Jag kan inte lita på min man och nu känns livet inte värt att leva.
Jag måste bara få skriva av mig, prata med någon.. även om det bara är den dator. Min situation är lite komplicerad, jag vet att många inte kommer att hålla med mig utan kommer att tycka att jag överdriver - det gör inget! Jag är inte här för att få rätt i min åsikt, och mina känslor är där de är oavsett om jag har fel eller inte..
För tre månader sedan nästan exakt fick jag veta att min man i tanken velat vara otrogen med en kvinna i hans närhet. De har inte gjort något, men han har dansat sexuellt med henne på krogen och tänkt tanken på att vara otrogen med henne och han tyckte att hon var urläcker, sexig och het.
Jag har aldrig tänkt så om en annan man än min egen, jag har alltid kämpat för vårt äktenskap och har alltid bara varit attraherad av honom (dock så är jag medveten om att man inte kan blunda för "snygga" människor bara för att man har en partner). Att inte se andra människor är svårt, men för mig har det aldrig handlat om att jag tittar för att jag tänder på någon annan, utan jag tänker alltid att ja - visst han ser väl bra ut men jag älskar min man som är hetast i världen.
När detta hände förstod inte min man att han gjorde något fel - det är där allt detta börjar. Han ville först inte berätta vad som hänt på krogen - sedan kom allt och han förstod inte att det var fel samtidigt som han inte hade accepterat om jag gjort så mot honom?!
Denna händelse har förstört hela vår sommar, det är det enda som finns i mitt huvud och jag ser honom framför mig med denna kvinnan hela tiden. Jag gråter, skriker, slår sönder saker, har spytt i perioder när vi bråkat, jag får panikångest, jag litar inte på honom, han gråter, jag gråter osv. Jag har tom. gett honom en örfil i stundens hetta och jag har även tappat lusten till livet.
Varför jag känner så är för att jag verkligen har kämpat för att få vår familj att hålla ihop med ekonomi, hushåll, sexliv, barn, kärlek och vardagen i så många år - och nu får man detta tillbaka. Jag känner att detta bara är första steget och att jag aldrig kan lita på honom igen.
Jag vet att han inte har gjort något rent fysiskt, men för mig så börjar otrohet vid tanken och är han kapabel att tänka i dom banorna så kan hans nästa steg vara att fullfölja det. Och även om det inte är så att han gör något så anser jag att han redan har brutit förtroendet och svikit mig och jag ser handlingen som otrohet. Jag har inte gå vidare i vårt förhållande och med min vardag eftersom jag är så knäckt av allt... Vad ska jag göra? Har någon varit med om något liknande?
