Hjälp - busiga ungar som gått överstyr!

Favoritar... Behöver oxå tips.. Hehe

Ja, jag hoppas att många FL-experter kan hjälpa. Tror inte att du är ensam jguz!

Åh gud vad jag känner igen mej..har två pojkar, 3,5 och 1,5 år och de härjar hej vilt dagarna i ända!! 
Jag har tagit till alla knep jag bara kan komma på..vissa har funkat i perioder t.ex att det blir ingen tv om du inte skärper dej, inget lördagsgodis  osv...Men känns inte bra att behöva "hota" hela tiden..

Just för tillfället drar storebror med lillebror på en massa hyss och skyller sen allt på stackars lillebrorsan :=)) 
Varje dag ser det ut som om en atombomb slagit ner här inne.
Jag har börjat att ge storebror lite mer "utrymme" och bara säga till honom när det VERKLIGEN behövs. Då upplever jag att hans lust att trotsa mot mig och stöka ner helt hejdlöst, försvinner lite grann, eftersom han inte får nån respons.

Söker oxå efter tips att lugna ner mina vilda energiknippen till ungar ;=))

Mitt främsta knep är att aldrig, aldrig, aldrig någonsin hota och att det man lovar det håller man.

Mina barn har varit sjövilda rent ut sagt men nog fick de lära sig att uppföra sig när de var tvungna. Kan man inte vistas i andras möblerade rum så åker man inte dit och börjar de "rocka loss" och fortsätter med det trots tillsägelse eller spring-i-benen-övningar så går man hem hur gärna jag som vuxen än vill stanna kvar. Det räcker att göra så någon gång eller gå tre busshållplatser en gång för att de ska fatta galoppen.

Å andra sidan måste man ge dem alternativ, sitt still i 15 minuter så springer vi tillsammans 5 varv runt huset eller liknande, umgänge ska och kan aldrig vara enbart på vuxnas villkor. Har man mycket myror i rumpan så måste de bort på något sätt och det gör man genom att kompromissa och rikta energin mot vettigare saker än porslinsskåpet.

Hemma är egentligen samma sak, går "leken" ut på att riva ner allt på golvet har man för mycket leksaker. Då plockar man undan det mesta och sparar några favoriter för att skifta leksaker efter ett tag. Då är det inte en hel ocean att städa och leksakerna brukar vara mycket roligare.

Mina fyra barn (7 månader, 2 år, 4 år och 6 år) är fulla av energi och ofta mycket livliga och högljudda. Innan vi åker iväg någonstans brukar jag berätta vad jag förväntar mig av dem (t.ex. att de ska sitta ner när de äter,  inte slåss med varandra m.m.). Vi pratar också om vad besöket går ut på och ungefär hur länge vi ska stanna där.

När vi åker hem till någon brukar jag fråga vilka regler som gäller där, hos vissa är det helt okej att barnen klättrar i soffan och hoppar i sängen och leker med saker, medan det hos andra människor är förbjudet. Jag tycker att barnen ska veta vilka regler som gäller i just det hemmet. 

Jag förväntar mig inte att små barn ska sitta stilla länge vid matbordet, det är omöjligt för dem. Om både jag och min man är iväg med barnen kan en av oss gå ut i trädgården eller till en lekplats så att de får röra på sig och leka.  

Att få barnen att hjälpa till att plocka undan efter sig är en utmaning. Ibland funkar små tävlingar som "vi ser vem som plockar upp flest legobitar på en minut - klara färdiga gå!"  Oftast funkar ingenting och det är vi föräldrar som plockar undan efter barnen...     

Var vi bortbjudna så pratade vi alltid med barnen om hur vi förväntade oss att de skulle uppföra sig.
Gick det överstyr så gick vi hem.

Hemma går leken gärna och ofta överstyr, men det är vi vuxna som tar ansvar för röran eftersom vi inte har kommit på något sätt som fungerar för att få barnen att städa. Ibland städar de med oss, men mest effektivt blir det städat om vi gör det utan barn närvarande. Barnen är knappt 7 och 4 år. 

När barnen behöver varva ner bryter vi vad de håller på med, antingen genom att slå på TVn och sitta i soffan med dem en stund, eller läsa för dem en stund. Eller lägga sig på sängen och kramas en stund. Ordna bad är också ett effektivt sätt att avbryta destruktiv lek, då kan man också som vuxen städa/gömma undan grejer medan de badar. 

Borta har det aldrig hänt att de har betett sig som hemma. Med mer främmande vuxna närvarande sköter sig barnen bättre, och eventuella tillsägelser i en främmande miljö känns flera gånger starkare än tillsägelser hemma - både om det är vi föräldrar som säger till och om det är dem vi besöker.  

Visst vägras det att hjälpa till här också men de kommer ofta på andra tankar när de inser att det är just t.ex. städning som krävs för att få något tillbaka. Kaoset har en gräns och barnen kloka och är de bara matade och lagom icketrötta funkar det mesta. Gör det inte det får dom snällt trampa ut och andas frisk luft (hoppa studsmatta eller vad de nu hittar på) tills de är mer medgörliga

Hos andra uppför dom sig fint, oftast i alla fall. Den ene kan busa till det lite lagom men några knep för att klara av detta har jag inte - då går vi därifrån bara. Sex år är dom bägge två.