Anonym (velande mamma)

Äldre 3 Aug 13:56

26 svar

Autism? Asberger? Hur vet man vilket?

Jag har säkert lagt tråden fel men vill gärna vara anonym så därför la jag den här.

Jag har en son som just fyllt tre. Jag har länge känt på mig att något inte stämmer med honom. Först nu har jag gått från att tro på autism till asberger.. Hur vet man skillnaden? Vi har fått tid för utredning men jag litar inte riktigt på vården och skulle bli glad om någon med barn som har antingen autism eller asberger kan ge mig en gissning eller vad som helst.

Nyfödd: Vääldigt nöjd bebis. Tittade alltid en djupt i ögonen vid matning. Grät nästan aldrig, sov bra på nätterna och dagarna.

6 månader - 1 år: Fortfarande en väädligt nöjd kille. Kunde sitta ensam långa stunder utan att bry sig om var mamma eller pappa var. Väldigt glad och nära till skratt. Började äta själv med sked vid sex månader och älskar mat i alla de former.

1-2 år: Sover fortfarande jättebra, äter jättebra. Tidig i motoriken även om han började gå rätt "sent" (1 år, 4 mån), klättrar och har bra finmotorik. Reagerar dock inte ofta på sitt namn, svår att få kontakt med och är mycket i sin egen värld. Pratar inte alls förutom mamma, pappa, traktor, titta, tack. Kanske något enstaka ord till. Visar sällan vad han vill utan försöker fixa det själv, klarade han inte det bad han inte om hjälp utan gav helt enkelt upp. Såg han film kunde han sitta och titta på tv:n långt efter filmen var slut utan att göra ett ljud ifrån sig.

2-3 år: Börjat försöka prata mer och mer men verkar ha svårt för motoriken i munnen. Han säger vokalerna i orden men har väldigt svårt för konsonanter. Visar vad han vill, oftast genom att ropa på oss och sedan ta med oss dit hjälpen behövs. Lyssnar alltid till sitt namn, blivit riktigt duktig med ögonkontakt, försöker umgås med andra barn men drar sig undan så fort han inte förstår vad de gör och ser ledsen ut. Han är, förutom efter i talet, även efter i förståelsen. Äter fortfarande allt och sover fortfarande som en stock. Han har fortfarande inga problem att vara ensam och kan sitta och "dagdrömma" överallt. Han leker mest med bilar och leker med dem "som man ska", han radar alltså inte upp dem eller så. Men han ligger ned ibland och tittar på hjulen medan han kör bilen. Han har alltid älskat film och kan se samma film flera gånger på rad, nu ropar han dock när filmen är slut. Han cyklar som han aldrig gjort annat och är fortfarande riktigt duktig motoriskt men förståelse, tal och sociala biten är hans stora problem.

Han trippar även på tå en del.

Jag är så osäker på om den sociala biten sitter i språket, hade han språket kanske han skulle bli mer social? Det är så sorgligt att se honom försöka och sedan dra sig tillbaka för att han inte hänger med i lekar eller inte förstår vad de andra barnen gör.

Om någon tagit sig tid att läsa såhär långt skulle jag bli superglad om jag kunde få en liten kommentar, har ni barn utan diagnos så säg vad ni tror. Har ni barn med diagnos så hjälp mig förstå! Detta äter upp mig inifrån

Africa

Äldre 3 Aug 14:19

#1

Det du beskriver låter egentligen inte särskilt alarmerande eftersom han bara är tre år. Barn mognar olika fort på olika områden. Språket kan säkert spela en roll i det hela. Ni har väl kollat hans hörsel?

Anonym (--)

Äldre 3 Aug 14:23

#2

Vet du jag läste inte allt
Men det bästa med våran läkar kor i Sverige är att det är dom som vet och sätter diagnoser, vi föräldrar behöver inte veta.

Jag sökte första gången när sonen var 3år. Sedan her det rullat på med olika diagnoser och en ordentlig diagnos kom när han i gick i 8an.

Han är kollad för AS två gånger men det slutade med ADD, dyslexi. Inga autistiska drag påstår dom.

Så länge vi möter barnen där dom är så spelar inte diagnoserna så mycket. Min son låg efter i utvecklingen ett och ett halvt år. Det innebar att när han var tre var han inne i bara babysen.

