Har det kommit till den punkten då jag måste ta detta med biomamman..

..jag känner inte henne. Men jag vet att hon inte tar sonen till fotbollsträningen under sina veckor för det har minsann hon inget intresse i, fotboll, det är killarnas sak. Hon tvättar inte hans träningskläder heller utan det får farfar göra, han som tar sonen träningen varannan vecka. När barnen kommer därifrån har dom allt som oftast alldeles för små kläder, samma underkläder som när dom åkte och luktar skunk då dom inte duschat på flera dagar. Hon har dom iof aldrig en hel vecka. Det är faktiskt helt otroligt att man kan planera så illa att man varannan vecka måste ha hjälp typ 3ggr i den vecka med barnen. Förra året hade hon barnen 75dagar, hon betalar inget underhåll och tar ena barnbidraget. Jag gissar att det är därför barnen kommer skitiga och danna, hon är lixom aldrig mamma tillräckligt länge för att förstå att barn måste duschas, klippa naglarna, byta underkläder och eftersom deras föräldrar aldrig lärt dom det så vet dom inte det 9 och 10 år gamla.  Lista kan göras lång..
hon smsar att hon "glömt bilen i stockholm" och inte kan hämta barnen, 1h innan hon sagt att hon ska komma.

Min sambo är hopplös, han lyder hennes minsta vink och tycker att han gör det för barnens skull. Men där har vi olika åsikter. Mamman är inte handikappad på något sätt, hon är bara jävligt egoistisk och lat, och det är för att hon kommer undan med det. När hon och jag setts när hon hämtat barnen hos oss så har jag pikat henne lite. Som när hon hade domderat att barnen skulle köras hit och dit och bla bla men så var det jag som var hemma och när min sambo ringde och sa att jag skulle lämna dom var det nu var så sa jag att om hon vill ha dom kan hon komma och hämta dom själv. Hon blev skitsur, för det var ju jättejobbigt att åka 5min åt fel håll för att hämta sina barn under sin vecka. Men jag skulle in med 4barn i bilen och åka och lämna dom för att det var lättast för henne.. no. 
Den veckan tog hon hand om sina barn själv, för hon var sur på mig. Men barnen kom tillbaka, glada och rena faktiskt. Jag tror ju att är man sån så gör man ingenting självmant, man måste ställa krav. 
Nu senast så tog hon inte barnen för att hon var förkyld.. det var jag också, jätteförkyld, vår lille bebiskille var också förkyld och väldigt kinkig och 4åringen också.. Då sambons dotter sa att mamma inte hämtade dom eftersom hon var sjuk så svarade jag att ;jaha, det är väldigt konstigt att din mamma inte kan ta hand om 2stora barn när hon är förkyld men jag ska ta hand om 2 stora och 2 små. 
Detta kom fram till mamman och hon blev gaaalen för att hennes dotter frågade varför jag inte tycker om deras mamma..
Jag är så jävla trött på att hon bara glider runt hur hon vill, skiter i att sårar ungarna och gör det omöjligt för oss att planera nånting. Och jag är så jävla trött på att ingen säger det åt henne?!  
Det känns som om jag måste ta detta med henne nu, för i hallen vid överlämningarna nu är luften tjock av förakt och det känner ju barnen.
Men så när jag tar detta med min sambo så säger han, men varför bryr du dig? det har ingenting med dig att göra... ska jag släppa det då? Ska jag leva som om jag var ensam med mina 2barn då.
I samma mening säger han; kommer det alltid vara såhär att det är skillnad på dina och mina barn? Min 4årings pappa finns inte med i bilen, han träffade henne senast när hon var 1år, sen dess har det varit min sambo som varit hennes pappa. Han sa att han tyckte jag skulle ringa hennes pappa och tvinga honom ta sitt ansvar så som jag tycker han ska tvinga deras mamma. Jag sa till honom när hon var mycket liten och började bete sig så som deras mamma gör att så kan han inte hålla på för när hon blir stor kommer det såra henne. Han valde då att försvinna.. men sambons barn har ju en mamma med i bilden, är inte det skillnad? 

nu tappade jag tråden, det är så mycket tankar och känslor att jag är helt lost...