Varför är människor så lata och bekväma idag!? Bara för att man är hemma med barn, så betyder inte det att man ska ha semester hela jävla tiden!
Ja, jag är så trött på allt gnäll om att den som är föräldrarledigt minsann ska avlastas så himla mycket då ens partner har turen att kunna komma hemifrån då de ändå är och arbetar!? Hur snett är det??
Att när partnern kommer hem ifrån jobbet, ska denne genast rycka in; ta hand om bebis, städa och tvätta, laga mat etc etc... Bara för att den som varit hemma med bebis hela dagen inte hunnit göra nåt?? Whaat?
Tid är väl det man har mest av när man går hemma? Det är väl isf fråga om ork!?
Att man inte skulle "hinna" slänga in en tvätt, dra en snabbis med dammsugaren etc är ju ren bullshit! (enligt mig)
Många verkar se det som en rättighet att lämpa över allt till den arbetande partnern då denne kommer hem från jobbet, för då ska man minsann ha egentid och få slappa bäst man vill. Partnern ska vara överlycklig över att ens få träffa sin bebis och borde jubla och minst sagt hoppa högt över att få ta bebis, tvätta, städa, laga mat eftersom man missat allt det otroligt roliga då man varit borta och arbetat hela dagen. För trött kan man inte vara, för det är endast tillåtet att vara om man varit i hemmet med ett litet barn hela dagen.. haha.
Inte konstigt att så många relationer rasar under bebistiden med den attityden!
Man får väl dela upp det för tusan! Den som är hemma, får som vanligt plocka undan och städa efter sig, precis som den arbetande får göra efter sig, om man nu har det så.
Tycker man att bebisen inte kan vara i sängen eller whatever under tiden man dammsuger (eller vad man gör) så får man väl börja använda bärsjal eller liknande så att man ff har händerna fria.. Man får lösa det helt enkelt!
Hade min partner lagt sig platt på soffan varenda dag och gnällt om egentid och slappa så fort jag kommer hem, så hade jag med största sannolikhet tröttnat rätt snabbt! Särskilt då partnern berättar att "jag har faktiskt bytt blöjor och matat heeeeela dagen så jag har inte hunnit göra nåt......"
*ryser*
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-16 19:40
JA; jag har barn!
JA; jag har haft otroligt "krävande" barn och har fortfarande. Första barnet skrek hela första året pga kronisk förstoppning (fick i snitt 3 timmars sömn/vila utspritt över dygnet), samt en massa andra sjukdomar, allvarliga sådana.
JA; Mitt ena barn har en diagnos, vilket gör att jag aldrig kunnat lämna bort denne, eller släppa blicken etc. Överaktiv som tusan, men underbar ändå! 
JA; Jag har gått hemma med barn! Men lyckades ändå skapa tid till att sköta hemmet, hålla det snyggt och inte lämpa över allt på min karl.
JA; jag hade en överjävlig förlossning samt drabbades av en grav förlossningsdepression vilket skapade en enormt svår anknytning till ena barnet.
JO; jag VET vad jag talar om!
Förstår fortfarande inte varför vissa föräldrar envisas med att TIDEN inte finns! TID finns, men inte nödvändigtvis ORK! Skillnad!
Jag talar ej heller om sjuka som om de vore lata. Men det finns GOTT om lata människor, föräldrar, idag! De som bara sitter inne, som aldrig är ute med sina barn längre, som aldrig engagerar sig i nånting, som enbart sitter inne och gnäller gnäller gnäller! DET är jag trött på!
Att alla menar att TIDEN inte finns, det är ren BULLSHIT!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-17 08:30
Det är så intressant att allt vänds emot mig, att jag skulle ha världens lättaste barn, att jag inte har barn och inte vet hur det är, att jag istället för att umgås med barnen ägnar all min tid åt städning etc etc...
Nej, jag har, hör och häpna, hunnit med både ock!
Min man är en fantastisk man, annars hade jag aldrig valt att leva med honom. Vi delar upp sysslorna och det är så vi gjort hela tiden. Vi umgås väldigt mycket med barnen så det där med att jag skulle bortprioriterat dem pga att jag håller rent är bara knasigt.
Jag menar inte att jag är perfekt eller felfri, däremot kan jag bli irriterad på martyrer som sitter på röva och lastar över allt ansvar på sin partner, som INTE har med sjukdomar eller så att göra.
Många människor är idag väldigt bekväma, så är det ju, förstår dock inte varför många får ett sådant behov av att försvara sig?? Varför gör ni det? Jag har inte anklagat er personligen för något... Eller hur?
