Har känslor för kollega men har man och barn:(

Ja, jag har samma situation... Precis. Fast har inte sovit eller ens tagit i min kollega. Och känner mig helt dum i huvudet som känner så här. Går i hemlighet och önskar att min man ska vara otrogen eller göra nåt annat så att jag kan göra slut utan att känna att det är "mitt fel". Hjälp!

Vet du hur din kollega känner? Älskar du fortfarande din man?

Nej, jag vet inte det. Känner ju signaler han sänder men inget vi har pratat om. Men har funderat och funderat på om jag egentligen längtar efter ett förhållande med honom eller om jag faktiskt längtar litegrann efter att vara singel igen. Jag älskar min man men samtidigt känner jag att vi är väldigt olika, vi har olika intressen och mål i livet. Men kan man skiljas bara pga det? Vi har två barn och hus.

Jag vet hur du känner, är själv gift men är intresserad av en upptagen kollega som t om har barn!

Vi har inte kysst varandra men smekt varandra, flörtar och retar och kåtar upp varandra varje gång vi jobbat ihop :( vet inte vad jag vill eller känner och är helt förvirrad!

Jag är i precis samma situation som dig TS och dig Mallan1987.

Jag är gift, men har nu (tyvärr) fått känslor för min kollega. Och dessa känslor gör mig fullkomligt livrädd...jag har så dåligt samvete. Vi har inte haft sex eller kysst varandra, men vi har kramats och smekt varandra. Jag vet inte om jag vågar träffa min kollega på tu man hand. Litar inte på mig själv.

Så du är inte ensam...

Det lär ju vara hur vanligt som helst. Upptagen hemma och känslor för en kollega. Jag har själv haft en sådan affär i sommar men börjar närma mig slutet på den och tar mig tillbaka till min sambo i hennes goda ovetskap.

Gräset verkar alltid grönare på andra sidan, ialla fall för ett tag, sen vill man ofta tillbaka. Det är många som vet på jobbet hur det ligger till, men alla håller käften kan man lita på eftersom de själva har huvudet under vattnet i sina egna interkollegalarelationer. Alla är förlorare i ett angivarklimat. Det är ändå så jag tror min sambo förstår men hon vill inte veta sanningen.

Vad är en spännande förälskelse på jobbet jämfört med ett slentriant förhållande med ett dött sexliv, som vi alla upplever eller har eller kommer att uppleva. Visst väljer vi den spännande förälskelsen om allt ställs på sin spets? Tills den spännande förälskelsen övergår till ett självförakt och man märker att man närmar sig förlusten av något viktigare.

Nästa sommar är det väl min sambos tur att ha en sommarflört på jobbet. Lycka till ni andra i era förälskelser. Försök hamna ensamma med varandra, gärna med en drink i handen. Den kostar mer än den smakar. Förnuftet är som bortblåst när känslor kommer med i bilden.

Så sjukt förvirrad av känslorna som HAN får mig att känna. Vi försöker alltid hålla oss men varje gång slutar det på samma sätt: flörtande, smekningar och någon av oss blir tvingad att backa innan det går för långt :( nu ska vi jobba ihop imorgon natt och jag längtar :)

Jag och kollegan pratar och smsar varandra på fritiden också, pratar ca 2-3 gr per vecka. Han är vikarie så han jobbar inte alltid med mig men jag undrar vad vi är egentligen? Kolleger? Vänner? Är vi på något sätt otrogna eller vad är vi...

Jag har varit i situationen ni beskriver. Min jämnåriga kollega och jag fann varandra på ett vänskapligt och förtroligt plan. Hon blev en nära vän, en vän jag uppskattar mycket. För min del växte känslorna med tiden till något som jag inte kan kalla något annat än en förälskelse. Hon fanns i mina tankar ofta. Jag ville verkligen inte känna så! Jag är gift med en enastående kvinna och har fantastiska barn ihop med henne. Kollegan är gift med en bra karl och har fantastiska barn ihop med honom. Signalerna jag fick från den här kvinnan under den här tiden gör att jag tror att den här attraktionen var dubbelriktad.

Hursomhelst, ingenting hände mellan oss. Otrohet är inget jag sysslar med. Familjen är värd att kämpa för. Jag slogs länge i mitt inre mot dessa känslor, och till slut gick de över. Tack och lov utan att vänskapen mellan mig och kollegan förstördes. (Problemet hade varit lättare att lösa om det inte funnits denna vänskap i botten. Den var ju värdefull, så att klippa kontakten och undvika henne kändes fel.)

Så, summa summarum, känslorna går över om man väntar. Det var skitjobbigt, men det löste sig. Ingen är bedragen, ingen är sårad, och alla är fortfarande vänner.

Men vad fan, är det ingen som arbetar när de är på jobbet längre? 

 

Hahaha! Touché! (Jo, jag arbetar på jobbet, men jag kan förstå att det lät som att jag inte gör det så ofta...)