Varför skiljdes ni?

man ska aldrig nånsin vara ihop för barnens skull , det är riktigt elakt gjort mot barnen. Att växa upp i ett kärlekslöst hem är nog det värsta man kan göra mot sina barn. även om man är sams och kan vara vänner så finns det ändå ingen kärlek och det märker barnen mer än väl.

barnen förtjänar två föräldrar som mår bra och kan tillgodose barnens behov - om det innebär att ni måste skiljas så är det så det måste bli. 

När man provat allt och ändå känner att man faktiskt inte vill mer - då skiljs man. 

Vi skildes för att vi inte fick något i vår vardag att fungera.... vi prioriterade alltid olika, vi ville aldrig samma saker och vi hade till slut inget att prata om alls...Det som "krånglade" till allt var två saker:
1. Allt kring våra tre barn funkade kanon, vi hade samma värderingar och åsikter om barnuppfostran
2. Vi hade skitbra sex hela tiden....

Jag tror att vi kanske ändå hade kunnat få ihop det, om båda hade velat och kämpat, men nu bestämde sig min man för att min väninna var roligare, så på den vägen blev det...

Jag har inte skiljt mig men flera av mina vänner har gjort det eller är på väg. Det som verkar vara gemensamt för dem är att de inte längre kommunicerar. De pratar bara med varandra att om praktiska saker; vem ska hämta barnen, vad ska vi äta till middag etc. De pratar inte längre om "viktiga" saker, de är inte intresserade av den andres  tankar och ideér längre.

I mina vänners fall tror jag att det beror på antingen att den ena av dem, i detta fall hon, har vuxit mycket och blivit en annan (bättre) person, vilket gjort att han inte längre kan bestämma längre och ingen av dem trivs med detta. I det andra fallet vet jag inte... de har alltid varit olika men det verkar som om de inte längre förstår varandra, och de kan inte prata med varndra. De har ännu inte skiljt sig men jag gissar att de snart kommer att hända. Hon har ångest för att gå hem... inte bra.

Jag tror att barnen mår bättre av att ha två glada föräldrar på var sitt håll än två ledsna föräldrar tillsammans. Jag  är övertygad om att det är bättre.

Vi skiljdes för att min man ansåg att alkohol var viktigare än ett familjeliv, och även fast det var så uppenbart så var det inget lätt beslut. Barnen var 3 och 6 år. Idag är jag lyckligt omgift och har äntligen fått uppleva hur det ska vara i ett riktigt förhållande.

Skildes för att vi växt ifrån varandra framför allt. Det fanns inga känslor kvar, inget mer att prata om än praktiska saker.
Jag har ett nytt förhållande och som vi har det nu ska det ju vara. Kärlek, närhet, man kan diskutera och prata om allt. Och framför allt är jag kär på riktigt!

Jag ska skilja mig för att jag har ställt till det.....med en annan.

Ångrar mig som fan men så är läget nu.

 

Mmm håller med ovan. Även om jag och exet ej bråkade så fanns ju ingen närhet mellan oss.
Sonen såg oss aldrig kramas eller pussas tex.
Och klart de känner att det är nåt som är fel.
Jag hade tur och fann min stora kärlek fort, men mådde så mkt bättre efter separationen.

Jag sitter lite i samma sits, har hållt ut länge och försökt få mitt att funka för barnen.
Men i går kväll bestämde jag mig, ingen mår bättre av de .
Varken jag barnen eller min sambo jag tänker göra de nu de ska bli ett slut på de hela.
Lycka till , och om du går och funderar på att avsluta ditt förhållande så är de nog inget bra förhållande, och livet är för kort för att kasta bort på att må dåligt och inte vara lycklig njut av  ditt liv och dina barn och saker som faktiskt gör dig lycklig!! 

För att min dåvarande fru knullade runt med en kollega

Kärleken dog, orden tappade betydelse, tystnade blev öronbedövande, sveken blev för många, besvikelsen för stor. Var tillsammans i 17 år, gifta i 8 år, har en dotter tillsammans.
Nu i efterhand var det det bästa som kunde ha hänt, ångrar ingenting men är ändå glad att vi försökt så länge som vi gjorde. Nu ca 1 ½ år senare är vi båda lyckliga i nya förhållanden, vår dotter mår bra och livet leker.
Kände att jag var för ung och livet för kort för att gå runt och må dåligt över ngt som jag faktiskt kunde påverka.

för att min man ansåg att alkoholen är viktigare än mig och hans son sen tidigare och vårt ofödda barn. och för att han inte alls vill kommunicera om något annat än det vardagliga knappt det. kan inte låta mitt barn växa upp i ett hem där det bara bråkas och en pappa som super bort sin familj.

För att den jag råkade bli kär i visade sin rätta sida efter ett par år och försökte trycka ned mig, han lyckades en liten liten stund, men sen gick jag för jag är värd mer än så. Samt att mina barn inte ska lära sig att en kvinna och en man ska ha dom rollerna.

Puffar upp tråden lite då jag vill höra fler svar! Sitter i samma sits som ts!
Är det tillräckligt för en skilsmässa typ?

Mannen jag var gift med förälskade sig i någon som annan, jag var inte längre rätt kvinna för honom. Han hittade någon som var bättre.