Japp de ringde även tredje dagen efter lunch. Dag 4 och 5 var jag med heldagar på förskolan.
Dag fyra satte han sig glatt vid bordet och åt frukost tillsammans med storebror och de andra barnen. Därefter "bestämde han sig för att gå ut". När han inte fick detta så blev han superledsen, helt förtvivlad och panikskrek i 20-25 min, försökte desperat få på sig skorna. Stod och drog i min arm när jag satt på golvet "mamma kom, mamma kom" och försökte till och med lyfta mig upp från golvet för att få med mig ut. Medan jag satt lugnt kvar och försökte förklara att vi ska stanna inne på samling och sedan får vi gå ut. Han lyssnade såklart inte eftersom han var i panik. Gick i detta läget inte att hålla eller krama honom, det var han alldeles för upprörd för och avvärjde. Efter 20-25 min när han inte orkade så mycket mer lyckades jag fånga hans uppmärksamhet på en bil och tillslut satte han sig i min famn. När han var lugn igen försökte jag förklara för honom att på förskolan är det fröknarna som bestämmer, att barnen inte får osv och då höll han med och sa ja och "var väldigt förståndig". Under samlingen satt han i min famn och deltog. Därefter fick han äntligen gå ut och blev jätteglad. På gården var mitt deltagande inte så viktigt utan han gick iväg och lekte med diverse saker och jag kunde sitta på en bänk och titta på. När vi gick in för lunch flöt det också på bra då det råkade vara hans favoritmat. Somnade efter 30-40 min när jag låg bredvid.
Dag 5 gick frukosten också bra och när han därefter ville gå ut blev han missnöjd när han inte fick men grät inte. Han gick in på storebrors avdelning och ritade och sedan tillbaka till samlingen. Sedan fick vi gå ut och förmiddagen flöt på bra. Så länge jag var med på gården så lekte han med barn och fröknar och var nöjd. Till lunchen satt han först på sin stol. Tyckte inte om maten och ville sitta i mitt knä. När han inte fick det och jag förklarade att alla andra barn sitter på sina stolar blev han ledsen. Fick kanske totalt i sig 4 skedar mat och han har vanligtvis god aptit. Att få honom att somna gick inte idag. Han gillar inte att de stängde dörrarna till det lilla rummet (känner sig instängd). Ville inte ligga ner och fick samma förtvivlade panikgråt som dagen innan "mamma kom, mamma kom) och drog och drog i min arm för att jag skulle gå med honom ut. Låg kvar lääääänge och sa att du får gå ut själv om du vill men mamma ligger här och vilar så länge, kom och lägg dig hos mig. Tillslut gick vi ut och satte oss i soffan. Försökte ge honom ett glas mjölk och flingor i en skål men han bara viftade bort det och fortsatte panikgråta och ville nu istället gå ut i hallen ta på skorna och gå hem. Efter ca 30 min panikgråt lugnade han sig lite, kröp upp i min famn och somnade av utmattning krampaktigt hållandes i skorna. När han vaknade och hörde att vi skulle gå hem vinkade han glatt och var som vanligt igen.
Dessa skrik/gråt-attacker är helt nytt för mig. Han är aldrig sådan hemma utan väldigt lugn och lätt. Tycker om att leka med det mesta och äter bra. Han är en väldigt nöjd liten kille, men inte nu??
Hur går vi vidare? Sådana gråt/panik attacker fungerar ju inte. Han går inte att avleda då. Inte en jag som mamma lyckades bryta förrän han blev alldeles för trött för att fortsätta. Är rädd att han tar skada. När jag var med kändes det bra för han hade ju mig som trygghet även om han var upprörd. Men när jag inte är där vill jag ju inte att han ska vara så panikslagen. Gör ju så ont i mammahjärtat att han ska ha det så jobbigt!
