Ni som har små barn med celiaki , vad gjorde att ni först misstänkte det?

Nu har inte mina barn men brorsbarnet och där börja symtomen redan när de gick över från amning till välling och eskalera när smakportioner infördes. Dikterna kom efter måltid och trots brorsbarnet var hungrig så matvägran han tillslut för det blev synonymt med siare och ont i magen tillslut. Såg man brorsbarnet i profil så var magen väldigt uppsvälld och han såg undernärd ut först vid 16-18 månader så kunde de ta ett prov innan så är barnet för litet fick de höra och enl deras bekanta med celiaki så är barn under den åldern för små och du ska nog inte börja experimentera med att utesluta glutenutan läkares inrådan då proverna ska ses när gluten tillförs. Antar ni tagit bajsprov som redan nu kan indikera åt vilket håll det barkar hän åt

Nejdå...jag exprimenterar ingenting. vi fortsätter som vanligt till vi får andra order från läkare. är bara oerhört frustrerad över att i princip inget görs. det har tagits bajsprov men det fick jag i princip tjata till mig och vi har inte fått några svar än. Att de skulle vara för små har jag aldrig hört dock. Det är oxå olika bud från olika läkare. Första vi var till var positiv till glutenprov om bajsproverna inte visar ngt. andra läkaren sa oxå att man inte kan utesluta gluten, och han ville konsultera en kollega om hur de skulle gå vidare. Kollegan dock var Helt säker på att det inte behövdes något glutenprov för att hon inte gått ner i vikt. 
Så i princip så ska hon gå runt och bajsa 15 gånger om dagen och stanna hemma från dagis så länge det är som det är och det kan tydligen va hur länge som helst. SUCK!! 

Jag var känslig mot gluten då jag var bebis. Det märktes genom att jag hade ont i magen och skrek jämt. Så fort jag fick glutenfri ersättning slutade jag skrika. Vet inte hur avföringen var, har inte frågat mina föräldrar. Det växte som tur var bort. Prova att ge henne glutenfri kost och se vad som händer.

Fast varför skulle det skrämma barnet? Är ju bara ett blodprov man börjar med. Och sedan om det är positivt eller det fortfarande finns starka misstankar om gluten genomförs en tunntarmsbiopsi (i alla fall på vårt sjukhus).

Sen brukar man visserligen säga att det är ovanligt att barn utvecklar celiaki innan 18mån ålder. Men det hindrade inte Sagas allergiläkare från att ta glutenprov på henne då hon var 9 mån. 

Utesluta gluten själv ska man aldrig göra för då blir ett ev prov och biopsisvar missvisande.   

Ska förtydliga mig lite. vad jag /Läkaren menade när han sa att man inte kan utesluta gluten var att man alltså inte kan direkt utesluta att hon lider av celiaki.. fast som sagt , olika bud från olika läkare.
kan avföringsproverna ge indikationer på celiaki??? 

Puffar lite för jag vill verkligen ha info från er som varit med om detta

Googla om inte våra svar duger jag har läst en hel del om det nu på google sen jag fann din tråd

Hejsan,
Vi har en son som gick upp i vikt som han skulle men hade diarre och
väldigt ont i magen.
Läkaren har idag erkänt att han var ett "specialfall" och dessutom bett om ursäkt.
Bara för att barnet väger som den ska så kan barnet ha celiaki.
Stå på dig och lycka till.

Hej,
Jag vill bara dela med av min historia.
Vår son har haft problem med vikten sen an föddes, han har aldrig direkt gått ner i vikt men planat ut (Han vägde 5,4 kilo när han föddes så han hade lite att ta av)
Vi har vart på utredningar för hjärta och epilepsi och han har varit sjuk av något virus. Allt har undersökts och allt har sett bra ut.
Jag har i princip gråtit sedan han föddes med all oro över hans dåliga viktuppgång och allt vad det kan vara.
Vi testade alltså ALLT!

Så hamnade vi på Biskopsgården Barn- och Ungdomsmedicin i Göteborg och fick världens bästa läkare Sari.
Hon har vart med genom all autredningar och nu bestämde hon att vi ta prov för födoämnesallergier.
Då var pojken knappt runt 8 månader.
Under inväntan på provsvar som tog 1-2 veckor så var jag på BVC och då visade det sej att pojken för första gången gått ner i vikt. Jag var utom mej av oro och gick hem och bestämde mej för att ändra hans mat. Han hade sedan en månad tillbaka matvägrat. Det gick alltså knappt att få i honom välling, ännu mindre någon mat.
Jag var helt desperat! Jag kunde se mitt lilla vackra barn tyna bort! Så jag bestämde mej för att utesluta mjölk, för han var väldigt gasig och jag själv har varit laktosintollerant. 
Jag bytte vällingen mot majsvälling., gröten mot havregrynsgröt och lagade maten blev mosat kött och avokado. Och jag kunde knappt tro det när han åt maten, för första gången på en månbad och han slukade ALLT, han åt så mycket att jag nästan blev orolig för det.
Några dagar senare kom provsvaren och det visade sej att han är glutenintollerant.

Sedan årskiftet 2012, så har dom infört att om två blodprover visar positiv på glutenintollerans så behöver man inte göra någon biopsi. Jag fick även fortsätta  ge honom den maten som han åt av nu och vi slapp att provocera tarmarna för provtagningar etc.

Nu är Sebastian 10 månader, vi har en jättelång väg kvar. Vi har varit hos dietist och det är mycket man inte vet sedan innan. Så det kommer ta lång tid att lära sej allt han inte får äta. 
I och med att tarmluddet i tunntarmen blir nedbrutet om man påverkas av gluten så har Sebastian inte kunnat ta upp någon näraing, därav dålig viktuppgång. Där med har hans motoriska utveckling försenats.

Tyvärr hittar jag inte mycket information om HUR lång tid det tar innan dom börjar komma i kapp. Det hade vart kul om någon annan vart i samma sits som oss med ett så litet barn som varit intollerant.

För att svara på tidigare inläggi denna tråden.
Glutenintollerans kan aldrig växa bort, det är kroppen som skapar antikroppar mot gluten., det har du hela livet.
Ingen vet säkert hur glutenintollerans uppstår, men det kan komma när som helst i livet. Sebastiam verkar ju ha varit född med intolleransen.