Nu är han 18år och tog körkort förra månaden :) Stolt mamma.

Man ska söka hjälp om man oroar sig. Kram.

Anonym (velande mamma) Trådstartaren

Äldre 3 Aug 14:33

#3

Anonym (--) skrev 2012-08-03 14:23:36 följande:

Vet du jag läste inte allt

Men det bästa med våran läkar kor i Sverige är att det är dom som vet och sätter diagnoser, vi föräldrar behöver inte veta.

Jag sökte första gången när sonen var 3år. Sedan her det rullat på med olika diagnoser och en ordentlig diagnos kom när han i gick i 8an.

Han är kollad för AS två gånger men det slutade med ADD, dyslexi. Inga autistiska drag påstår dom.

Så länge vi möter barnen där dom är så spelar inte diagnoserna så mycket. Min son låg efter i utvecklingen ett och ett halvt år. Det innebar att när han var tre var han inne i bara babysen.

Nu är han 18år och tog körkort förra månaden :) Stolt mamma.

Man ska söka hjälp om man oroar sig. Kram.

Åh, tack! Vilket uppmuntrande svar. Varför jag känner sådan oro och vill veta är mest för att jag vill kunna föreställa mig framtiden lite bättre. Men även där så kanske inte själva diagnosen spelar så stor roll.. Det är en månad kvar till utredningen så jag ska försöka att inte tänka så mycket på det, även om det är väldigt svårt! Tack än en gång, kram!

Anonym (velande mamma) Trådstartaren

Äldre 3 Aug 14:36

#4

Africa skrev 2012-08-03 14:19:38 följande:

Det du beskriver låter egentligen inte särskilt alarmerande eftersom han bara är tre år. Barn mognar olika fort på olika områden. Språket kan säkert spela en roll i det hela. Ni har väl kollat hans hörsel?

Här verkar det vara viktigt att göra utredning tidigt och vi har inte haft någon som sagt emot oss.. Det är nästan så att jag som förälder känner att det kanske är för tidigt? Han går ju framåt i utvecklingen, om än vääldigt sakta. Han har aldrig backat egentligen men just den sociala biten känns väga tungt. Likaså språket.

Jo, vi har testat hans hörsel två gånger och det var inget fel på den. Dock svårt eftersom första gången det testades så var han helt i sin egen värld och brydde sig helt enkelt inte om ljudet, därav en koll till men då reagerade han.

ronn

Äldre 3 Aug 14:36

#5

Min kille har varit nästan identisk med din,han är lite drygt tre år.
Han pratade inte och lyssnar sällan på sitt namn,befinner sig i sin egen värld ganska ofta.
Jätte duktig motorisk,och energi till tusen.
Har alltid ätit bra och sovit bra.
Nu har han blivit sämre med maten.
Dock så radar han upp nästan alla sina leksaker och blir jätte arg om någon bryter hans " mönster",andra barn är inte välkomna i den "leken"

Han går på tå när han blir glad eller uppspelt över något,han viftar med händerna om han blir glad eller koncentrerar sig noga.
Han har alltid älskat att snurra på hjulen på sina leksaksbilar.
Har många små ritualer för sig.

Våran son har fått diagnosen autism.
Han har fortfarande ett väldigt begränsat tal,med någon enstaka mening,och kanske 20-40 ord.

Men det behöver inte alls betyda att ditt barn har den diagnosen.
Alla barn har sina små egenheter för sig och det behöver inte betyda att det är nåt som är "tok"

Utredningen kommer att ge er svar ganska fort.

Anonym (velande mamma) Trådstartaren

Äldre 3 Aug 14:46

#6

ronn skrev 2012-08-03 14:36:52 följande:

Min kille har varit nästan identisk med din,han är lite drygt tre år.
Han pratade inte och lyssnar sällan på sitt namn,befinner sig i sin egen värld ganska ofta.
Jätte duktig motorisk,och energi till tusen.
Har alltid ätit bra och sovit bra.
Nu har han blivit sämre med maten.
Dock så radar han upp nästan alla sina leksaker och blir jätte arg om någon bryter hans " mönster",andra barn är inte välkomna i den "leken"

Han går på tå när han blir glad eller uppspelt över något,han viftar med händerna om han blir glad eller koncentrerar sig noga.
Han har alltid älskat att snurra på hjulen på sina leksaksbilar.
Har många små ritualer för sig.

