Vägrar ligga på mage - hur gick det sedan?

min son hade problem med magen o spydde hela tiden upp all mat när han låg på mage. så han låg bara korta stunder på mage. tog låång tid innan han började rulla från ryg till mage.

tillslut blev han stadig nog för att sitta själv. när han sen blev tillräkligt frustrerad att han inte kunde ta sig nå stanns  började han skjuta fram sig med ena benet o blev en rumphasare

ta det lungt. alla barn kommer förr eller senare ta sig fram på ett eller annat sätt. lycka till

Du har inte tänkt på att hon bara är 4½ månad gammal va?

Alla barn är ju inte stöpta i samma form utan alla är olika...

Tja, de växte upp och lärde sig sitta, krypa, gå, klättra, springa, läsa, vänta-på-sin-tur etc etc. .

Mitt första barn hatade att ligga på mage. Det var först när han var framåt 9 månader som han började gilla det och då började han ta sig fram liggandes på mage, först genom att skjuta sig bakåt och sedan genom att dra sig framåt. När han var 10 månader, började han ta sig fram sittandes. Han använde höger ben för att "sparka" sig framåt. Han började gå, när han var 15,5 månad.

Andra barnet älskade att ligga på mage. Han började åla fram, när han var 7 månader och började krypa, när han var 10,5 månad. Han började gå när han var 15,5 månad. 

Självklart är alla barn olika men ingen jag har träffat är som mitt barn utan de ligger glatt på mage och spanar. Därför undrar jag hur andra barn som liknar henne mer har utvecklats och i vilken ordning de har gjort saker. Jag antar att det blir lite annorlunda, de kanske helt hoppar över krypandet och sitter upp och sedan går.

Jag förväntar mig givetvis inte att hon ska kunna krypa nu, jag är fullt medveten om hur gammal hon är. Men överallt läser jag att hon "ska" kunna göra miniarmhävningar vid den här åldern som en förberedelse.

Min första låg visserligen på mage ofta, men lärde sig aldrig krypa. Hoppade i stället fram sittandes på rumpan och det gick lika bra. Min minsta är nu 6 månader och började sitta upp strax efter 5 månader. Börjar kunna förflytta sig lite smått både genom att krypa och sittandes. Bäst går dock fortfarane att åla, men din lilla kommer att hitta sina sätt att flytta sig.

Min äldsta lärde sig krypa när hon var 2,5år. Då kunde hon sedan länge gå, springa, hoppa och prata i långa meningar. Nu är hon sex år med en fullt normal utveckling inom alla områden. Innan hon började hoppa på rumpan tjatade "folk" om krypandet, svarade att jag är övertygad om att hon kommer hinna lära sig innan det är dags att kravla hem från krogen, och se så rätt jag hade ;)

Min dotter blev rasande om vi la henne på mage de första 3 månaderna. Det som gällde då var att sitta i våra knän eller gärna stå så hon såg så mycket som möjligt. Hon blev dock stark i nacken tidigt, runt 2.5månader. Nånting hände vid 3.5 månader och plötsligt var det helt okej att ligga på mage. Hon kom väl på att hon kunde ha uppsikt över världen även där. Idag är hon 5 månader och vänder sig från rygg till mage sedan dryga månaden, hon sitter helt själv (ibland länge ibland korta stundet). "Armhävningarna" gör hon dock inga ansatser att krypa än men det kommer en vacker dag. Du ska se att din dotter kommer att komma på tjusningen med magläge så småning om

Min son låg aldrig på mage, han vägrade. Han lärde sig aldrig krypa. Nu är han 2 och kan fortfarande inte krypa haha

Mitt tips är att ta alla "skan" av den typen med ro. Inget av mina barn har velat vara på mage i den åldern. Vi har burit i sjal och då tränas nacke och rygg ändå. Mina har olika personligheter och har av den anledningen utvecklats olika även om ingen av dem gillade magläge.

