Kan inte sluta tänka på vad jag gjort i helgen, borde ha dåligt samvete men det infinner sig inte. Är orolig, detta kan inte vara normalt. Någon annan som varit otrogen utan att känna sig usel? Jag känner mer att jag vill ha mer av denna person jag var otrogen med, spelar mitt huvud mig ett spratt? Är jag kanske i chock över vad jag gjort?
Tror snarare det är vanligare att inte känna skuldkänslor , läste någonstans att ca 70% uppgav att de inte kände några skuldkänslor. Skuldkänslorna kommer snarare när otroheten kommer fram och det blir stora konsekvenser av det , det är nog inte förrän då man fattar vad det som för en själv var en kul grej verkligen innebar.
Mao , du är helt normal , däremot kommer det nog inte kännas lika bra när det kommer fram
Anledningen/anledningarna till otroheten ger dig troligtvis en del av svaren.
Ja det är nog så, att skuldkänslorna inte kommer förrän otroheten kommer fram. Nu kommer inte denna otrohet någonsin komma fram då han har för mycket att förlora på det (barn) och jag aldrig kommer berätta för min man för då förlorar jag honom.
Jag har heller inte dåligt samvete, vill bara ha mer av den jag var med. Men sen är heller inte mitt äkenskap riktigt bra heller, från min sida.. jag vet inte vad jag vill faktiskt.
Grattis TS och välkommen till klubben "Idioter som tror de kan hantera sina känslor och sina otrohetsaffärer"!
För det första så är du inte onormal utan det är vanligt att man förtränger det man gör. Hjärnan har en fantastisk förmåga att hitta på finfina lögner som man sedan använder för att fortsätta svika och bedra. Jag tänker inte ens rada upp alla fina argument som man hittar på.
Det viktigaste och mest avgörande för att du kan fortsätta utan att må dåligt är troligen någon variant av
"Hur kan något som känns så rätt vara fel? Kärlek är ju något fint och inget man ska skämmas för"
Sen hittar man också förklaringar som handlar om att "alla gör det". Kanske kan man gräva fram lite tidigare händelser i relationen där man inte kände att man fick stöd nog av partnern och därmed så blir vi nu "kvitt".
Den lustiga delen handlar annars om att du verkligen tycker och tror att du är smartare än de miljontals, kanske miljarder, människor som blivit ertappade med sin otrohet. Hur naiv du är framgår då du beskriver det som att du inte "tänker säga något" till din man..
Hur tror du att de flesta blir avslöjade med sin otrohet?
Tror du verkligen att det går till så att den som sviker och bedrar berättar?
Du kommer att åka dit eftersom du är naiv och uppslukad av din förälskelse, kåt och galen skulle man kunna säga. Du kommer att glömma telefonen nån gång, det kommer ett SMS, du råkar bli sedd nånstans där du inte borde vara, du börjar förändra ditt beteende på ett märkligt sätt, han blir avslöjad för han är mer korkad än du - och då ringer hans fru till sin man.
Det finns så oändligt många möjligheter för dig att åka dit och DÅ kan jag garantera att du kommer att må dåligt, DÅ kommer du förstå att det faktiskt var en äkta människa du svek och bedrog, någon som älskat och respekterat dig, någon som hädanefter kommer att se ner på dig, förakta dig, känna avsky och bitterhet..
Om du verkligen vill välja att fortsätta så behöver du inse att detta är ett sannolikt (inte garanterat) scenario..!
Använd all din fantasi, måla upp en bild hur du kommer hem, han sitter vid köksbordet med gråt i halsen.. han skakar av ångest och chock.. Han vet..!!
Svara därefter på frågan: Var det värt det?
En liten följdfråga/tankelek du kan testa är att fundera på följande..
Oavsett om han faktiskt avslöjar dig eller inte - så är kränkningen och ditt svek exakt det samma.
word!!
Skuldkänslorna kommer oftast ikapp. När nyhetens behag är borta, vardagen infunnit sig igen och man får svårt att sova på natten. Svårt att vara själv med sin partner för att man har dåligt samvete osv.
Om du fungerar som de flesta så kommer skuldkänslorna..oavsett om du väljer att lämna din partner så småningom eller vara kvar.