Det där går i perioder också, så om en vecka kanske det inte alls är så längre, det är lätt att glömma
När bebisen är så liten känns det som att allting är för evigt! Men så är det tack och lov inte... försök slappna av när den sover på dig eller din man, kanske kan du halvsitta i soffan med en massa kuddar runt dig, det gjorde min fru ibland när jag var slut efter all nattamning. Hon satt i soffan, liksom inbäddad i kuddar och med barnet liggandes på sin mage. Då sov de båda två. Inget som funkar för evigt, men som sagt, faserna varar inte heller för evigt
Ett annat tips som funkade för oss var att rulla ihop handdukar eller lägga vetekuddar vid huvudändan i liggdelen på vagnen och även runt honom, då kände han sig mer omhuldad, precis som i magen liksom. Och just kudden/handduksrullen som tryckte lite lätt mot huvudet gjorde verkligen susen (de är ju vana vid att ligga nedtryckta i ett bäcken
)
Försök turas om när du inte ammar, att få sova är jätteviktigt, man blir knäpp annars! Och testa ändå att ligga på sidan och amma och om han somnar till så flyttar du dig undan lite försiktigt, kanske stoppar in nappen direkt så att han kan fortsätta snutta på nåt. Så låg jag mycket i början, på sidan i sängen, beredd med nappen så fort den ramlade ut och till sist så hade vi somnat ifrån båda två... i ren utmattning gissar jag
Mitt barn är för övrigt ingen sjusovare heller, och har aldrig varit. Vissa är liksom inte det... han sov aldrig de där 18 timmarna som det pratades om i början, och nu när han är 11 månader sover han kanske 11-12 timmar per dygn vilket också är under den rekommenderade sömntiden... inte mycket att göra åt, kl 5 är det liksom morgon... kanske har du också fått en sån rackare?