Orolig över manliga pedagoger :(

Så du är rädd för att de ska va pedofiler och så fort du har lärt känna dem lite så känns det bättre för de är ju trevliga och då kan verkligen inte vara pedofiler eftersom de har familj? Förlåt men nu är du både fördomsfull och naiv och lite mer dum på toppen av de hela! 

Mina barn har växt upp med manliga pedagoger på både förskola och skola/fritids. Det är det bästa som har hänt!

Det är ett ytterst fåtal som söker sig dit av den anledning som du är orolig för, dessutom ska du veta att det finns en hel del kvinnliga pedagoger som också varit ytters olämpliga och utsatt barn för både det ena och det andra.

Bearbeta det hela, om det händer något som du reagerar över, ta upp det med föreståndaren på förskolan.

Berätta konstruktivt om din oro och försök vara ödmjuk inför det faktum att manliga pedagoger (även om de är sällsynta) oftast har mycket positivt att tillföra till barnen, men också lätta upp stämningen på en arbetsplats som tyvärr är alldeles för kvinnodominerad.

Att misstänka varje manlig pedagog för att vara pedofil är att säga att du tror att varje pappa som byter blöja, leker, nattar och leker med sitt barn är pedofil. Majoriteten av övergreppen sker av en bekant till familjen eller en familjemedlem. Så misstänk grannen eller barnets morbror ist.

Du säger ju själv att den manliga är super! Så sluta tramsa!!

Jag är förskollärare och har just nu två manliga kollegor samt en manlig vikarie som brukar hoppa in ibland. Alla de tre är verkligen hur bra som helst! Jag skulle bli jätteledsen om det visade sig att någon förälder trodde att de på något sätt var dåliga för barnen. Det är så himla bra att barn ser både män och kvinnor som förebilder inom alla områden, att de ser att både män och kvinnor kan sköta barn t ex.

Har just arbetat på sommarförskola med några "kollegor" från andra förskolor i kommunen, kvinnor allihop. Och bland dem finns det däremot vissa jag skulle vilja sparka ut med huvudet före. För hur de behandlar barnen, varandra och vårt yrke. Fy fan. De var alltså inte pedofiler, så klart. Eller misshandlade barnen. Men de behandlade barnen så respektlöst och ville allra helst vara nån annanstans än på en förskola och göra nåt annat än jobba med barn. De barn som går på deras förskola blir jag tamejsjutton orolig för.

Jag känner män som jobbar som pedagoger (även på min sons fsk) och en del är så där lite svårpratade och undvikande, och har inget förhållande men vad jag förstått när jag rotat lite i det är det för att de är lite blyga och har lätt att umgås på ett lekfullt sätt med barn då det inte ligger så mycket prestige i det medan de kan ha svårare att ta kontakt med tjejer på ett romantiskt sätt då de är lite blyga annars och därför inget förhållande och lite svårt med föräldrakontakten fast de är bra med barnen. Jag känner dessutom en kvinnlig som är på samma sätt fast det verkar lite ovanligare. Tror inte att du behöver vara orolig, jag har fullt förtroende för dem. =)

Jag tycker du ska söka hjälp, det låter som du har någon slags tvångstankar eller någon typer känslig personlighet som gör att du oroar dig för småsaker hela tiden. Ring till vårdcentralen imorgon. Då kommer du att få träffa en läkare och sedan en kurator. Altenativt bli skickad till öppenpsyk. Det finns hjälp att få. Hoppas det löser sig! =)