Kan man ta med en 6åring på begravning?

ja, du kan ta med

Absolut. Jag var med på min farmors begravning när jag var 5 år, och har inget negativt att säga om det mer än att jag var väldigt ledsen för att min familj grät. :)

Jag tyckerman kan ta med barn. Döden är en del av livet.
Vi har haft med sonen på två begravningar, han är tre och har väl inte riktigt fattat vad det innebär när någon är död.

Ja jag tycker absolut hon kan följa med.

Ja, självklart! Mina barn har varit på flera begravningar, och jag har inte ens insett att det skulle kuna ses som ett problem!

Förklara för din flicka vad som kommer att hända på begravningen, t.ex. vad prästen kommer att göra och hur kommer att se ut i kyrkan, så hon är förberedd.  

Min ungar har varit med flera gånger, senast i somras på gammelfarfars begravning. Begravningsentreprenören (som visste om att det skulle vara barn med) lät ungarna komma fram till kistan innan gudtjänsten började. Där förklarade hon lite om vad som skulle hända och lät dem dessutom tända ljusen runt kistan.

beror väl på vad det är för barn och om hon kan vara med utan att störa de andra.
För sin egen del tror jag inte hon far illa, men en del barn kanske har svårt att sitta still och vara tysta den tiden som cermonin pågår, och det kan vara jobbigt för den som sörjer och inte vill störas i begravningen. Sen kan det ju vara jobbigt för henne att se dig om du kommer vara väldigt ledsen.

När vi begravde min syster fick mina barn stanna hemma. De var iof yngre. Det var främst för att jag ville kunna få bryta ihop utan att behöva vara stark för deras skull. De hade barnvakt och kom sedan till lokalen där alla samlades efteråt och drack kaffe.

Tror det är väldigt individuellt för olika barn och som sagt för olika föräldrar. Känner du att du klarar av det så ta med henne, men jag tror inte att hon kommer förstå mer om döden bara för att hon närvarar på begravningen. De diskussionerna kommer ni ha hemma flera gånger i alla fall....

Klart du kan!  Min pappa gick bort i våras och 4-åriga dottern var med på begravningen.  Mitt under begravningen sa hon till mig att hon såg morfar stå och måla en tavla framme vid kistan (morfar var konstnär).  Hon fnissade, vinkade till honom och kunde inte förstå varför vi skulle ställa blommor i en vas framme vid kistan till morfar eftersom han ändå "inte är där utan står och målar och jag har vinkat till honom"........

Hon tyckte dock det var fint med musiken och blommorna och säger nu att vi hade kalas för morfar där vi sjöng och gav blommor....Hon säger att han bor på ett  moln och vinkar till honom när vi är ute. Mycket noga att det är rätt moln dock. Köper blommor och sätter i vas här hemma och säger att morfar kommer in genom fönstret och luktar på dem på natten och att de pratas vid. Hon är sååå stolt och glad att hon har en morfar som är en ängel  & har ett eget moln. "Det är så coolt mamma".......   Ta med barnet och svara helt naturligt på frågorna du får så kommer det att gå jättebra  

Pudan: vad fint.

Till TS: ja det tycker jag att du kan

När min mans mosters man dog i vintras följde barnen med på begravningen. De var då 5år, 9mån och 3½år.
Det gick mycket bra, men så fick de titta på youtubeklipp på våra iphones

Kan tillägga att jag grät rejält på begravningen och dottern såg det och frågade varför. När jag sa att det var för att jag saknade hennes morfar svarade hon "Men mamma - då ska jag krama dig länge så blir det bättre - visst? ".....Tror inte barn blir rädda för att deras föräldrar gråter om man förklarar varför.  De tar saker så mycket mer naturligt än man kan tro

Absolut! Mina barn som då var 15år, 13år, 10år, 7år och minsta var 1månad var med på min pappas, barnens morfars begravning.

För allt i världen gör inte döden tabu utan våga svara på barnens funderingar och frågor.

Sedan var de även med när vår näst äldsta dotter begravdes hösten 2011 och då var de 16år, 11år, 8år och 1 1/2år.
Vår dotter blev 14 1/2år.
Och jag grät och grät och grät och det gör jag fortfarande för att jag älskar!
Älskar den som dog.
Så gör inte döden och sorgen tabu!

Fast det är ju skillnad på att gråta och gråta. Kanske är det skillnad, jag har aldrig förlorat någon förälder, men när min syster dog så pratar vi inte om tårar som rullar ner för kinden. Jag kunde lätt bli hysterisk. Ingen ska behöva dö när de är 25 år.... Men sen har ju barnen sett mig gråta många gånger över min syster i andra sammanhang när det är lite lugnare.... Men jag behövde känna att det fanns utrymme för mig att bryta ihop totalt och ligga o skrika på golvet om det nu var det som behövdes, och det vill jag inte att mina barn skulle se, även om det var en naturlig reaktion.... Men det beror ju på hur man själv reagerar..

För mig är det självklart att barn går på begravningar av nära anhöriga men du bör förstås förbereda henne om vad som kommer hända och du bör säga åt henne att vuxna kommer att gråta och kanske även mamma så att hon verkligen förstår det. Jag kan inte säga att någon på de begravningar jag varit på har varit så otröstlig att jag uppfattat det som obehagligt så jag tror inte risken är så stor att man behöver tänka jättemycket på det om man inte vet att man har en släkting som är extremt dramatisk.