Våran son har fått diagnosen autism.
Han har fortfarande ett väldigt begränsat tal,med någon enstaka mening,och kanske 20-40 ord.

Men det behöver inte alls betyda att ditt barn har den diagnosen.
Alla barn har sina små egenheter för sig och det behöver inte betyda att det är nåt som är "tok"

Utredningen kommer att ge er svar ganska fort.

Skönt att höra att man inte inbillar sig! Just sömnproblem och matvägran verkar vara vanligt bland barn med autism/asberger.

Vår son har inga egenheter för sig, han leker som sagt som man ska men gör det gärna ensam och trippar en del på tå. Han viftar inte med armarna eller så heller.. Han har inga problem med rutiner eller miljöombyte förutom en grej, och det är att vi lämnar på dagis innan frukosten. Gör vi det efter den och alla andra barn redan är ute blir han jätteledsen och gråter.

Nu är han ju liten än så man vet ju inte i framtiden om han kommer få några nya saker för sig..

Tack så jättemycket för ditt svar! Skönt att höra att det finns någon som har liknande som vi ${#emotions_dlg.flower}$

ronn

Äldre 3 Aug 15:05

#7

Anonym (velande mamma) skrev 2012-08-03 14:46:50 följande:

Skönt att höra att man inte inbillar sig! Just sömnproblem och matvägran verkar vara vanligt bland barn med autism/asberger.

Vår son har inga egenheter för sig, han leker som sagt som man ska men gör det gärna ensam och trippar en del på tå. Han viftar inte med armarna eller så heller.. Han har inga problem med rutiner eller miljöombyte förutom en grej, och det är att vi lämnar på dagis innan frukosten. Gör vi det efter den och alla andra barn redan är ute blir han jätteledsen och gråter.

Nu är han ju liten än så man vet ju inte i framtiden om han kommer få några nya saker för sig..

Tack så jättemycket för ditt svar! Skönt att höra att det finns någon som har liknande som vi ${#emotions_dlg.flower}$

Ja sömn och matproblem kan vara ganska vanligt.
Det är heller ingen ovanlighet med ögon och hörsel problem.
Våran kille har super hörsel,och har alltid sovit jätte bra och gör oftast fortfarande.

Dom som kommer utreda ditt barn vet vad dom gör,så lita på dom.
Jag var hela tiden skeptisk och såg inte min sons problematik som dom gjorde,jag såg bara att han hade dåligt tal.
Men nu förstår jag vad dom såg,som jag inte såg.
Bitarna faller liksom på plats nu :)

Anonym

Äldre 3 Aug 15:07

#8

Verkar han höra som han ska? Hörselskadade barn kan ju ha problem med konsonanter t.ex. Jag var väldigt introvert och föredrog att leka ensam när jag var liten pga min hörselskada. Började inte prata rent förrän jag var 5-6, tack vare en hörselpedagog.

UnikFamilj

Äldre 3 Aug 16:22

#9

Lägger bara snabbt in:
Asperger ligger också inom autismspektrat, och det är väsentligen ingen skillnad mellan högfungerande autism (autism utan utvecklingsstörning) och Aspergers syndrom - förutom att för att få diagnos Asperger så ska barnet inte ha haft en försenad tal/språkutveckling den första tiden. Om sonen är sen i talet så handlar det alltså inte om en Asperger-diagnos.
Sen, vilken diagnos det blir är rätt oväsentligt. Ligger han inom autismspektrat, får han troligtvis diagnosen autismspektrumstörning och så definierar man problematiken under det liksom. Det är ju HUR problematiken ser ut som är det väsentliga, inte vad man väljer att kalla den.Autism är så otroligt brett i alla fall, så alla varianter ryms där inom. Även en så pass "smal" diagnos som Asperger är ju otroligt "vid" egentligen - från de som mest bara är udda men klarar sig helt bra till de som är påtagligt hjälpberoende, från genierna till de svagbegåvade. Även om jag absolut förstår dina tankar, innan man vet var man befinner sig och landat i det så är det lätt att fastna i detta.

Mamasnest

Äldre 3 Aug 17:04

#10

Började skriva ett inlägg men såg att kloka UnikFamilj fått med allt jag tänkte skriva.

Autism? Asberger? Hur vet man vilket?

INNEHÅLL