Barn med autism och hund

Jag har en dotter på 10 år som oxå har högfungerande autism och inte är utåtagerande. Vi har hund och det går jättebra. Hon är lite hårdhänt med hunden ibland och vi får säga till men det fungerar jättebra!

Tack för ditt svar! Har dottern och hunden något utbyte av varandra eller tolererar de bara varandra? Min förhoppning är ju att sonen och hunden ska knyta an till varandra och hålla ihop:)

Ja nu har vi ju haft hunden i snart 7 år men visst finns det ett band mellan dom. För dottern är hunden en trygghet och hunden är jätteglad för henne oxå.
 

Vi har hund och hunden tycker om dottern men min dotter kan plötsligt slå eller slänga saker och vår Wilma är mkt tålig.
Men barn utan autism blir hon att hon kan nafsa till dem om de håller fast henne. Hon är av liten ras ingen stor.

Vi har hund och sonen på 7 år är autistisk. Det fungerar jättebra även om sonen ibland kan ta lite hårt i hunden. Men vi har en otroligt snäll hund och de är som att hon förstår att han inte rår över sitt beteende. Både hunden och sonen blir överlyckliga när sonen kommer hem från skolan och de är så roligt att se

Min pojke som snart är 4 fick en autism diagnos nyss. Vet inte vad högfungerande innebär så vet inte om våra barn är lika men vi skaffade hund för några månader sen och det fungerar jätte bra och han tycker om henne, leker med henne, håller hennes koppel till dagis och så. Visst blir han lite mycket på henne ibland men då är i så fall vår trotsiga 2årig mycket mer jobbig på henne och lyssnar INTE när man säger till honom. Jag tänkte också som dig att pojken och hunden skulle bli vänner och de har de helt klart blivit men hade nog blivit ännu mer om hunden hade varit lite mer social. Eller social är hon men ingen sån som vill ligga hos en och bli klappad så mycket utan hon håller sig gärna på sin kant lite.

Min pojke som snart är 4 fick en autism diagnos nyss. Vet inte vad högfungerande innebär så vet inte om våra barn är lika men vi skaffade hund för några månader sen och det fungerar jätte bra och han tycker om henne, leker med henne, håller hennes koppel till dagis och så. Visst blir han lite mycket på henne ibland men då är i så fall vår trotsiga 2årig mycket mer jobbig på henne och lyssnar INTE när man säger till honom. Jag tänkte också som dig att pojken och hunden skulle bli vänner och de har de helt klart blivit men hade nog blivit ännu mer om hunden hade varit lite mer social. Eller social är hon men ingen sån som vill ligga hos en och bli klappad så mycket utan hon håller sig gärna på sin kant lite.

Min bror är autistisk och utvecklingsstörd och för honom är djur jättebra. Jag har aldrig träffat någon som är lika bra med djur som honom. Han fick en katt då han började skolan och han älskar sin katt och gjorde från första stund. Han blev mycket lyckligare och harmonisk med katten och katten älskar honom. Katten ligger ofta i hans säng och sover och möter honom i dörren då han kommer hem. (Något som jag tyckte var otroligt orättvist då jag var liten.)