Känner igen det här, för vår tjej gick det över. Det dök upp från ingenstans (har sedan vi började få lite rutiner som nyfödd, fram tills hon var runt 2½ år bara kunnat lägga henne och hon har somnat) till att vara helt omöjlig, ville helt enkelt inte sova, trots att hon verkade trött.
Vad vi gjorde var att dra ner på vilan på dagen, nu blir hon 3 snart och har precis slutat sova helt, ett par månader fick hon bara 10-15 min. Sen körde vi envetet på med våra nattningsrutiner, kvällsmat 19.30, pyjamas, tänder och sedan EN saga. Kom hon upp gick jag in och la henne, de första 3 gångerna sa jag bara "nu är det natten, då sover man". Ville hon prata, fråga saker svarade jag att "det kan vi göra imorgon, nu sover vi". Behövde jag gå in fler än 3 gånger, vilket jag väldigt ofta fick i början, sa jag ingenting, gick bara med henne in till sängen, bäddade om henne och gick igen, lugnt och vänligt men bestämt. Det blev bättre och bättre och till slut kom hon inte upp mer.
En period...sen började det igen. Då hade jag fått tipset om att låta henne läsa/lyssna på CD (tyst) en stund, bara hon låg i sin säng. Det funkade, så så gör vi fortfarande. Jag läser en saga, låter sedan lampan vara tänd och hon ligger och läser en stund, ibland 2 min ibland en halvtimme. Kan också höra henne prata med sina gosedjur och läsa saga för dem
När jag hör att det varit tyst en stund smyger jag in och släcker lampan. Hon verkar helt enkelt ha behov av att få varva ner lite på egen hand, och kanske känna att hon kan få bestäma lite själv?