Vad är en parabas?

Avsnitt i forngrekisk komedi med aktuella anspelningar, smädedikter o d

Oh, tack!

Kan du utveckla det lite närmare, tror du?

Ehum... det var så länge sedan jag läste litt.vet. men det handlade om, tror jag, att det fanns ett förbud mot att skymfa, förtala och smäda andra männsikor, men i Parabasen, som är ett körparti i pjäsen, kunde man vända sig direkt till publiken och via kören framföra en del åsikter som annars inte tilläts... men jag är absolut inte tvärsäker på att jag minns rätt.

Ok. Jag märker om det passar

Jag har inte hittat ngt om det i våra litteraturvetenskapliga handböcker heller. Dåligt med information där.

Klipper in från NE, vet inte om det går att länka om man inte prenumererar. /Ruby

grekisk litteratur och teater/Den klassiska tiden (400-talet och 300-talet fKr)

Dramats genrer

Av de tre huvudgenrerna tragedin, komedin och satyrspelet är de två första väl dokumenterade bland bevarade texter. Satyrspelet, den kanske äldsta (eftersom Aristoteles påstod att tragedin uppkom ur den), upplevdes sannolikt som den minst märkliga genren. I den mån genren är känd är den en burlesk lek med samma mytstoff som behandlas i tragedierna. Kören består av satyrer, gestalter till hälften människor till hälften djur, försedda med hästöron och hästsvans.

Tragedin växte fram då körledaren i dithyramben införde växelspel mellan solopartier och unisona köravsnitt. Enligt traditionen var det den mytomspunne Thespis, under senare hälften av 500-talet, som introducerade den första skådespelaren. Denne utvecklade en dialog både med kören och körledaren. Någon sådan typ av tragedi finns dock inte bevarad. Aischylos lär ha infört en andra professionell skådespelare för att fullfölja dialogen. I sina sista verk använder han sig även av en tredje skådespelare, ett grepp som Sofokles dessförinnan hade introducerat. Denne vidareutvecklade tragedins form genom att gestalta ett växelspel mellan en individ och en komplex situation. I "Kung Oidipus" skildrar han på ett dramatiskt effektfullt sätt, hur en rad skiftande faktorer formar huvudgestaltens öde. Kören spelar här en mindre aktiv, mer kommenterande roll för att avslutningsvis framhäva konfliktens allmängiltighet. I Euripides verk infördes en formell nyhet, deus ex machina, en gudagestalt som med hjälp av en scenteknisk anordning hissas ner för att ingripa och upplösa intrigens ibland alltför tilltrasslade trådar. Hos Euripides skedde en förskjutning mot en psykologiskt mångfasetterad människoskildring och en mer patetisk livssyn, vilket i sin tur medförde en ökning av antalet rollgestalter och en ytterligare reducering av körpartierna.

Komedins ursprung är sannolikt knutet till improviserade falliska sånger och maskspel i samband med fruktbarhetsriter. Den gammalattiska komedin, sådan den utformades av Aristofanes, är ett löst sammanhållet skådespel med en rad fristående scener interfolierade av längre eller kortare körpartier, där kören spelar en aktivare roll än i tragedin. Fantasifulla upptåg, politisk satir och obscena skämt blandas djärvt i framställningen. Den sceniska illusionen bryts, då kören i ett mellanspel, kallat parabas, kastar masken och vänder sig direkt till publiken med sina skämt och provokationer. När de politiska förhållandena i Athen mot slutet av 400-talet omöjliggjorde denna typ av frispråkighet utbildades den "nya komedin" under 300-talets senare del.

Sverker R. Ek

Åh, tack så hemskt mycket

Hm... ja det där låter ju lite bekant. Synd att man har så dåligt minne!