6 månader utan min lilla flicka

Jag älskar dig så, min lilla Josefine

Idag har det gått 6 mån sedan du kom och lämnade oss, vår lilla ängel, våran Josefine.
Tänk att det gått ett halvt år!
Vart har det tagit vägen?
Sex månader känns som en lång tid samtidigt som det känns så kort. Det känns som det var i går du kom till oss vår lilla flicka och samtidigt har det plötsligt gått ett halvt år.
Mitt hjärta gör så ont och tårarna vill aldrig sluta. Du som skulle bli min glädje, min solstråle.
Vart tog du vägen?
Jag fick aldrig se dina ögon, aldrig höra ett ljud från dina läppar.
Du var så fin när du låg där på min mage. Det fanns inga som helst fel på dig.
Varför skulle du tas ifrån mig?
Jag älskade dig redan och jag ville så gärna ha dig.
Sorgen och saknaden känns så oändlig och tung. Det känns som om mitt hjärta skulle brista och gå i tusen bitar.
Min lilla Josefine, vad var guds mening att ta dig tillbaka?
Gud måste haft en annan viktigare uppgift till dig mitt barn.
Just nu kan jag inte se den och heller inte förstå den.
Du kom en månad tidigare, men du var ju så stor, du skulle ha klarat dig. Jag fick ha min lilla ängel så kort. Hålla din lilla kropp i min famn, känna din tyngd. Jag fick se dina händer och fötter, hela du var så perfekt.
Så varför fick du inte stanna hos oss?
Jag kysste din panna och tog farväl.
Det skulle inte vara så här. Jag skull ha gått från sjukhuset med glädje, med mitt lilla barn i min famn. Inte behövt lämna dig kvar i din korg, när vi gick där ifrån.
Jag kan än idag känna tyngden i stegen vi hade när vi lämnade kvar dig mitt barn, vi hade väntat och längtat så efter dig. Idag känns sorgen så starkt och tårarna vill aldrig sluta.
Mitt älskade barn, jag saknar dig så.

Din mamma