Behöver råd, sonens kompis blir misshandlad hemma.
Behöver höra andras åsikter och ev. råd för om jag handlade rätt och vad kan man göra mer!?
Det började i torsdags natt då sonens vän ringde på vår dörr kl 01.30 ca och var hysterisk och blödande. hans far hade misshandlat honnom och han rusade i strumplästen hem till oss även fast han visste att min son inte var hemma.(är glad att han kände att han kunde komma hit) Han hade druckit ganska stor mängd alkohol som resten av hans familj och det blivit bråk. Min dotter som bor nära mig kom hem och fick köra pojken till akuten där de fick sy ihop honom och de fick återkomma på morgonen för röntgen.
Han fick sova hos min dotter resten av natten och när de var tillbaka till lasarettet på fm ringde jag socialen för att få råd hur jag ska gå vidare, jag ringde då anonymt för jag ville berätta för pojken först att jag skulle lämna in en anmälan och att läkarens anmälan inte kommer in förens tidigast efter helgen till soc.
Mannen på soc. som jag pratade med och senare gjorde anmälan till sa att pojken bör inte sova hemma under helgen men eftersom han är under 18 så måste han höra av sig hem och tala om vart han är, vilket han gjorde från min dotters mobil.
Vi har altså gjort allt vi kan enligt soc. och läkarna men det sjuka är att han måste hem idag till sin familj? På lördage kom föräldrarna hem till min dotter och hon bjöd in dem på kaffe och de pratade med sonen, de mer eller mindre låtsades som om inget hade hänt? Sen började psykningen, inatt ringde mamman full till min dotter och hotade med både det ena och det andra. Till saken hör att hela familjen är välkända i hela området och myndigheterna, de har flera anmälningar på sig redan men inget händer!!? De är våldsamma och missbrukar alkohol, men eftersom de har tak över huvudet och någorlunda mat och klädsel så räknas det inte som missär??
Man känner sig så frustrerad, rädd, ångest mm mm vad ska hända nu! kommer de ge sig på min dotter och son nu? mig skiter jag i det kan jag ta, bara att hålla sig lugn och inte diskutera med dem när de är onyktra! Men mina barn är jag ju sjävlklart rädd om! Och pojken med förstås!! Vill visa att det finns normala vuxna med lite civilkurrage! Min son och han är vänner men går nu mer inte på samma skola längre när de började gymnasiet.
Det är ett långt inlägg men hoppas att det finns någon där ute som orkar läsa och ge mig råd!