Snälla hjälp mig reda ut mina tankar

Låter som en jobbig situation där du inte få eller kan vara du utan har en massa krav från omgivningen. Att grubbla och fundera fram och tillbaka istället för att bara känna, gör dessutom inte saken lättare.

Om du kände att det lättade lite när du skrev så kanske det kan vara skönt att skriva av sig lite ibland, nån form av dagbok? Sen tycker jag att du ska tillåta dig att attraheras av tjejer och kvinnor, låt fantasin flöda och försök att bortse från att det skulle vara fel, äckligt eller att du skulle vara en sämre människa, smutsig eller likn, Förstår ju att din uppväxt med föräldrar som är emot homosexualitet har satt sina spår, men i grunden är det ju inte så att du gör dina föräldrar illa genom att vara homosexuell, dina föräldrar gör istället dig illa om de inte accepterar dig som den du är. 

Förstår du har svårt att ta dig ut när du har en liten, men jag tänker att du kan börja ditt nya liv i fantasin, att tillåta dig att fantiseras om vad du vill, kolla på bilder eller se filmer vad du tycker att du vill, man kan ju experimentera med sin hjärna lite ;) och sen ta nästa steg när du känner att du vill.. vilket steg det än blir.. 

Men den dag jag är sugen att börja dejta då? Hur vet jag vilka tjejer som är lesbiska utan att direkt gå fram och säga "hej, är du lesbisk?". Eller måste jag bara förlita mig på att bli vän och vara öppen med min läggning och hoppas att de blir intresserade? Ska det vara svårare att hitta en flickvän än en pojkvän bara för att normen är hetero förhållanden?

Och jo, jag önskar att jag kunde sluta känna mig äcklig eller konstig för att jag tillåter mig att fantisera om kvinnor istället för män... Men det är så djupt rotat i mig trots att jag är ung, för det satt verkligen i mig att homosexualitet är fel.

Jag känner mig så ensam. För min familj pratar hela tiden om att "en dag hittar du en bra man och kanske skaffar något barn till" men i mitt huvud är jag bara attraherad av feminina mäns utseenden men absolut inte attraherad av mäns könsorgan. Bara äcklad.

Men samtidigt är jag glad för att veta att jag inte är helt asexuell som jag trodde ett tag.

Börja med att gå på fester för homosexuella! Det krävs inget av dig, du kan bara mingla omkring i miljön och känna dig för.

Varför oroar du dig för vad andra ska säga? Det är långt kvar tills du behöver diskutera det med nån annan. Jag är ug, inte diskuterar jag det med nån överhuvudtaget.

Det känns som att du sitter och samlar på dig en massa katastrofscenarion helt i onödan. Lägg ner det där Tänk om... Du är nyfiken på tjejsex, det är din sak, inget du behöver älta med mamma!

Ta det lugnt och utforska din egen lust med fantasier, kanske lite filmer, böcker eller noveller, och se vad du tänder på helt enkelt. Follow your bliss! Ingen vet vad som pågår i ditt huvud när du myser för dig själv eller med en silikonkompis... :) Sen när du känner dig lite säkrare kan du kanske flörta och prata lite online med andra tjejer (om det nu är tjejer som är din grej).

Jag tycker också att du inte ska haka upp dig för mycket på behovet av att definiera dig som det ena eller andra - vem bryr sig? Du kan vara 20/80 eller 50/50 eller 90/10 bi/straight/gay eller vad du nu är. Whatever.

Jag tycker du ska vänta med att prata med andra om detta, tills du själv vet vad som pågår och vet vad du vill. T.ex. när du hittar nån tjej och ni vill flytta ihop tex. Då är det läge för den personen att träffa ditt barns pappa, dina föräldrar etc. Ta den striden (om det blir en strid) då och inte förr - ingen ide att gaffla över det när du inte riktigt vet vad du vill. Tills dess är din sexualitet och ditt partnerval din affär och ingen annans. 

Var öppen för din lust och längtan! Se vart den tar dig. Ta alla du möter (online eller off), män och kvinnor, för vad de är som individer och se vad du gillar eller ogillar hos dem, vad du tänder på och vad som är avtändande. Det är bara att experimentera! Lycka till!  

Tack vad snälla ni är! Ni får mig verkligen att bli mer säker på att jag kan göra det här och inte leva ett liv jag mår dåligt av. Jag vill ju inte leva singel resten av livet, men inte heller leva med en man och känna mig våldtagen varje gång vi har sex. Jag vill också älska på riktigt.