• Henrik 630

    Tråkig fakta eller roliga lögner?

    Halloj föräldrar (och kanske andra också).

    Jag blev ganska nyligen pappa och har redan ställts inför en massa dilemman, men ett jag inte riktigt kan greppa är hurvida man ska hålla sig till sanningen för småbarn, eller berätta lite roligare, fantasifyllda lögner.

    Det perfekta exemplet är såklart jultomten.

    Är det rätt att lura sina barn (som väldigt många gör) istället för att säga sanningen? Jag förstår att de kanske blir gladare av att få en såpass oskyldig lögn till sig. Å andra sidan så ser jag ingen anledning att ljuga för mitt barn, tråkigt eller ej. Lite samma sak som religion för mig...

    Vad tycker ni? Är något rätt eller fel? 

  • Svar på tråden Tråkig fakta eller roliga lögner?
  • Khaleesi

    Man kan ju ha jultomte utan att inbilla barnen att han finns på riktigt. Att det liksom blir en tradition med "julteater" när tomten kommer. Om man nu både vill äta kakan och ha den kvar.

    Men jag tycker att det kan vara lite kul med oskyldiga lögner som de om tomten och tandfen. Men när barnen börjar jiddra med föräldrarna och meddelar att de minsann "ska ha" 20 kr för kindtänder och 10 kr för framtänder så är det dags att låta tandfen stanna i Never-never-land.


    Dagens språktips - DE kan bytas ut mot VI, och DEM kan bytas ut mot OSS. Lycka till!
  • Henrik 630
    Khaleesi skrev 2012-08-08 15:47:50 följande:
    Man kan ju ha jultomte utan att inbilla barnen att han finns på riktigt. Att det liksom blir en tradition med "julteater" när tomten kommer. Om man nu både vill äta kakan och ha den kvar.

    Men jag tycker att det kan vara lite kul med oskyldiga lögner som de om tomten och tandfen. Men när barnen börjar jiddra med föräldrarna och meddelar att de minsann "ska ha" 20 kr för kindtänder och 10 kr för framtänder så är det dags att låta tandfen stanna i Never-never-land.
    Jag känner dock på mig att tomtens existens kommer inbillas av någon annan än mig själv ändå. Av dagisbarn, pedagoger, andra föräldrar eller vad som helst ändå. Jag finner det bara olustigt att ljuga för någon, barn eller inte.
  • Kjellgren

    Jultomten har jag inga problem med, de flesta barn avslöjar tomten väldigt tidigt och det blir som en gemensam hemlighet i familjen. Våra äldsta har flyttat hemifrån men ännu har ingen någonsin sagt "det finns ingen tomte". Någon tar underförstått på sig tomterollen varje år och kör en teaterföreställning som alla backar upp. Larvigt? Tja men en jultradition.

    Men som regel får man anpassa informationen till barnens nivå utan att det blir en direkt lögn.  

  • Pinguicula

    Varför förstöra nöjet för barnet känner jag... Mina barn pratar redan om att tomten snart kommer och om julklappar.

    Om de en dag frågar om tomten finns (de har inte frågat om det än, det är en sån självklarhet att han finns) så kommer jag fråga vad de själv tror. Frågar de vad jag tror kommer jag inte att ljuga - jag tror inte på tomten.

  • aysn

    Om vi exempelvis läser om troll och barnen frågar om dem, så förklarar jag att de bara finns i sagor. Ser inte poängen i att ljuga om sådant, de gillar trollsagor ändå.

  • skogsvitter

    Ser det också som en teater, det klart man spelar med! Små barn förstår mycket tidigt att det inte är "på riktigt". De är ju dessutom experter på rollspel och fantasilek, varför vara tråkig och förstöra allt!? Vi var just i en "trollskog" där man har lagt ner mycket möda på att ge barn en fantasiupplevelse utöver det vanliga där vuxna är utklädda till älvor, tomtar, troll etc och pratar med alla som om de var detta på riktigt. Otroligt bra gjort och barnen älskar det! Men vår dotter som inte ens är 5 år förstår mycket väl att det inte är på riktigt, egentligen! Även om alla låtsas som det och spelar med

    Man gör det med glimten i ögat, det är ju inte så att man drar världens rålögner helt gravallvarlig.

  • Henrik 630
    skogsvitter skrev 2012-08-08 16:12:32 följande:
    Ser det också som en teater, det klart man spelar med! Små barn förstår mycket tidigt att det inte är "på riktigt". De är ju dessutom experter på rollspel och fantasilek, varför vara tråkig och förstöra allt!? Vi var just i en "trollskog" där man har lagt ner mycket möda på att ge barn en fantasiupplevelse utöver det vanliga där vuxna är utklädda till älvor, tomtar, troll etc och pratar med alla som om de var detta på riktigt. Otroligt bra gjort och barnen älskar det! Men vår dotter som inte ens är 5 år förstår mycket väl att det inte är på riktigt, egentligen! Även om alla låtsas som det och spelar med

    Man gör det med glimten i ögat, det är ju inte så att man drar världens rålögner helt gravallvarlig.
    Men är sanningen tråkig? Världen är väl fantastisk? Hur alla djur fungerar i symbios, hur de utvecklats etc. Vår fantasi begränsas ju inte bara för att vi vet sanningen?

    Jag förstår att det är en trivial fråga eftersom det knappast handlar om liv&död, jag vill dock att min dotter ska ha förtroende för mig. Att hon ska kunna komma till mig i framtiden och att jag kan säga sanningen till henne (just kanske för att ingen annan gör det?) vad det än gäller och även om hon är 5 eller 25.  
Svar på tråden Tråkig fakta eller roliga lögner?