Hur vågar man ta steget att flytta?

Hej :)

Nu flyttade jag inte jätte jätte långt, men ca 14 mil bort.

Jag började med att söka lägenhet, och det tog ju sin lilla tid. Men efter något halvår fick jag tag på en. 

Sen när jag fått den så började jag söka nytt jobb där också :) Jag hade tur och fick jobb ganska så direkt. Tog ca 2 månader. Och undertiden veckopendlade jag mellan min lägenhet och jobbet. Så när jag jobbade bodde jag hos mina föräldrar.

Flytten gick jätte smidigt, fick hjälp av min svåger. Dock bodde jag hemma hos mina föräldrar först, så det kanske underlättade lite?

Jag trivdes jätte bra i nya staden :) Bor dock inte där längre. Träffade en ny man, och när vi flytta ihop köpte vi hus på landet istället för att bo inne i stan :)

Lycka till :) Det är en kul erfarenhet att flytta (även om jag som sagt inte flyttade jäääätte långt)

Och skulle man inte trivas, så kan man ju alltid söka sig tillbaks :)            

Min man och jag flyttade 50mil förra året. Vi flyttade till en ort helt utan kopplingar (inga vänner, släkt etc). Vår drivkraft var viljan att bo i ett stort hus på landet, till ett vettigt pris. Så vi lämnade Stockholm för en betydligt mindre ort, en del skulle nog kalla det för en håla. Vad är er drivkraft? Vad är det som gör att ni vil flytta?

Vi började med att skaffa jobb på orten. Ja, det kostade en hel del att åka dit på intervjuer, men det var det värt. Min man och jag har båda eftertraktade högskoleutbildningar och relevant arbetslivserfarenhet. Vi har haft flyttplaner länge, men jag ville bygga upp mitt CV lite innan vi flyttade. För även om vi båda har jobb idag, vem vet vad som kan hända i framtiden?

Flytten blev också dyr, då det krävdes en stor lastbil för att flytta vårt bohag. Varken min man eller jag har lastbilskort, så det blev till att anlita en flyttfirma.

Vi har nu rotat oss på nya orten och trivs bra. Men inget är skrivet i sten, vem vet var vi bor om tio år?