Vad säger ni?

Klart som korvspad att han INTE ska åka iväg med barnet.....säger sig självt!

Men TR dom borde väl gälla? Tills dess att det omprövas och domen ändras?

Det hade jag tagit för givet! Är ju inte nya frun som är föräldern!

Jag anser att man kan upplysa pappan om att 9 månader kan vara en mycket känslig fas för spädbarn. Men att det lugnar ner sig vid 1 års ålder. Och tror han dig inte så kan han googla eller rådfråga någon sakkunnig. Men har ni dom på enskild vårdnad så har ni kanske avtal om umgänge också, eller?

Varför träffar barnet honom så sällan? Beslutades om umgänge också när ni var i tingsrätten?

Ville mest kolla då han ringt flyförbannad och säger att jag hindrar umgänge. Men jag försöker ordna så mycket som möjligt så att han ska ha möjlighet att träffa minst två dagar/vecka i alla fall, helst mer. Men han vägrar och hittar konstiga ursäkter. Men allt tar emot att han ska vara helt själv med liten, självklart om liten nu visat att det känns tryggt osv. Från början stämde jag på övervakat ug, men han lovade att skärpa sig och vi kom överrens om annat gemensamt, så jag gav det en chans, för barnets skull (så det inte skulle uppstå mer bråk). Umgänge fastställdes aldrig, men domen på enskild finns där motiveringen är att han anses som en olämplig vårdnadshavare och för barnets bästa så tilldöms modern ensam.

Hindrar umgänge då de inte får åka iväg, att de ska ha ett fungerande umgänge vill jag. Är uppväxt utan pappa själv.

Du som barnets vårdnadshavare har en SKYLDIGHET att tillvara barnets inressen och fatta beslut å barnets vägnar som är för barnets bästa. Du kan aldrig vara helt säker på vad som är det absolut bästa för barnet så du får fatta dina beslut efter vad du tror är bäst för barnet. Du är beprövad av samhället och betrodd med vårdnadsskapet över barnet vilket betyder att du anses vara kapabel och lämplig att fatta sådana beslut till skillnad från pappan. Därför ska du inte låta pappan hota och utpressa dig utan göra det som du tror är bäst. Om pappan är missnöjd över dina beslut så har han rätt att få sin fråga prövad i rätten. Men tills dess är dina beslut dom som gäller.

Jo, och jag känner att det är för barnets bästa att fortsätta som tidigare under umgängestillfällen. Ville bara bolla lite här så att jag inte tänkte helknasigt. Jag vill ju att de ska ha en bra relation, men just nu funkar det bäst här hemma där jag är i närheten. Barnet vill ju som sagt ha mig nära, försöker smita till andra rum så att de ska få vara lite för sig själva, men barnet börjar antigen gråta och ropa mamma (då går jag dit) eller kryper dit jag kan vara, alternativt kommer pappan och säger "vill nog amma" (som han tror minsta pip betyder... Detta efter ca tio minuter ensamtid. Då får barnet leka från min famn alt bredvid mig en stund innan jag försöker smita igen. Sist vi sågs ville dock inte ens barnet vara i pappas famn.

Så vill inte lämna än, trots att det skulle vara bra avlastning för mig. Men detta + hans problematik känns inte bra. Men tack för råden, skönt att bara få en överblick såhär!