Ersätta ägaren, om man lånar något, som råkar gå sönder.

 som gammal hästägare till 8 hästar skulle jag INTE låna ut mitt släp trots att det var ett gammalt Tranesläp sen -92 tror ja det var.
men vi hade lackat det själva.jag lånade aldrig ut mitt släp.

men som svar på din fråga: SJÄLVKLART om man lånar nåt utav någon och man krockar eller nåt annat går sönder(en lampa lägger av eller vad som helst)
klart man ska betala. självklart.
krockar ma ska självrisken definitivt betalas och lite till......

Självklart ersätter jag. Lånade grannens uppblåsbara gästsäng som gick sönder. Jag köpte då en helt ny till henne. För mig var det självklart.

Varför undrar du?

Jag tycker att det är intressant att höra vad andra tycker därför att det tycks inte självklart för alla att man lämnar tillbaka sånt man lånat i samma skick.

Och att man uppfattas som snål om man inte tycker att det är självklart att låna ut sina tillhörigheter.
Många tycks resonera som så att xx-saken står ju bara där så därför kan ju jag lika gärna låna den...

Själv är jag mycket noga med att om jag lånar något se till att inte bara lämna tillbaka det i samma skick, utan helst lite bättre och tillsammans med en gåva/betalning. Eftersom jag upplever att jag fått något.
Och dessutom vill jag att den som lånar ut ska tycka att även vederbörande tjänade på det.
Men det verkar jag vara tämligen ensam om. (i alla fall bland de jag känner)

Jag valde vilka jag hyrde ut släpet till.
För mig blev det ffa ridskolan där jag var inackorderad med min häst.
Tog en symbolisk hyra, typ  200:- som jag ansåg gick till normalt underhåll av släpet.
DESSUTOM var jag helt tydlig med att om något gick sönder fick de ersätta det.
Lånade inte ut till de jag inte kände eller de som hade svåra hästar.

2. Har ställt upp med bil och släp på liknande grejer och kände mig otroligt utnyttjad då personerna i fråga inte var "tacksamma nog" om du fattar.
Jag togs för givet och gav inte bara av bil och släp utan även av tid som inte värdesattes av mottagaren. Jag gör inte om det  

Egentligen förstår jag inte problemet. Om du inte vill låna ut släpet, eller bilen, gör inte det.

Om du dessutom förklarar noggrannt vad som gäller för att få låna ditt släp så skulle jag som låntagare passa mig ordentligt för minsta lilla skråma skulle det ju bli tjafs om och med ett hästsläp så kan jag tänka mig att det är svårt att avgöra vad som är vanligt slitage och vad som är skadegörelse.

Om ditt släp eller din bil skulle gå sönder så att det krävs en större reparation så åligger det dig som ägare att se till att saken lagas (antagligen med hjälp av ditt försäkringsbolag). Ett krav kan sedan framställas gentemot den som lånat grejerna och som du/ditt försäkringsbolag anser har orsakat skadan. Det krävs dock att skadorna orsakats genom vårdslöshet för att du/ditt försäkringsbolag har rätt att få tillbaka pengarna. Om släpet skulle totalförstöras så ska värdet på släpet värderas efter marknadsvärdet, d.v.s. vad du skulle ha fått för det på öppna marknaden vid tidpunkten för skadan. Viss beaktan tas för att släpet är i väldigt gott skick men du ska också kunna visa att det varit i ovanligt fint skick.

       

Jag hade varit övertydlig med mina villkor för att låna ut, vad jag anser vara en skada etc. tyvärr anser inte många att mindre (eller ens grövre) repor räknas som skador. Hade det rört sig om någon där risken för skador är stor och då av typen dyrt att fixa och mest fult att de finns där hade jag inte lånat ut. Jag hade förklarat varför, i still med: "dina hästar är ju rätt oroliga och jag är väldigt rädd om skicket på min transport och då jag tycker det känns jobbigt att kräva betalt för återställande av bucklor och repor väljer att inte låna ut".

Här själv lånat ut en bil till en nära släkting då denna behövde en bil (under en kortare period) för att få ihop boende och pendling till studieort. Sedan blev inte studierna av  och behovet av bilen fanns inte egentligen heller längre. Jag lät ändå släktingen behålla bilen tillsvidare (för att kunna åka till IKEA och så) eftersom jag själv inte var i jättestort behov av den då. Jag stod för försäkring och skatt under den tiden, i gengäld ville jag bara att de skulle byta framlyktorna (nya var inköpta och skickades med) som hade underkänts på förra besiktningen. Iöver två månader behöll släktingen bilen och hann då med att göra ett par långresor (om totalt ca 40 resp över 100 mil) utan att höra med mig om det var okej först. Strax innan det var dags för ny besiktning (och det var på håret innan tiden gick ut) lämnades bilen tillbaka med framlyktorna obyta, det hade inte hunnits med. Slutade med att man själv stod i ett trångt parkeringsgarage och slet med dessa lyktor i elfte timmen! 

Kan ju säga att det inte lär hända igen att jag lånar ut något av större värde, samt att om så mot förmodan ändå sker noga inpränta att lånade saker kan inte och ska inte behandlas som om det vore ens egen. Vill man göra långtripper frågar man innan, vill man låna ut bilen till någon annan frågar man först, utgår inte bara från att det är okej.

Det är självklart att man betalar vad det kostar att laga om man har sönder något man lånat. Tex så blev min bil påbackad en gång utav en som hade drag på bilen, personen väntade tills jag kom och vi kollade skadorna och kom fram till att det var bara hållaren till nummerplåten som spruckit. Vi gick in o ringde märkesverkstaden och frågade vad en ny kostade och sen fick jag pengar utav personen som kört på bilen och jag fixade själv bytet.

Men jag är inte glad för att låna ut min bil. Min mans barn har behövt en bil några gånger, men dom får inte låna min utan dom får ta sin mammas i så fall. Våran relation är inte så bra att den överlevt om dom klantat till det och saboterat nåt på bilen. Jag misstänker att det blivit en hel del tjaffs om något gått sönder och huruvida detta skulle ersättas eller inte.