Han överger sin son!

Jag och mitt ex har en son som blir 9 år i december. Jag flyttade ifrån pappan när sonen bara var 3 månader.
Vi har varit i familjerätten många gånger sen dess...och skrivit överenskommelse över hur sonen ska vara där...samt hur storhelger och somrarna ska se ut. Sonen är hos pappan varannan helg tors-mån..med hämtning och lämning på skolan. Jag vill ha ett så bra samarbete som möjligt...medans pappan då inte alls vill ha något m mig att göra...men ändå gnäller om jag inte meddelar saker gällande barnet. Och skulle jag meddela så bråkar jag enligt honom. Sonen har ju under alla dessa år sett hur pappans bettende varit emot mig...vid ett tillfälle knäade pappa mig inför sonen. Sonen säger hela tiden att han inte vill vara hos pappa. Om han ska vara där vill han kunna ringa till mig någon gång under helgen. Detta har pappan förbjudit....jag och sonen får absolut inte höras under den tiden...för då blir pappan störd på sin helg...han vill ha lugn och ro.
Sonen har precis som de flesta i hans klass fått en mobil. Han har under tiden då han varit hos sin pappa använt mobilen och skickat sms till mig....detta har gjort att sonen nu inte sagt lika ofta att han inte vill till pappan...jag tolkar det som så att sonen mår bättre då han via sms kan höra av sig till mig. Detta har vi ju fått hållt hemligt för pappan....för han skulle aldrig acceptera detta.
I torsdags var vi på familjerätten för uppföljning och skulle skriva en överenskommelse ang julen.
Pappan börjar som vanligt att dra upp annat skit som våra två handläggare redan hört sjuttioelva gånger. Våra tider på FR går mest ut på att pappan spyr galla över mig och anklagar mig för ALLT som han gör mot mig...han vänder det hela. Det bestämdes även att pappan skulle få ta mobilen ifrån sonen och hålla den gömt till måndagen då han skulle hem till mig....allt för att pappan stör sig på att sonen har mobilen.

Vid senaste gången jag skulle hämta sonen hos pappan uppstod en liten konflikt som kunde ha stoppats om pappan hade hållt sig till avtalet....men eftersom han inte gjorde det..blev det en konflikt. Jag håller mig lugn och sansad...medans pappan häver ur sig två saker som barnen absolut inte bör höra. det första är att han vänder sig till sonen och säger...att det är nog ingen ide att du kommer till mig något mer om det ska vara såhär!(sonen hade kännt sig lite nere och hade ingen lust att göra något än att sitta hemma trots det fina vädret.)det andra var att när sonen står brevid mig skriker han...jag ska se till att X inte kommer få bo hos dig något mer. Pappan kan tycka och tänka så...säga det till mig...men ABSOLUT inte till sonen..och inför honom.
Det här med mobilen och pappans ord gjorde sonen orolig. Han grät när jag lämnade honom till fritids i torsdags...jag kramade hejdå..och sa att vi ses på måndag. Sonen har inte gråtit vid lämning på väldugt länge.
Senare på kvällen skickar sonen en bild på sig själv...där han är alldeles rödgråten..och skriver...jag saknar dig..och har sagt det till pappa. Får sen ett sms till där sonen skriver...jag ska fråga pappa om jag får komma till dig igen!
Jag frågar varför...och sonen skriver igen...för att jag saknar dig. Jag hinner inte svara på smset...för pappan ringer mig. Han är skitarg...skriker i luren- Du får komma och hämta X nu....jag frågar vad som hänt...får till svar...Du kommer och ämtar honom NU...han vill inte vara här. Jag överger honom nu. Han får ringa mig den dagen då han vill komma igen. Jag försöker fixa skjuts och hämta sonen..då jag saknar körkort. Under tiden får jag några smsm från sonen som skynda dig...vill hem nu!! Kommer du aldrig snart osv. Pappan skickar oxå sms...han skriver...Nu överger jag X...du får som du vill efter 8 år. Samma sms skickar han till min mamma,syster och min systers sambo.
Jag hämtar sonen...säger inte mycket...svarar bara på när pappan än en gång meddelar att han överger sonen....jag svarar bara med...ja det är ditt val!
Sonen berättar i bilen att pappan var jättearg...och var läskig...för han får så stora ögon när han är arg. Jag frågar men när får han det.....sonen svarar att det får han när jag säger att jag saknar mamma!!!

Hur sjutton går man vidare med detta. Jag får hela tiden höra från pappan att jag inte vill att sonen ska vara där. Men han har så fel....om det nu vore så skulle jag väl skita i att gå på alla dessa samtal hos familjerätten....då skulle jag väl strida för att sonen ej skulle vara där....inte utöka tiden för umgänget!!
Det känns som att pappan inte kan hantera situationen att sonen faktiskt saknar mig när han är där.....istället för att vara förståående mot sonen blir han en barnunge själv och det är honom det är synd om.
Anklagerlserna bara haglar emot mig från pappan...jag misshandlar vårt barn psykiskt...det är mitt fel att han just nu är inne i något som gör att han är så fruktansvärt orolig att jag ska dö...att han själv ska dö. Detta har jag dok kontaktat BUP om...
Nu blev detta långt....men kände att lite bakgrund behövde ges....och detta är bara en liten del av allt som hänt.

Någon som känner igen sig?? Hur ska jag göra nu när pappan sagt att han överger sonen....tvinga dit sonen till nästa umgängeshelg...eller ska jag vänta ut pappan?

