ensam

Två såpass små barn kan ju vara en fördel när man vill träffa nya vänner, eftersom det finns barnverksamheter för den åldersgruppen och många är föräldralediga. Lekplatser, internet och kyrkans barntimmar? Kommunal öppen förskola? Sätta upp en lapp på BVC? Att söka kompisar på nätet är bra när man har små barn och ingen barnvakt. Intresseföreningar har ofta hemsida och intressanta länkar, ibland till communitys och sociala media. Lycka till!

Såg nu att du inte bad om tips för hur man kan träffa nya vänner, jag tänkte kanske lite fel... Men kanske kan nya vänner bli ett sätt att ladda batterierna, för att orka med? I vilket fall som helst, är ofrivillig ensamhet inget man mår bra av och ibland kan det dåliga måendet också vara själva orsaken till ensamheten, att man inte orkar vara social med nya människor när man inte mår så bra. Jag tycker du ska prata med BVC, kanske har de bra råd.

Ensamhet är tufft, har periodvis just sån känsla. Ibland mer upplevd än faktisk, men när det känns så förlamar det hela mitt inre. Jag har ännu inte hittar någon lösning men finner lite tröst i Anna Wahlgrens ord:

"Och ensamhetens skärseld ska genomlidas. /../
Det går att föda ensam. Det går att fara hem med barnet ensam och ta hand om det ensam. Det går att vara ensam mor.

Men det är svårt. Man ska inte tro något annat, hur gärna man än vill ha detta barn och hur fast besluten man än är att vara ensam om det.

Är du ensam, måste du bereda dig på detta: ensam är inte alltid stark. Ensam är inte särskilt förståndig. Ensam är, vissa dagar, vissa nätter, förtvivlad. Det går inte att komma ifrån.

Har du beslutat dig för att föda ensam och varit stark i det beslutet, ska du bara inte förväxla din förtvivlan med ånger. Förtvivlan måste ha sin tid.

Ditt barn kommer till världen och det kommer till dig. Det ger dig en gemenskap vida djupare än du både önskar och våndas för nu.
/../
Hos den som är ensam om ett barn föds en djup och ödmjuk styrka."

Det blir bättre tänker jag, och det jag betalar idag blir min ork imorgon. Jag vet att barnen inte ersätter tomheten du känner nu men det är den lilla "tröst" du får ruva på, när de växer upp och när de blir äldre kommer du få tillbaka vad du ger idag! Som det är nu varar inte för evigt!

jag själv är ensam med ett barn fd kolik barn å de som fick mig att orka var varje leende hon gav mig å varje skratt eller "prat" hon gav ifrån sig varje dag. Hur jobbigt jag än hade de så fick hon mig på bättre tankar hela tiden. skriv gärna om du vill prata av dig :) Kram