bor alla ni som har barn i hus, ingen som bor litet??

Vi bor i lägenhet, visserligen en 3:a men bara 65 kvm. Jag saknar bra förvaringsutrymmen och möjlighet att dra in vagnen i lägenheten, men annars är det inga problem. Vi vill väldigt gärna bo i det här området, och då är det här nästan det största som går att få tag på

Japp, vi bor i en två och vi har nyligen blivit tre i familjen+ en stor vovve oxå.. Och det går!

vi har oxå hund..fast han är ju inte så stor=) vi hoppas vi ska få plats hela familjei af ett tag.. vi har ju inte börjat försöka än men den spontana komentaren från folk har varit att vi bor för litet i vår 2:a

Vi flyttade in i vår 2:a ca tre veckor innan sonen föddes. Än så länge går det bra, eftersom han ändå skulle ha sovit i vårat sovrum, oavsett hur stort vi hade bott. Men om nåt år lär det nog bli aktuellt med fler rum.

Jag och min son bor i lägenhet, den är kanske inte så liten. En 3:a på 85 kvm

Ts: Jo, det är väl så att de flesta bor lite större när man får barn. Men jag tänker så här: lite mindre boende=lite mindre pengar=lite längre tid hemma med bebis! Då är det värt att bo lite trängre en period..

jo visst är det det..spara pengar är aldrig fel, det gör vi gärna. Men för oss handlar det oxå om att vi gillar lägneheten och har renoverat den så den känns verkligen som vårt. Dessutom har varken sambon eller jag vuxit upp med stora rum. Jag har bott större delen av mitt liv i lägenhet och alla syskon hade inte egna rum. Men de e klart att i frantiden måste vi väll söka nått större. Men vi räknar med att kunna bo här med bebis iaf.

Jag kan tala om att när jag var liten var vi bostadslösa och flyttade runt precis hela tiden och det trängsta jag bott på är 3 vuxna, ett barn 1 hund och 2 kattor på 40 kvadrat.
Det är ju extremt, MEN under hela mitt liv fram till att jag mötte min kille och blev gravid så är den perioden (1 år ca) den lyckligaste i mitt liv. Jag var ca 5 år då.

Så lycka handlar inte om hur man bor för ett barn.
Husen är väl mest för föräldrarna antar jag.

När jag precis träffade min sambo bodde vi i en liten 2:a på 55 kvm, sambons son som då var 5 år bodde hos oss varannan vecka. Vi sov alla i ett rätt litet sovrum, bonussonen hade sina leksaker i köket. Det funkade men det kändes litet. Om det är en större 2:a kan man ju dela av vardagsrummet så att föräldrarna kan sova där.

Vi har en 3;a på 71kvm. Vi har en son på 1½år, lägenheten känns lagomt stor för oss, men nu så väntar vi en till.. Är det en till kille så kommer vi nog att bo kvar här för all framtid, men om det är en tjej så letar vi nog oss vidare om 5-6 år. Jag trivs så bra på området och älskar lägenheten, vill inte flytta härifrån.

Jag och min sambo bor i en 3:a på 85 kvm tillsammans med våra två döttrar.. känns litet men det fungerar kanon då flickorna delar rum..... har inga planer på att flytta och definitivt itne till något hus..*ryser av tanken*

Jag bor med min sambo i en välplanerad 40-talstvåa på 48 kvadrat och till sommaren får vi en liten son. Vi tittar på ny lägenhet men det vi funderar på är en trea på 76 kvadrat. Då kan vi bo i en bostad som är alldelles central fast nära natur och park, och splitter ny. Låter det knäppt att inte flytta till nåt större på en gång?

PS. Där finns barnvagnsförråd i entrén, litet förråd i lägenheten och extra förråd går att hyra i källaren. Och så är det redan fixat med tvättmaskin och diskmaskin i lägenheten.

Jag bor i en tvåa på 50kvm med min son. Ska köpa lite nya möbler snart, så får han sovrummet för sig själv så ska jag köpa en bäddsoffa så får jag sova i vardagsrummet. Jag sover redan i soffan, pga att min son vaknar när jag sover i sovrummet.

Vi bor två vuxna, två barn och två hundar i en tvåa på 70kvm...
Det är trångt men det går...men visst önskar man att man hade större...

Vi är tvärtom familjen, kör kombi och bor i hus och inga barn eller planerat eller =)

Om man är duktig på att slänga saker och på att bära undan så funkar det bra. Det jag saknar är att enkelt kunna komma ut. Nu är det ett helt projekt att ta sig nerför tre trappor och ut på gården. Tänk att kunna öppna altandörren bara, låta sonen vara ute och greja i sandlådan eller i snön och själv kunna vara inne och laga mat, diska, greja och samtidigt ha koll genom dörren/fönstret hela tiden! Det är DET jag längtar efter med villa, inte efter något annat. Jo, eftersom jag är sambo med en man uppvuxen på landet så FÅR MAN INTE KASTA NÅGONTING! Det KAN VARA BRA ATT HA! Vi skulle fan behöva 110 kvm förråd till vår trea på 60 kvm. Bostadsytan är helt ok.

Fast en liten varning: Det är inte alla som sover så bra med barnen i samma rum, när de blivit lite större. Det kan man inte veta innan. Jag är helt för samsovning, men i perioder har faktiskt både sonen och jag sovit mycket bättre när vi sovit i olika rum. Då kan det vara knepigt om man bara har två rum, särskilt om föräldrarna går och lägger sig vid olika tidpunkter.

Och om man bara slapp alla gräsligt stora saker som släktingar får för sig att ge barnen, typ saccosäckar, traktorer, enorma fischer-pricer garage och dockhus, som tar allt utrymme, så skulle det funka skitbra att bo litet.

När jag var liten bodde vi 2 barn 1 vuxen i en två på ca 50kvm. Funka bra men man måste hålla ordning å ge varndra utrymme.

Jag å sambon flytta in i vår tvåa (58kvm) för ca 1år sen å väntar nu barn i juni planerar å bo kvar i alla fall minst tre år till. Trivs så bra å har nära till allt.

Med organisering å respekt för varann går de alldeles utmärkt.

ha de bäst

vi bor i en tvåa på 57,5kvm och än så länge går det jättebra