Längtar efter barn men är inte redo än

Det är bra att du tänker efter en extra gång skulle jag säga, för det är ju ett jättestort beslut. Det vore ju också bra om du var utbildad och/eller hade jobb innan du blev gravid. 
Jag fyller snart 26 och jag längtar också som en liten blå. Tänker också på det där med att det är svårare när man blir äldre... fast det känns ju som att de flesta får ju barn efter 30 idag, så du har ju typ 10 år på dig. Men jag tycker också att 25-28 är en bra tid för första barnet.
Jag är några år äldre än du och jag vet ju själv med mig hur mycket jag vuxit och mognat sedan jag var 21. Man växer ju och utvecklas hela tiden. Just nu är jag ju väldigt glad att jag inte skaffade barn då med min dåvarande kille. Jag är en helt annan person idag. Jag fick tid att hitta vem jag var. NU är jag redo, och vågar (men inte min sambo, så jag får vackert vänta ändå, och det kanske ändå är positivt, för då hinner jag växa lite till?). 
Försök att njut av längtan ett tag till, fundera på vad du vill göra med ditt liv, är det någon utbildning du vill gå, någon resa du vill göra? Hör med sambon också vad han har för planer, och se om ni siktar mot samma mål i livet. Det är något man behöver diskutera innan.
Men jag vet verkligen hur det känns när man längtar så det gör ont och bara känner att något saknas..... :(

Kram! 

Vilket bra svar du fick! :)
Jag är också 21 år och längtar otroligt mycket. Tänker på barn i princip varje dag. Drömmer också drömmar om att jag är gravid osv. Just nu är det en stor babyboom bland mina jämnåriga på Facebook vilket inte gör saken bättre... Jag är både avundsjuk men samtidigt är jag så glad över att jag väntar.

I nuläget finns inte alternativet att bli gravid då jag läser första året på Högskolan och min pojkvän läser i en helt annan stad sitt första år (av totalt fem år). Jag har räknat ut att det är tidigast om ca 6 år som jag kan börja tänka i barnbanorna vilket känns som en hel evighet! Hur ska jag kunna vänta så länge när jag redan nu längtar så mycket?

Jag brukar säga att jag längtar tills jag är gravid men vill inte vara det än. Hade inte skola och jobb funnits så hade jag däremot absolut velat vara gravid! 

Jag har alltid sagt till min mamma att jag vill bli mamma tidigt, SENAST 25 år har jag sagt men det har ändrats.. Mellan 25-28 som du sa är alldeles lagom! Förhoppningsvis har båda ett fast jobb, ett hus (vill inte bo i lägenhet) och en stabil ekonomi då. Jag antar att det bara är att vänta. 

Kram 

Jag är "på andra sidan", dvs. närmar mig 40 och har småbarnsåren förbi. Jag längtade också efter barn länge, länge, ända sedan jag var 17-18. Men först när jag var 25 kände jag att det var läge. Då hade jag ordentlig utbildning, stabilt sällskap, fast jobb, bra bostad och såklart ordnad ekonomi. Och jag är så glad att jag väntade, för det är så mycket roligare att sätta barn till världen i en ordnad tillvaro än till ett liv i mer eller mindre oordning. Det är en stor påfrestning ändå att bilda familj utan att man behöver stressen av dålig ekonomi, arbetslöshet etc. 

Och såhär i efterhand så skulle jag kunna vänta lite till. Jag var först i släkten/bekantskapskretsen med att skaffa barn. Då kändes det helt rätt, det kändes ju som om jag hade väntat en hel evighet. Men nu... Nu är mina två barn "stora", på väg in i tonåren, medan runt omkring mig ploppar det ut bebisar... Jag blir så sugen på bebis (igen) men nu vet jag vilket jobb det är att ha barn så jag vet att två räcker, jag har inte tid och ork till fler. Men barn blir stora så fort. Jag känner mig lite vemodig när jag tänker på att jag aldrig kommer att få uppleva en till förlossning, en till småbarnsperiod.

Men ni har allt det där framför er! Allt det underbara och allt det arbetsamma. Kom ihåg, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. När det känns jobbigt att vänta så tänk på att allt ni gör (studerar, väntar på fast jobb, skaffar livserfarenhet) gör ni för att ge ert framtida barn en så bra tillvaro som möjligt.

Lycka till allihop! Det är värt att vänta!