min 9 årring bor växelvist hos mej och pappan, aldrigt riktigt funkat för hennne. Undrar vart är det jag kan vända mej för att få hennes röst hörd? vi går och pratar med en 3 part, för att försöker ordna det här men inget hälper flickan vill verkligen inte bo där hela veckorna! är det socialtjänsten jag ska prata med? vill veta hur allt går till i fall vi går vidare med detta.
Du kan ju prova med samarbetssamtal på familjerätten, annars får du stämma på boendet. Men en nioåring är inte gammal nog att kunna avgöra konsekvenser av boendet så hon kommer inte få bestämma även om hon får säga sin åsikt. Så tro inte för mycket på att hennes röst påverkar något.
Varför vill flickan bo bara hos dej? Vad tror du det beror på? Kan flickan förstå vilka konsekvenser ett boende på heltid hos dej skulle medföra?
Har flickan fått vara med i samarbetssamtalen?
Jag var 8 år när jag vägrade åka till min pappa, han hade dock ny flickvän och ett syskon på väg ,, mina älsta syskon var hos pappa och "styv mamma " och jag när jag var tvungen, pappa gjorde allt för att jag skulle vara där, vi var där varanan helg för att han jobbade nätter, men innan den nya flickvaännen kom in i bilden kunde vi komma och gå hos pappa som vi ville men varananhelg sova där men efter skolan om jag inte ville vara på fritis så gick jag till pappa tills mamma kom hem,,
Styv M satte stop för det och vi skulle ringa först
Jag valde och inte vara där mer pappa viste inte varför och nog inte jag häller helt men jag kände mig inte trygg
älsta systrarn ville bo där och varanan vecka hos mamma,och det fick dom men helvetet började, pappa ville ha mig så också men nej jag har alltid vart mammas flicka och trygghet hos mamma, älsta systern fick inte längre bo kvar för hon var elak (inte sant) Mellersa syster var kvar men när bara hon var kvar så var sen flyttade hon också..
nu 8 år senare har vi ingen kontakt med pappa det är han som bröt allt .. Han valde och inta vara en del av vårat liv det är inte roligt men det är hans val
Jobbigaste är min lillebror på 8 år som vi träffat 1 gång...
Lyssna på din dotter jag vet hur jävla jobbigt det var när mamma sa att jag var tvungen för hon skulle jobba
tvinga henne inte och åka dit , pappan och hon kanske kan hitta på saker ute och om hon inte vill tvinga henne inte,,, Jag har varit den lilla tjejen som inte vill.
Hoppas allt löser sig med dotten:)
Prata med pappan om hur ni ska göra ..helger kanske? funkar inte det så soc kan hjälpa till?
hon har sagt massor om varför, hon trivs ej så bra där dom bor, hon går i skola och har alla vänner här. Hon gråter och är rädd på kvällarna, väldigt orolig och osäker har hon blivit, hon kan bli väldigt arg här hemma på sin pappa, men pappan säger att hon ej visar något där. vi och pappans hem har olika sätt och olika regler och på henne blir det förrvirat på vad hon kan göra och inte. och det visas tydligt.
hon visar mycket på att 2 hem ej funkar för henne! hennes syskon funkar allt toppen!
Hon vill träffa pappa å så men ej vara där så länge kanske helgerna eller nått, ett par dagar i veckan tycker hon räcker. då hon tycker att tiden här går för fort och väldigt sakta hos sin pappa.
jag pappan och våra respektiva går på samtal men inget som leder någon vart då dom ej tänker på henne utan på sig själva. Nej hon har ej varit med på några samtal känns jobbigt att behöva gå så långt då hon kommer ställas mot väggen :(
känner sig så hjälplös, skulle vlija veta vad och hur det går till i fall vi går vidare för att få ha henne längre tid hos oss.
hon har sagt massor om varför, hon trivs ej så bra där dom bor, hon går i skola och har alla vänner här. Hon gråter och är rädd på kvällarna, väldigt orolig och osäker har hon blivit, hon kan bli väldigt arg här hemma på sin pappa, men pappan säger att hon ej visar något där. vi och pappans hem har olika sätt och olika regler och på henne blir det förrvirat på vad hon kan göra och inte. och det visas tydligt.
hon visar mycket på att 2 hem ej funkar för henne! hennes syskon funkar allt toppen!
Hon vill träffa pappa å så men ej vara där så länge kanske helgerna eller nått, ett par dagar i veckan tycker hon räcker. då hon tycker att tiden här går för fort och väldigt sakta hos sin pappa.
jag pappan och våra respektiva går på samtal men inget som leder någon vart då dom ej tänker på henne utan på sig själva. Nej hon har ej varit med på några samtal känns jobbigt att behöva gå så långt då hon kommer ställas mot väggen :(
känner sig så hjälplös, skulle vlija veta vad och hur det går till i fall vi går vidare för att få ha henne längre tid hos oss.
Fundera på hur du kan stärka flickan istället då? Ta över boendet verkar inte aktuellt så hjälp henne acceptera och se fördelar med vv istället b
En del barn har svårt för vv. Min dotter som också är 9 mådde jättedåligt att bo hos sin pappa. Hon åt inte där och grinade ofta. Vi gick till familjerätten ett par gånger för att dottern skulle komma till tals. De lyssnar på ett barn som är 9 år (i alla fall i min kommun) och de som pratade med min dotter var mycket skickliga. Vi var där som sagt 2 gånger. För att göra en lång historia kort så slutade det med att hon åker till sin pappa varannan helg men sover inte över på natten. Lider dock med pappan och tackar gud för att det inte var tvärtom.
För övrigt tror jag inte på att tvinga barn att vara olyckliga. Nu är jag så pass stark att det inte behövs men skulle absolut gå till domstol om pappan skulle tvinga henne att vara kvar mot sin vilja. Barnet är 9 år och behöver en röst. Kan inte familjerätten hjälp till med det måste du som står barnet närmast (?) tala för honom/henne.
Lycka till och hoppas det ordnar sig!