"Elaka "svarta Madame" !!!!

Är faktiskt i vuxen ålder lite "rädd" för svarta madame, blev skrämd som liten. Men hur man får henne att komma fram enligt storyn är ju att man måste säga "svarta madame, svarta madame, kom fram!" med släckt lampa och sedan spola i toaletten tre gånger, så varför din dotter får panik av att vara ensam hemma förstår jag inte, man måste ju AKTIVT försöka få fram henne för att hon enligt sägnen då ska dyka upp.

Jag är också fortfarande rätt för svarta madam, och är nu över 30!.

Haha svarte madame :) nää men du får väl helt enkelt göra leken med henne och motbevisa! Säg att det inte finns, googla om du kan hitta när leken skapades och visa henne resultatet. Säg att det är en lek som funnits jättee länge, precis som historian om tomte, spöken påskhare osv.

Jag, tänkte nån gång så kanske dom inte är hemma, då går hon UTE  inte en hel timme för sig själv...

Känns ju inte direkt roligt att veta att ens barn går ute själv och bara vandrar omkring...

Hoppas att det går över, men med tanke på hur ledsen  hon var första gången...

Det där är ingen enkel sak att få ur skallen, om man säger så. Då jag var i samma ålder (9-10) så hade jag fått höra nånstans att det var "spöktimmen" mellan kl.00 och 01 på natten, och då vaknar alla spöken, monster och zombies och går omkring på jorden.

Det här satte sig stenhårt fast i mitt huvud, och jag vågade inte somna innan klockan var ett på natten, för då var ju "faran" över, tänkte jag. Mellan 00 och 01 låg jag med huvudet under täcket, skakade och var livrädd för att kika ut utanför täcket, för då skulle jag få se alla hemska spöken.

Det här försvann av sig själv efter ett tag, så jag har tyvärr inga konkreta förslag till TS på hur man ska få bort rädslan. Men jag tror att det är vanligare än man tror att man får såna extrema rädslor. Min dotter hade en period då hon var rädd för att huset skulle börja brinna, och då vågade inte hon heller vara ensam hemma. Det gick över inom ett halvår.

Täck för speglarna ;) att bejaka hennes oro kanske lättar :)

Gillar inte heller svarta madam och då är det ändå 15 år sedan jag var med i den leken i skolan.
Varför görs sånt? Det sätter uppenbarligen spår...

Men jag inbillade mig också att hon kunde jävlas och dyka upp utan att man kallade på henne...otrevlig lek det där....

Har tänkt på det här lite mer, kolla med fritids och skola om det leks för mycket sånt här just nu. Har för mig att när jag gick i skolan blev vi förbjudna att leka svarta madam på skolan just eftersom flera av oss blev så rädda.

Vi höll också på med den mycket ett tag & jag var också rädd för speglar under en period. Usch! Jag förstår din dotters rädsla men jag tror , precis som ngn skrev , att det bästa är att motbevisa genom att utföra leken med henne. Svarta Madam existerade inte på 70-talet & gör det inte nu & kommer aldrig att göra det! Hoppas hon kan förstå det stackarn.

Jag var också otroligt inbilliningsjuk som barn & vågade knappt sova periodvisa pga att jag trodde det skulle börja brinna, komma tjuvar, dyka upp monster & värst av allt var när jag hade fått en spökhistoria berättad för mig om en hand som kommer krypande (utan arm & kropp , alltså enbart en hand) på täcket hos ngn & det satte sig så att jag knappt vågade varken sova eller ha täcke ett långt tag...en anna sak som jag var rädd för var att jag hade hört att man kunde svälja sin egen tunga när man såg, den gick jag på & var rädd för en lååång period...suck..vad jobbigt man hade det då. Numera är jag lugn & fin & inte särskilt nojig men min 10 åriga dotter har lite ärvt mina tendenser tyvärr...

Ts dotter kan ju ha fått höra en annan story, den som berättades i min skola stämmer inte helt överens med din nämligen. Hon kan ju ha fått höra att Madamen kommer fram när man är ensam eller liknande.

Stackars barn, jag hade också massor av ångestliknande känslor på grund av "leken" när jag var liten. Lite sitter kvar än, speglar är ju inte roligt precis.

Hm, det är ju iofs sant. Min mamma gjorde det lite "lätt" så att hon sa helt enkelt att "jamen man måste ju ha lampan släckt förstår du väl, låt lampan vara tänd så kan hon inte komma fram, hon tål inte ljus!" fast det har ju burit med sig att än idag får lite hjärtklappning om jag spolar på toaletten i mörkret eller ens sitter och kissar på natten i mörkret...

Tack alla för svar, jag och sen verkar 9-10 års ålder vara total kaos, hon blir 10 i december. Ena gången kaxig och andra gången snäll, och tredje gången beordrande, "men kan du hjälpa mig tack!!!! Och man tänker, ursäkta..vad hörde jag..

Jag vet inte hur mycket jag informerar henne om saker och ting...det verkar inte gå in!! Och jag håller på att blir tokig snart, jag själv måste ju gå efter hennes humör..är hon kaxig så måste jag vara där och säga till, är hon sen trevlig så är ju jag trevlig och är hon grinig så måste man ju rätta, att "snälla, vill du låta lite trevligare när du pratar med mig" och detta har inte varit några problem alls tidigare, det är ungefär som hon gått tillbaka i åldern....

Gå och borsta tänderna...nu..det går en stund, och man säger till igen. och just detta tjat..
Maten är klar...och ändå sitter man själv dom första 10 minuterna...
Ska du med, ja jag går nu, kom då...nä då ska det göras massa annat innan hon ska med...och så säger man , jag ska gå nu alltså, och då får man höra " Men kan du inte vänta lite då..!! med taskig attityd...

Och droppen blev detta med svarta madame....

Och mitt humör ska bara gå efter hennes hela tiden, och jag är så trött på det...så nu vill jag nästa bara vara ifred...för att jag är irriterad...på hela situationen med henne...

Och när jag var liten och kom hem och sa saker till min mamma, så sa hon, det där är nåt som inte finns älskling. Ja och självklart trodde man på din mamma och hennes ord var betydande...så då var det ju inte sant...det är det som får mig så ledsen, att hon verkar inte förstå det jag verkligen har förklarat för henne, väldigt tydligen och sakligt och att det funnits i månaga år....men nä, det går inte in.

Det är det som gör mig mest ledsen att hon inte  "litar" på mig och säger istället jaha, är det bara på skoj, och sen glömmer det...

Höll på att börja gråta i affären idag när jag stod i matkön för att det är så otroligt tråkigt att det är såhär,
Och jag pratade med henne om hennes beteende och sa jag till henne lugnt och fint att jag verkligen tycker det är tråkigt att det är såhär, och att hon istället ska prata med mig och berätta vad det är., istället för att börja vara kaxig.

Men vi får väl se vad som händer..men det är jobbigt, är det fler som har det såhär...

Kanske också att man ska ta kontakt med skolan och höra vad dom säger....?

Men f-n skulle jag läsa det här nu!!!! Nu vill jag inte gå in och borsta tänderna framför spegeln. Hon satte spår den där kärringen!

Ska testa svarta madam på skolan i morgon

Usch, minns också svarta Madame från min skoltid i lågstadiet på 80 talet. Ogillar mörker o speglar än idag alltså, i ett o samma rum.