Min 8-åring blir slagen, hotad och strypt i skolan

Polisanmäl Charlie och kräv att rektorn upprättar en åtgärdsplan. En plan som verkligen ska innehålla något kraftfullt splittra klassen eller något i den stilen.

Skolverket borde du prata med, rektor, kommunens barn och utbildnignsförvaltning och även polisen. Det där är misshandel och skolan ska anmäla det själva om de vet om det. Charlie kommer inte hamna i fängelse för det, men skolan får mer press på sig att lösa situationen.
Sådär kan ni inte ha det. Det får verkligen inte gå till så. Det där hade lett till fängelsestraff för misshandel om de hade varit vuxna.

Hon ska verklgien inte behöva stå ut med att ha det så och det du kan göra är att riva upp himmel och jord för att se till att det inte händer och om de inte tar krafttag mot detta (kanske en resurs i klassen ett tag iaf för att se till att ingen råkar illa ut framförallt på rasterna) skulle jag byta skola och är det inte praktiskt möjligt så iaf byta klass.    

Vet du vilken slags typ av föräldrar Charlie har, går dem att tala med eller verkar dem själv ha problem? En polisanmälan leder till att ärrendet överlämnas till socialtjänsten är det hyfsat normala föräldrar inser man ju då allvaret och tar tag i situationen.

Har haft samma problem o vi kontaktade Skolverket då skolan inte gjorde nått för att få det bättre , skolan fick då två mån på sig att lägga upp en plan för hur dom skulle lösa problemet , det slutade med att dom flyttade vissa elever o satt in mera personal i klassen

Men polisanmäl, såklart!

Vad skulle du göra om någon behandlade dig sådär på din arbetsplats? Polisanmäl såklart, och se till att anmäla till skolinspektionen.

Tack snälla ni som svarat! Det hjälper mig verkligen att tuffa till mig och göra det som måste göras.

Lite mer information om läget:

Vi bor i en liten by med endast en skola och en klass för varje årskurs. Att byta skola innebär en flytt härifrån och att byta klass betyder att byta årskurs. Min dotter är äldst i sin klass och ligger långt före de andra i alla ämnen, så jag har tänkt under sommaren på att begära en flytt direkt till trean, men i den klassen är tydligen situationen så att en stor tjejmaffia mobbar de tjejer som sticker ut minsta lilla. Inte lätt att vara yngst då...så jag lade ner den tanken när min dotter själv lät rädd för idén. (Nu låter det som att barnens skola är hemsk, men jag kan inte komma på fler problem än just dessa...resten är fantastiskt!)

Innan sommaren fick vi besked om att den nya ettan skulle bli snett fördelad åt andra hållet (många tjejer, nästan inga killar), så möten höll och papper skickades ut om att klass 1 och 2 skulle slås ihop och delas i två stycken 1-2:or med mer jämn balans och genomtänkta konstellationer. Pga av de hoppfulla nyheterna så drog jag inte igång en stor sak som jag egentligen ville göra i våras. Men sista dagen i skolan skrotades planen pga nyinflyttning av fler barn som skulle göra fördelningen i klass 1 jämnare. Blivande klass 2 lämnades åt sitt öde.

Att göra sig obekväm/osams i en liten by är något som de flesta drar sig för, även mer utåtriktade och handlingskraftiga människor som jag. Charlie bor på samma gata som vi och jag har jobbat tillsammans med hans mamma tidigare. Vi är inte tillräckligt nära för att släppa på artigheten, men inte tillräckligt obekanta för att kunna ignorera varandra. Det jag vill berätta om Charlies föräldrar är att de är UNDERBARA. De har två äldre barn som är hur fina som helst och alla i byn älskar den här familjen...men ingen fattar vad som är fel med deras son. Det gör mig ont att behöva klaga till dessa goa människor på deras lille son, men...inte lika ont som att se min dotter lida. Det är det jag måste minnas när jag står där och knackar på deras dörr inom kort.

De goda nyheterna:

Första skoldagen var igår och klassen har fått två tillskott: en ny flicka, så att de nu är 8 flickor åtminstone...och en specialtillsatt magister som ska hålla pojkarna i schack. Jag kom med mentalt upprullade ärmar, redo att slåss för min sak, men nu tänker jag ta upp saken lite mildare och försöka ha tillit till att de gör något från skolans sida.

De dåliga nyheterna:

Redan första dagen började Charlie och två andra pojkar mobba den nya lilla flickan. Min dotter har tagit på sig att hjälpa den nya flickan och få henne att känna sig välkommen, något hon också gjorde förra året för den flicka som var ny då. Men hur modig och snäll min dotter än är, så är det ett tufft uppdrag för en 8-åring att skydda både sig själv och andra, särskilt som hon är mycket mindre än sina klasskompisar till växten.

Jag tänker ta era råd så långt de är möjliga och ta allt i denna ordning:

Jag har tre vardagar på mig. Bara att sätta igång. TACK igen för era råd och sparken i rumpan!

Charlie ska bort från skolan och helst av allt kastas ned i en brunn med lås på. Polisanmäl psykopatungen omgående. Och skolan.

Ingen ska vara elak mot ditt barn. Någonsin.