/Trött och ledsen mamma :(

Anonym (C)

Äldre 2 Sep 11:02

#1

Jag skulle försöka ha lite is i magen och vänta med att skicka dit barnet tills att pappan tigger om det. För i pappans spel så ingår det att han tror att du ska böna och be om att han ska ta emot barnet. Han tror att du "för barnets bästa" ska böna om att barnet får komma till pappan, och den makten utnyttjar han. Passa på och överraska pappan nu när du har skriftligt på att han inte vill ha umgänge med barnet, för då tar du ifrån honom makten över dig.

Anonym

Äldre 2 Sep 11:13

#2

Anonym (C) skrev 2012-09-02 11:02:29 följande:

Jag skulle försöka ha lite is i magen och vänta med att skicka dit barnet tills att pappan tigger om det. För i pappans spel så ingår det att han tror att du ska böna och be om att han ska ta emot barnet. Han tror att du "för barnets bästa" ska böna om att barnet får komma till pappan, och den makten utnyttjar han. Passa på och överraska pappan nu när du har skriftligt på att han inte vill ha umgänge med barnet, för då tar du ifrån honom makten över dig.

Precis min tanke!

Anonym (Åsa)

Äldre 2 Sep 13:42

#3

Spara alla sms. Det låter på ditt inlägg som att sonen inte har ngn bra relation till sin pappa, att det är dig han är trygg och dig han litar på och själv vill vara med. Hellre EN bra mamma än en dålig pappa och bra mamma. Vad vill du själv? Vill du låta sonen åka dit, förstår att man behöver avlastning men inte om barnen mÅr dåligt, det blir ju ingen avlastning ändå. Allt man vill är ju att barnen ska ha det bra, samla bevis på hans beteende och gå till fr igen och försök med det deras hjälp igen beroende på vad du vill såklart?

Anonym

Äldre 3 Sep 10:29

#4

Tyvärr så finns det föräldrar som beter sig just sådär emot sina barn, mina bonusars mamma t.ex. fast efter några veckor hörde hon av sig och tyckte att nu skulle allt vara bra och "man kan ju begå misstag".
Efter otaliga sådana händelser och efter att ha blivit utkastad har nu barnen helt tagit avstånd ifrån henne och har inget umgänge alls, dom mådde helt enkelt inte bra av sin mammas hattande humör och att bo lugnt och tryggt varannan vecka för att nästa vecka ha ett psykiskt kaos runt omkring sig.
Den minsta har inte haft umgänge med sin mamma på snart ett år.
Tyvärr så har en umgängesförälder tydligen "rätt" att bete sig hur dom vill emot sina barn utan några som helst repressalier och allt ska flyta på som vanligt när dom ber om det

Anonym (TRIST)

Äldre 3 Sep 13:03

#5

Tydligen kan man som umgängesförälder uppföra sig hur som helst utan att det på något sätt finns lagstöd för att "komma" åt dem. Mitt ombud har sagt att det är så oerhört sorgligt för vill inte en förälder ha sitt barn så finns det inget man kan göra. Lagen är skriven på så sätt vilket är oerhört sorgligt.
Det är utifrån barnets bästa men ja vad är bäst för barnet?

Sitter själv i en vårdnadstvist där umgängesföräldern skall ha det på sina villkor vilket INTE är bra för barnet. Anklagas för att umgängessabotera och hela tiden ställa till det MEN tingsrätt och familjerätten har insett att det är inte jag som ställer till det.

Är nästan i liknande sits för ja som sagt det är när det passar umgängesföräldern och inget annat.

Barbamamah

Äldre 3 Sep 14:00

#6

Man kan inte tvinga en förälder till umgänge och han har klart och tydligt sagt att han inte vill längre. Dessutom är det inte bra för barn att vara med föräldrar som helst slipper dom. Barn behöver känna sig älskade och önskade. Jag skulle kontaktat familjerätten och meddelat dom och pappan att umgänget därför tills vidare är inställt men att pappan är välkommen att höra av sig om han ändrar sig.

Anonym Trådstartaren

Äldre 3 Sep 18:31

#7

Jo självklart vill jag ju att barnet ska träffa sin pappa....inte just för att jag behöver avlastning...utan för att jag är rädd att de ska få en sån dålig kontakt.
Jag frågade sonen igår kväll...om hur det kännts nu när han inte varit hos pappa. Det känns bra säger han!
Jag kommer inte höra av mig till pappan...utan vill sonen dit...så kommer vi höra med pappan om det är ok. Sonen har uttryckt sig vid flera tillfällen att han inte är trygg med sin pappa.Pappan har förresten redan önskat sonen god jul...ifall de inte skulle träffas innan jul. Knepigt tycker jag....är det för att ge sonen dåligt samvete??

Ibland undrar jag om sonen märker...precis som jag...att det är något fel på pappan. Jag vet att man ska sbsolut inte säga elaka saker om den andre föräldern....men vid den näst sista hämtningen hos pappan...då pappan sa de där två sakerna som sonen hörde brast det totalt för mig. Jag sa då till sonen...att du får ursäkta mig..men jag tycker det här är väldigt konstigt när din pappa säger sådär..usch vad arg jag blir.....jag tycker inte om honom det minsta lilla...men jag förstår verkligen om du gör det X för det är ju din pappa. Då säger sonen...Men mamma...hur kan du ens tro att jag tycker om honom lite!

Anonym (x)

Äldre 3 Sep 19:01

#8

Låt sonen slippa träffa pappan ett tag. Egentligen borde pappan säga förlåt för alla elakheter innan sonen åker dit igen, men det kommer väl inte att hända.

Han överger sin son!

INNEHÅLL