Vid min förlossning för tre månader sedan fick jag en total sfinkterruptur. Jag har fortfarande stora problem. Jag har inga läckageproblem, men har mycket tyngdkänsla bak, krampkänsla och ont i ringmuskeln. Nr 2 är inte heller något kul. Vill bara höra om det är någon annan som har haft lång återhämtningstid och sedan blivit bra? Det känns så förtvivlat jobbigt 
känns som om hela livet kommer att vara så här.....
Jag fick en partiell sfinkterruptur grad 3 och har inga problem alls idag. Födde sista tjejen för två år sedan vaginalt och helt utan större bristning.
Upplevde du att återhämtningstiden var lång och jobbig?
För mig tog det flera månader att bli återställd. Det var en lång och fruktansvärt jobbig period, som ny mamma och massvis med hormoner samtidigt som man hade så ont varje dag. Men det blir bättre! Jag var helt återställd efter ca 8 månader kanske 10. Kan inte minnas exakt. Det var mycket tårar och frustration. Skadade dessutom svanskotan under förlossningen och hade fruktansvärt ont av det också, efter ca 1 år så blev det nästan helt återställt. Kan fortfarande känna ibland om jag suttit i samma ställning väldigt länge att det känns lite. Men annars har jag inga problem alls. Men jag minns så väl när jag hade så ont varje dag att jag aldrig skulle orka att ha det så resten av livet. Jag hade svårt att föreställa mig att allt skulle bli bra igen, men det blir det :)
Skönt att höra plastkotte. Jag tror att min svanskota också fick sig en känga, har en del ont därifrån. Men ringmuskeln är värst
Ingen mer?
Jag fick en total sfinkterruptur och en bruten svanskota för ett år sen. Hade samma problem som du och då sa dom på specialistmödravården att läkningsprocessen är ungefär 6 månader för bristningen och runt året för kotan (om den läker, vilket den inte alltid gör...). Jag är helt bra efter bristningen nu, men har fortfarande ont i kotan. Det positiva med det hela är att man får ett planerat snitt om man har turen att bli gravid igen! :)
Skönt att höra Makrame att du är bra. Och skönt att höra att någon haft typ samma problem 
Jag vet att alla säger det tar TID. Men shit vad hopplöst det känns ibland när man har tyngdkänsla och kramp och tänker att det ska vara så hela livet. Tråkigt att kotan inte är bättre, men hoppas att tiden råder bot på det också!
Nu vet jag inte om det blir fler barn här, har redan två. Men det kommer inte ut fler det hållet iaf 
Det känns skönt att veta att man får snitt om det blir ett till. Jag skulle aldrig riskera det här igen, hur häftigt det än är att föda barn. Aldrig, aldrig, aldrig!
Jag håller med dig, aldrig igen ur det hålet!! :) Det värsta skulle nog vara om man blivit analinkontinent tror jag. Fy. Minns att det blödde där bak flera månader efter förlossningen. Men håll ut - det blir bättre!
Jag har tänkt på det här med snitt, jag födde min dotter utomlands. Men även där sa dem att jag utan problem skulle få välja ks om jag ville nästa gång, så jag hoppas det gäller för mig här i sverige. Men hur är det egentligen efter ett ks? Har man inte ont väldigt länge då med? Och man får inte lyfta tungt på flera månader? Jag tänker att om man skulle våga ge en vanlig förlossning en chans till så kanske man inte spricker sådär mycket igen, utan får en lättare förlossning om man har tur, och då väljer jag hellre det över ks. Eller är det så att majoriteten av dem som spricker så som oss gör det igen om man försöker sig på det en gång till? Någon som gått igenom det får gärna berätta hur det var att föda barn efter att ha spruckit mycket första gången.
Jag kan inte svara dig på det plastkotte, då jag har fått mina barn vaginalt och drabbades av rupturen vid andra förlossningen. Vid kejsarsnitt så tror jag att man inte får lyfta tungt på två månader. Av alla jag känner som har gjort kejsarsnitt så har de flesta känt sig okej efter någon vecka mer eller mindre. Men det är klart att det också finns de som har ont länge.
Det finns en del som föder vaginalt även efter totalrupturer och det kan gå jättebra. Men OM man spricker igen, så är det svårare att laga ofta. Och det är lätt att man spricker upp i sin ärrvävnad. För mig räcker det att det finns den risken. Det är ganska viktiga funktioner som står på spel. Och blir jag återhämtad från denna rupturen skulle jag aldrig riskera att det skulle hända igen. Kanske med mycket värre konsekvenser. Man har liksom bara en ringmuskel
Men som sagt, man får nog känna efter själv och ta beslut därefter. Och kanske låta en läkare kolla på en innan om man beslutar att föda vaginalt och höra vad läkaren råder.
Jag sprack även vid min första förlossning, dock inte lika illa. Så det känns ju som om att jag även skulle spricka om det blev en tredje förlossning vaginalt. Och det vill jag inte riskera.
Vill inte skrämma dig, men jag sprack mer med andra barnet än första. Anledningen till att jag vill ha snitt nästa gång är för att jag är så oerhört rädd för bestående men. Det var tydligen svårare att sy andra gången iom ärret från första förlossningen. Kan tillägga att jag hade väldigt många år mellan mina barn (vet inte om det spelar in).
Låter onekligen som ett snitt vore bäst. Tycker det låter så läskigt att någon skär i en och plockar ut barnet bara. Fast o andra sidan var första förlossningen knappast trevlig. Jag var dessutom tvungen att få blodtransfusioner efteråt..
Hej jag fick en sfinkterruptur grad 3 för 15 månadersedan och har fortfarande problem med extrem smärtproblematik. Ibland har ajg så ont att jag trots morfin tabletter bara ligger och gråter. Känns inte som jag blir tagen på allvar, Du borde inte ha såhär ont är orden från vården. Men jag mår så dåligt av det här, Jag orkar inte med att ha såhär ont. Hur går de för er? själv ska jag på utredning hos gyn snart igen. Och kirurgerna där ajg opererades ska ringa mig om 1 månad för att se hur man ska gå vidare. Skulle mer än gärna vilja ha mail kontakt med fler som har samma erfarenhet som mig, är någon instreserad? kram
Fick en grad 3 partiell sf september 2011. Det är först nu som jag känner mej så återställd som jag förmodligen kommer att bli. Och då har det varit x antal besök hos gyn läkare, nervblockader och besök hos sjukgymnast/uroterapeut. Skönt att till slut ha blivit tagen på allvar.
Hej alla! Sedan fem veckor tillbaka kan jag ansluta mig till sfinkterrupturklubben.. Fick en partiell, grad 3 med en djup vaginal bristning. Nu undrar jag, helt plötsligt kommer det blod i avföringen, det har det inte gjort förut? Har inte speciellt ont när jag gör nummer två, mer ont när jag går och står och sitter.. Är det stygnen som släpper? Ser inga stygn.. När sker detta? Berätta gärna allihopa för mig när era stygn släppte, hur det kändes, om det gjorde mer ont samt om ni hade blod i avföringen? Stort tack på förhand! Kram Helena