Flicka 16,5 år - Odödlig

Jag förstår att barn har en frigörelseporsess från sina föräldrar, men hur ska man kunna klara av detta?
Lite kort historik: Hon var som liten väldigt tyst och blyg. Tog aldrig kontakt men andra, varken vuxna eller barn. Vid ca 13-års ålder böjrade hon anklaga sin far för att hon mådde dåligt. Att han rent psykiskt tryckte ner henne. Jag tog detta inte så allvarligt utan tänket att hon mer sökte en syndabock för sin frustration och aggressinon. Jag pratade naturligtvis med fadern och påpekade detta för honom.
Tider som dottern skulle passa för hemkomst har inte hållits. Hon glömmer allt som är jobbigt eller som inte passar henne. Hon har hoppade av skolan (gymnasium) för att hon inte orkade. Någonstans här tar vi kontakt med BUP. Samtal efter samtal, med kurator och läkare. Det känns som att något annat är fel, vilket hon numera har nämt själv också. Men fortfarande är det samma problem som uppstår hela tiden. Antingen skiter hon i tiden som hon ska komma hem eller så glömmer hon tiden. Det resulterade i att jag en kväll bestämde mig för att åka och hämta henne. Behöver jag nämna att jag kom hem utan unge? Hon stack så klart och var borta hela natten. Tidigt på morgonen fick jag ett sms från kompisens mamma att hon var där. Jag bad mamman att skicka hem henne, men då drog hon iväg till någon annan. Tillslut kom hon hem iafa, två dagar senare. Detta har hänt ett par gånger till. Natruligtvis har bestraffningar som utegångsförbud och beslagtagna telefoner mm. utfärdats. Men jag insåg att detta inte leder någonstans, då hon packade en väska och var borta i 10 dagar.

Jag tog ett eget beslut, som fadern inte stödjer (han vill ha en hård och skrikt linje med bestraffningar) om att låta dottern gör exakt vad hon vill och när hon vill. Så länge hon inte gör något som är olagligt. Hon har i princip två regler:

1 Meddela vart hon är.
2 Meddela senast kl 22 vilken tid hon kommer hem alt. vem hon ska sova hos.

Det finns några förbud:

Hon får inte röka (vilket hon gör iafa), Inte dricka sprit (har hänt några gånger).
Hon får inte ta hem kopisar hursom helst, utan ska kolla det med oss först.   

Fråga: Är detta i era ögon rätt eller fel? Är det rätt att släppa allt och låta tonåringen få klara sig själv och ta koncekvenser av sitt handlande? Finns det risk för att hon tror att jag inte bryr mig om henne?

Vi pratar med varandra och skickar endel sms om ditten o datten. Hon tycker att jag är tjatig och lägger mig i saker jag inte har med att göra. Men hon förtår  ju inte att jag försöker "kolla läget" med mina frågor.

Tacksam för åsikter och funderingar.