Svartsjuk på min väninnas nya vän.

På senare tid så har jag och min bästa vän börjat glida isär allt mer. Hon och jag har hängt ihop sedan högstadieåren, gymnasiet och rest jorden runt tillsammans därefter. Men nu så har hon flyttat till en annan stad för studier och har i samma veva börjat umgås med en tjej som hon har kommit väldigt nära under den här tiden (ca 1  år). Man kan mer eller mindre säga att de har blivit bästa vänner. 
Det svider lite i mig, men jag har full förståelse för detta och gläds åt att hon hittat en trygg punkt i den nya staden. Den här nya vännen och jag har aldrig träffats, vi har aldrig pratat och hon har aldrig följt med när min väninna hälsat på hemma och jag har aldrig träffat henne då jag varit på besök heller. 
Men så i fredags skulle en av våra gemensamma vänner ha en stor födelsedagsfest i en lokal. Till min förvåning så säger min väninna att den här nya vännen också ska följa med.
jag kom lite sent till festen så alla var redan på plats när jag kom. Jag gick och presenterade mig för den här nya vännen, räckte fram min hand och sa "du måste vara X, jag är X " med ett leende på läpparna. Hon tittade på mig lite snett och räckte fram sin hand och sa "ja". Inte mer. Okej tänkte jag, kanske är hon lite osäker eftersom att hon inte känner någon här. 
Men så ser jag hur hon sitter och har jätte kul med alla mina vänner, hur hon skrattar, dansar och pratar för fullt. När det serverades mat så satt vi vid ett långbord, jag satt ner och hon tog stolen jämte mig. Här försökte jag mig på lite prat igen, frågade vad hon pluggade till etc. Hon svarade på mina frågor och gick sedan och satte sig på en annan plats mitt i allt. 
Tyckte att det var en konstig gest, men tänkte inte mer på det under kvällen. Försökte flera gånger mig på att prata med henne. Hon var inte direkt otrevlig men hon var inte heller trevlig. 

Mot slutet av kvällen så satt hon med alla mina killkompisar och hade såååå himla kul. Alla killarna pratade sedan om hur snygg hon var osv."Snyggaste tjejen i rummet"(där stod man lite snopen då det bara hon och jag som tjejer i rummet då detta sades..). 
när folk började gå hem och vi inte var så många kvar så kände jag mig riktigt utstött, stod som en utböling och lyssnade på deras samtal utan att kunna bidra med någonting. Inte nog med det, min väninna klängde på henne hela tiden. Kramades, skulle sitta jämte osv. Och jag kände mig som en svans efter min väninna, då jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen.

Detta gnager i mig och har gjort sedan dess. Att hon kommer in i vår umgängeskrets och är så snygg, så rolig, så trevlig och alla tycker om henne direkt. Men mig var hon inte ett dugg trevlig mot. 
Känner mig så dum efter detta och svartsjuk, om jag ska vara ärlig. Hon verkar vara "all that" och jag märkte verkligen hur bra hon och min väninna passar ihop. Kändes som att jag åkte hem med svansen mellan benen. Och det var inte ens någon som märkte att jag åkte hem.

Någon som varit med om något liknande? Jag inser att det inte finns mycket jag kan göra åt situationen. Vill inte ta upp det med min väninna för vill inte framstå som sotis. Vill bara packa ihop och gå vidare.