Min sambo vill aldrig hitta på något...

Min pojkvän och jag har alltid haft en hyfsat bra relation enligt mig, visst vi har tjaffsat om små saker lite nu och då, men inget allvarligt. Tills för några månader sen... Nu vill han aldrig hitta på saker längre och det ända han känner motivation för är att spela online spel med sina kompisar.. Han jobbar rätt tidigt, har stiger upp 03:30 på morgonen, och jag förstår att han är trött och less efter att han kommer hem från jobbet vid 12-13 tiden. Men.. Det första han gör när han kommer hem är inte att vila, han sätter sig vid datorn på en gång, utan att hälsa på mig ordentligt, utan att äta lunch. Sen sitter han där, möjligtvis att han frågar mig vad JAG hade tänkt att vi skulle äta idag. När det väl kommer till att göra middag så hjälper han till, visst det är jättebra, men han kan inte stanna i köket i mer än 10 minuter utan att gå tillbaka till datorn och "kolla läget". Sen käkar vi middag, ofta i tystnad för han brukar inte vara så pratglad, och ofta för jag är irriterad för att det känns som om han aldrig är riktigt närvarande. Efter att vi käkat hamnar han ofta återigen framför datorn, då brukar jag ofta fråga om vi inte ska hitta på något. Då får jag till svar ungefär "mm, vad vill du göra då?" jag brukar komma med förslag som att , gå på promenad, hälsa på min syster, baka något, åka att fiska en kväll. Men jag får alltid nej, åt alla mina förslag. Han säger att han är trött och inte orkar göra något, men jag begär inte att vi ska gå en Powerwalk på en timme, jag vill bara att vi ska få lite tid tillsammans. Jag jobbat rätt oregelbundna tider och mycket helger, när vi väl har en sovmorgon tillsammans så slutar det sällan med att vi ligger och myser på morgon, ofta är han vid datorn innan jag ens hunnit mig ut sängen... När han hade semester en vecka och fick sova ut rejält, gjorde vi inte någonting på en helvecka, han satt vid sitt spel. Och jag tror jag kom med hundratals förslag på saker vi kunde hitta på, inget dög, allt var för dyrt, tråkigt, eller onödigt.. Jag mår riktigt dåligt av det här, jag känner inte att det här förhållandet ger någonting längre..jag känner mig bortprioriterad och ointressant. Jag har verkligen försökt allt, Jag har gråtit och sagt att jag är ledsen över det ,jag har gullat, jag har tjurat, jag har åkt hemifrån.. Det är som om han inte vill förstå.. Jag vill ju verkligen att det hör förhållandet ska fungera, vi har alltid haft det bra, han har alltid varit jättesnäll och vi har haft ett speciellt vand mellan oss ( när vi har varit vänner en längre tid innan vi blev ett par) men nu känns han bara likgiltig till allt. Några gånger har han sagt att han ska dra ner på det och att vi är nummer ett, men nästa dag är det likadant igen.. Jag är kluven, överreagerar jag? Enligt honom så spelar ALLA killar spel.. Men inte såhär extremt va?