Äldsta var en "sittare" . Han satt på sin rumpa utan minsta tendens att försöka ta sig någonstans tills han var 9 månader. Då kröp han plötsligt iväg från sittande. Han ålade aldrig och hade aldrig stått i krypposition innan dess heller. Han har varit i det lite senare normalspannet vad gäller de grovmotoriska momenten. Försiktig kille som observerar och lär genom att iaktta huvudsakligen. Han är fortfarande sådan. Han är idag 4,5 år och skulle inte få för sig att prova på något som han inte är alldeles säker på att han behärskar. Han observerar nöjt andra och sedan när han väl gör så gör han det felfritt. Det är hans strategi. Han är och har däremot varit tidig vad gäller språklig kognition, taluppfattning, formsinne etc.

Yngsta är den kämpande, försökande typen. Han hatade att ligga på mage så hans strategi var att snabbast möjligt komma ur den positionen. Sedan är det ju bara 16 månader mellan mina så han har ju hela tiden haft storebror som han ville hänga på. Vem vill ligga eller sitta som en amöba när storebror kilar omkring ? Han har aldrig varit nöjd med att vara stilla. Han har varit mycket tidigare än storebror med det motoriska, men har inte alls samma språkliga förståelse (pratade tidigare och mer mängdmässigt), sinne för tal och form etc.

Barn är olika och de kan göra saker i olika ordning och på olika sätt.

Vår dotter gillade inte alls att ligga på magen när hon var yngre. Men eftersom dom på BVC tyckte att hon borde ligga mer på magen, så började vi lägga henne på mage korta stunder varje dag på sin aktivitetsmatta vid 2,5 månads ålder. Det handlade i början om en minut eller två. Nu är hon nästan 5 månader gammal och gillar att ligga på mage för det mesta. Hon vänder sig dock själv från mage tillbaka till ryggläge... så  hon själv kan bestämma när hon fått nog.

 

Lilltjejen ville inte ligga på mage själv i början, men låg gärna på mage på mig. Sedan en dag vände hon sig från rygg till mage, och ville ligga på mage.

Samma sak med att sitta- hon var helt ointresserad av att sitta tills hon bestämde sig för att göra det.

Svärmor snackade om att hon behövde öva, men tack och lov var jag som andragångsförälder lite mer luttrad, och struntade i hennes tjat. Man kan ju tycka att hon som läkare borde veta att friska barn gör saker när de är redo så länge de inte hindras från att göra det...

Min dotter var inte heller förtjust. Hon var stark i nacke och så, men verkade inte tycka det var kul ändå. Då fick jag tipset att inte lägga henne platt på mage, utan bulla upp dem med en kudde, lägga dem i knät osv, korta stunder. Jag kunde, t.ex. när jag bäddade sängen, lägga henne i ena änden, på en kudde så hon kom upp att spana samtidigt som jag busade lite.

Hon var inte så förtjust i att ligga över huvud taget, ville se vad som hände, men var tidigt stadig. Kunde sitta i barnstol korta stunder från 4 månader och det var också då hon började göra "sit-ups" i liggvagnen. Tror hon tyckte det var värdelöst att stirra in i en matta/någons fotknölar helt enkelt.

Min dotter hatade att ligga på mage och jag hade jätte ångest för det. Men det gick bra ändå .

Att ligga på magen blev egentligen intressant först när hon lärde sig att vända sig till mage själv. Nu är det inga problem längre, hon är sju månader och både kryper och reser sig  mot möbler och kan sätta sig själv. Kommer inte att ha sådan panik om vi får fler barn. Det ligger faktiskt något i det min man sa om att han inte känner till något friskt barn som aldrig lärde sig att hålla huvudet och bli stabil för övrigt.

Vår son var en sån som hatade magläge, han satt hellre eller "gick"...om jag minns rätt så fick han väl hyfsad kläm på detta med att åla framåt vid 10 mån, men då kunde han redan gå själv (gick vid 9,5 mån) så det var aldrig särskilt mycket av ålandet...han kröp helt plötsligt in till mig i köket en morgon då han var 11 mån! ;)