• Fritzie

    Det spelar ingen roll om det blir en pojke eller flicka.....

    Jag undrar hur mycket sanning det egentligen ligger bakom det uttrycket. Jag har alltid känt att jag vill har en flicka och var nästan rädd för att bli med barn eftersom det fanns en risk att det skulle bli en pojke. Jag har alltid sett mig som mamma till flickor och har alltid haft lättare att ta flickor.
    Jag vet inte om det är sant men när jag prata med kompisar, arbetskamrater, bekanta så verkar det som de flesta vill ha döttrar.
    Min pojkvän ville också gärna ha en dotter och när vi nu fick en son så kände jag mig lite besviken och fick också lite ångest över att pojkvännen blev besviken. Jag älskar min son men ett litet sting av avundsjuka finns för alla dom som har små söta flickor.

    Jag är lite orolig över hur jag kommer känna när vi ska ha nästa barn, det finns ju en ganska stor chans att det också blir en pojke...

    JAg vet att detta är mycket provocerande för man ska inte tycka att könet har någon betydelse bara barnet är friskt. Men jag känner detta starkt och jag tror inte att jag är ensam om det.

  • Svar på tråden Det spelar ingen roll om det blir en pojke eller flicka.....
  • LabLover

    Håller med dig om att många kanske känner så. Jag önskade mig i hemlighet en dotter men det är ju precis som du säger, inte älskar man sina barn mindre för att de inte har det kön man tänkt sig! (Fick en dotter förresten.)

  • Madmal

    Du är definitivt inte ensam! Vår förstfödda är flicka och jag var överlycklig - det var ju det jag ville ha (men inte fick säga). Graviditet nr 2 var jag väldigt "rädd" att det skulle bli en pojke och framförallt att jag skulle bli besviken om det skulle bli det. Samtidigt kände jag på mig att det VAR en pojke. Övertalade min man till att vi skulle ta reda på könet så att jag skulle "vänja mig vid tanken" om det nu var en pojke. Vid 3 UL ville bebisen inte visa sig (gick på många kontroller för mitt blodtryck) men 4:e gången kunde de se det tydligt! Det var en pojke! Jag tror att min första reaktion var en snudd av besvikelse, men vet du....när Elias väl tittade ut 4 veckor senare kan jag inte förstå varför jag har haft sådana tankar. Det var ju HAN jag hade väntat på!!! Jag älskar min son oändligt och är nu SÅ glad över att ha fått en av varje - för nu blir det inga fler.

    Jag är glad över att du tog upp ämnet...givetvis önskar vi oss alla friska barn, men det är väl inte något konstigt (men ack så tabu) att önska sig ett visst kön. Tycker inte jag i alla fall.

    Kram Madde

  • snögubbe

    Jag måste säga att det faktiskt inte spelade någon roll vad det blev för kön. Det enda som jag kände var att det kanske var bättre med en kille för att tjejer blir mer utsatta för sexuellaövergrepp. Men jag är så glad för mina två tjejer änndå.

  • AndiPandi

    Hej Fritzie: jag startade precis en tråd om nästan samma ämne, vilket sammanträffande (Känsligt ämne: orolig över reaktion om "fel" kön). Jag kände precis som du under och innan graviditeten, jag ville verkligen ha en flicka och det ville min man också. Vi fick en pojke och jag kände ett styng av besvikelse över att det inte var en flicka. Älskar min son över alla annat men kan titta avundsjukt på de som har flickor och de av mina kompisar som får flickor. Ville bara säga: jag förstår dig innerligt! Läs gärna en längre version av mina tankar i tråden jag nämnde ovan. Kram Andipandi

  • FridaE

    Jag ville ha en pojke, fick en pojke och skulle gärna ha en pojke nästa gång oxå.. även om det inte gör nåt om det blir en flicka. Tycker det är konstigt att folk bara vill ha flickor... varför? För att de skulle vara lugnare och snällare än pojkar? Enligt mej är inte det sant. Har världens snällaste grabb! :)

  • Dramaonline

    Jag tycker det är så korkat att man inte får säga det.

    Jag ville allra helst ha en flicka, men det innebär ju inte att jag inte ville ha en pojke, eller att jag förebrår min son att han är pojke. Det är ju just han som är han.

    Och om det skulle vara allvarligare, de där förbjudna känslorna, då är det väl lika bra att dra ut dem i ljuset.

  • kaksmulan

    Jag håller med! Innerst inne ville jag ha en flicka när jag väntade mitt första barn, men kände på mig så säkert att det var en pojke. På ett ganska sent UL fick vi veta att det var en pojke och det kändes faktiskt lite tråkigt. MEN när han väl kom ut och jag verkligen fick se honom så kände jag mig så knasig: Att jag någonsin velat ha något annat än det jag fick! Han är ju helt perfekt! Under andra graviditeten var jag inte lika säker på att det var en pojk jag bar på men önskade att det var en liten flicka. Fast på något vis trodde jag inte att jag skulle få flickor så när det kom ut en liten tjej blev glädjen så otroligt stor!

    Nu känns det som om jag har fått barnen helt "rätt" och tycker nästan synd om de som fått först en flicka! Helunderligt och jag kan inte förklara varför jag känner så men det känns som om det är mer riktigt att få så som jag har fått barnen. Men förmodligen känner jag så just för att det är MINA barn och MINA barn är ju naturligtvis de aldra bästa barnen i hela världen!!

  • kaksmulan

    Efter att ha läst några andra inlägg: Jag tror inte att det spelar roll om man just önskar sig hellst en flicka eller önskar sig hellst en pojke! Ämnet är lika laddat ändå och jag tror att det är ungefär lika många som önskar sig en pojke i stället för en flicka som tvärtom! Skälen är nog lika många som det finns "önskande" föräldrar. Tror ni inte??

  • Sebbes mamma

    Håller med TS - visst har väl alla en viss önskan om könet på ens blivande barn, även om det är tabu att erkänna det!

    Jag önskade en pojke som första barn, vet inte riktigt varför med kanske pga av jag är äldst i syskonskaran och jag har alltid önskat mig en storebror! Jag fick en pojke oxå
    Nästa gång vill jag ha en flicka, jag vill bara ha ett till barn och känner att det skulle vara roligt med "en av varje"...

    Min mamma brukar säga att hon tycker synd om dem som "bara" får pojkar för att man har en helt annan relation till sina dotter. Trots hennes åsikt så har hon en underbar relation till alla sina barn (två söner och en dotter) men hon anser att samtalsämnen och liknande varierar.

    Jag brukar tänka på att jag en gång i framtiden vill bli mormor - jag menar vem vill bli farmor? Det klingar illa och så är man den där svärmodern som inte alls är speciellt omtyckt

  • Dramaonline

    Jag tycker faktiskt såna här känslor är ett skäl för könsbestämmande ultraljud.

    Om man får reda på att man ska få det mindre önskade könet i förväg då hinner man ju vänja sig och kan ta emot barnet på rätt sätt oavsett.

Svar på tråden Det spelar ingen roll om det blir en pojke eller flicka.....