inte gjort en fluga förnär. Hittar vi spindlar släpper vi ut dom. Vi dödar bara djur om vi måste, och då finns det en vettig förklaring, som t.ex att jag är allergis mot getingstick. Vi dödar inte för nöjes skull. Sen ska vi väl ärligt säga att vi inte har myrbegravning för varje myra vi trampar ihjäl när vi är i skogen, men man trampar inte på sniglar och man trampar inte ihjäl mördarsniglar bara för att dom är äckliga.
Vi har även pratat om att man måste döda vissa djur för att få mat, och att djur också dödar djur för att få mat.
Så, vi blev chockade och därifrån kom ilskan. Vi skrek inte i full kalabalik, vi höjde båda rösten och förklarade att det där gör ni inte om.
Sen drog vi in myset som var tänkt att ha på kvällen. Koppling?
Dom döda grodorna kan inte gå hem och mysa för dom är döda, då ska inte dom som dödat dom heller gå hem och mysa. Och det var en konsekvens som gick för hela familjen, för det var inte så att jag och min man hade lördagsmys och lät barnen titta på.
Därefter lät vi dom tänka över vad dom gjort när dom satt i bilen, när vi kom hem fick dom gå in på sina rum så gick min man in och pratade med dom om vad dom hade gjort, varför dom hade gjort det och varför man inte får göra så. En diskussion helt enkelt. Det sjönk då in för barnen och dom blev ledsna. Självklart visade vi dom då kärlek och tröstade och kramade och sa att gjort är gjort och så länge det inte görs om så är det bra så.
När grodorna dödades visade vi helt enkelt empati med grodorna. När barnen insåg vad dom gjort och blev ledsna visade vi barnen empati.
Ett par dagar efter kom dottern till mig och ville prata om att hon förstått vad det innebär med ett levande djur, att hon aldrig skulle göra om det och så undrade hon om hon inte kunde få gå ut med hunden. Hon bevisade helt enkelt för mig att hon lärt sig en läxa genom att själv komma till mig och föra sitt resonemang. Då fick hon självklart tillbaka rätten att på egen hand gå ut med valpen.
Det är inget fel på våra barn, det är inget fel på vårt föräldraskap. Barnen har mycket väl förstått varför dom har fått dom konsekvenser och straff (tydligen väldigt viktigt att använda ordet straff) som dom fått, och dom har respekterat det. Ett tecken på mognad och insikt i mina ögon.
