Hatar att resa - vad göra?

Har ni kollat på orter 1-2h från din släkt? Då kommer ni bort men barnvakterna har nära.

Sen så låt honom resa själv med res även med honom för du vill väl göra honom glad? En vecka av sommarens semestrar skulle kunna ägnas åt en resa, resten kan ni vara hemma.

Nu handlar nog inte din resa om ditt "underbara cv" (skrytmåns), det handlar nog mer om att du inte riktigt pallar av ångesten att stressa.

Har samma problem. Hatar att resa. Var i Tyskland för ett tag sedan med min tjej. Var bara stress, långa promenader i raska takter från ena bussen till den andre. Gillar inte att vara ifrån det jag känner till. Gillar inte stora grupper av människor heller. Har märkt att där det finns människor så finns det bara en sketans massa elände.

. Om du inte pallar av att resa, säg åt din make att sluta snacka om det hela tiden. Du får nog bara jävla massa ångest av det, det hade jag fått.

Samma här, hatar också att resa.
Får ångest och hamnar i depression av tanken.
Resa utomlands finns inte alls, det kommer jag ALDRIG göra, mår tillräckligt pyton av bilsemester inom Sverige. Fy fan, varenda sommar detta jävla tjat om att resa bort, ta tåget, ta flyget, husvagns-semester i Norge bla bla bla.
Bo på campingar med en massa okända människor är ett rent helvete!
Jag vill inte, vill vara hemma och pyssla och kanske ta en dagsutflykt ibland - inget annat.

kan ni inte hitta någon kompromiss? det är ju inte heller juste mot din man att det bara är du som sätter spelreglerna för ert liv.....

jag förstår att det kan vara jobbigt att dra med två barn till Australien för en vecka, men ni kan kanske åka två veckor till Florida - samma sak med att flytta - finns det kanske en lämplig ort relativt nära där ni bor nu?! 

Tycker du låter lite "rädd" och kanske behöver prata med någon om det, att resa är fantastiskt, tycker lite synd om din man.

Man måste inte resa, ni kanske kan göra små resor i Sverige med barnen tillsammans för att hitta på något.
Astrid Lindgrens värld lär vara fantastiskt.
Sen kan din man göra dom större resorna tillsammans med en vän kanske, så slipper du.
Däremot ser jag det som ett större bekymmer att du är så låst vid din hemby och familj, att du känner ångest bara över att inte ha dom i din omedelbara närhet.
Dom borde inte vara prio 1 nu, ts.
Det borde din man och dina barn vara, det är dom lever med.
Resten av familjen kan säkert vara viktig och du älskar säkert dom, men det är dags att klippa navelsträngen nu.
Du är en vuxen kvinna med egna barn.
Kanske skulle du ta hjälp här av nån proffessionell, så du slipper vara så ängslig och vågar lita på att din egen kapacitet räcker. 

Har ni tittat på orter som ligger nära där du har din familj?
i det här fallet tror jag tyvärr det blir du som måste kompromissa. Att bo någonstans där man vntrivs fungerar inte i längden. Jag vet flera som försökt för sin partner skull och det har slutat på två sätt - antingen har båda flyttat eller så har dom gjort slut och den som vantrivts flyttat själv.

Angående att resa så har jag lite svårt att sätta mig in i din situation eftersom jag älskar att resa. Jag gillar dock inte heller folk så jag ser till att hålla mig "utanför vimlet". Jag hade däremot haft väldigt svårt att vara tillsammans med någon som inte ville resa alls. Visst kan man åka med vänner, men det blir ju inte riktigt samma sak.
Är resandet något du kan kompromissa om? Vill du komma över rädslan att resa? Är det typen av resa som är "fel"? Vad hade hänt om ni hade åkt på en lugn stressfri resa? Med god marginal och utan att flänga runt en massa och utan 1000 stressiga byten som det ska springas mellan?

Annars kanske ni är för olika för att kunna fungera ihop?

Vad skönt att se att det finns fler än jag som inte gillar att resa. Det är så många som älskar det. I mitt fall har jag en del småkrämpor som gör det jobbigare men även i bra perioder är det urjobbigt med flygplatser, väntan, transfer, långa bilresor, osv. Ts, kanske kan ni skaffa en sommarstuga antingen i din mans hemtrakt eller på ett nytt ställe? Eller där bor nu ifall ni flyttar? Då får ni miljöombyte men en trygg bas som snart känns "hemma " för dej att göra nya utflykter ifrån. Jag har också märkt att jag tycker det är lättare att resa till samma plats två gånger, resan dit känns lite kortare när jag vet vad som väntar på något vis. Jag blev mer rädd/ovillig att resa när jag fick barn, tror att det beror på att jag vill ha kontroll själv för att kunna ha ansvar för barnen och vara säker på att klara upp situationer med dem själv, när jag reser tappar jag den kontrollen pga jag blir stressad, har dåligt lokalsinne, får mer av mina krämpor osv. Min man tar gärna ansvar och tycker inte det är jobbigt men det sitter nog djupt i mej att vilja ha koll på allt själv och det hinner jag inte få på resa.

Tror ditt problem är större än att bara inte vilja resa.

Du vill ju inte ens flytta.

Sök hjälp, för detta känns inte sunt någonstans.

Sedan reagerar jag på följande:

jag har så jag klarar mig plus en bra utbildning och bra cv) Du har precis avslutat dina studier, så någon yrkeserfarenhet har du inte. Dessutom skaffade ni barn under tiden ni pluggade. Har du ärvda pengar?

Har rest MASSOR i mitt liv, men på äldre dagar blivit flygrädd Hur gammal är du?

Hur ställer du dig till att mannen åker själv med barnen?

Vad du ska göra? Du ska göra precis det du är rädd för. Det är enda sättet att växa som människa, vilket också är enda sättet att utveckla sina relationer. Du riskerar ditt äktensksp genom att läta dina rädslor definiera dig. Riskerar? Nej, du kör ditt äktenskap helt i botten.