De orkar inte träffa familjen längre, orkar inte se barn och gravidmagar..

Anonym (ledsen)

Äldre 11 Sep 22:13
44 svar

Visa endast Anmäl

De orkar inte träffa familjen längre, orkar inte se barn och gravidmagar..

Lång historia kort.

Min bror och hans tjej har försökt få barn i lite dryga 2 år.
När de till slut lyckas få ett positivt graviditetstest går det bara några veckor - sedan är missfallet ett faktum.
De blir, naturligtvis, fullständigt förstörda.

Det har nu gått snart 1 år, och de har tagit totalt avstånd från familjen och släkten.
Vi som alltid umgicks mycket och ofta tidigare och bjöd till middagar och härligt umgänge, ses plötsligt inte alls mer.

De har förklarat, att de orkar inte träffas då så många av oss andra har bebisar, småbarn eller gravida magar.

DET HÄR ÄR SÅ SORGLIGT SÅ JAG BARA VILL GRÅTA!

Jag skulle vilja tala om för dem hur mycket jag (vi alla!!) saknar dem, och det som var.
Samtidigt, vill jag inte vara respektlös och framfusig - de har trots allt varit så ärliga och förklarat varför de inte orkar träffas längre. Det krävs säkert jävligt mycket för att göra det..

Jag saknar det vi hade förr så hjärtat vill bara brista, och inte ett jävla skit kan jag/vi göra för att hjälpa

Tror ni att man som ofrivilligt, olyckligt barnlös kan komma över något sådant här? Och småningom orka umgås med sina nära även fast barn finns i omgivningen.. Jag mår så dåligt av tanken på att "mista" min storebror, för det är faktiskt så det känns att det händer nu..
- «
- ‹
- Sida 1 av 4
- 1
- 2
- 3
- 4
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden De orkar inte träffa familjen längre, orkar inte se barn och gravidmagar..
Anonym (brev)

Äldre 11 Sep 22:20
#1

Visa endast Anmäl

Jag tycker att du ska skriva ett brev till din bror där du förklarar precis hur du känner. Du kan börja med att skriva att du bara behöver få ur dig detta och att han kan lyssna om han vill. Avsluta med att fråga om det är värt att missa sina syskonbarns uppväxt? Barn kommer de att få, frågan är bara hur...
Anonym

Äldre 11 Sep 22:24
#2

Visa endast Anmäl

Anonym (brev) skrev 2012-09-11 22:20:52 följande:
Jag tycker att du ska skriva ett brev till din bror där du förklarar precis hur du känner. Du kan börja med att skriva att du bara behöver få ur dig detta och att han kan lyssna om han vill. Avsluta med att fråga om det är värt att missa sina syskonbarns uppväxt? Barn kommer de att få, frågan är bara hur...

Hur kan du veta att de kommer att få barn?

Vill ts visa sympati med sin bror tror jag att det är väldigt fel att anklaga honom för att missa sina syskonbarns uppväxt och sedan "lova" homnom att han kommer att bli pappa.
Annars är ett bra och personligt brev ett bra förslag.
nilla78

Äldre 11 Sep 22:34
#3

Visa endast Anmäl

Anonym (brev) skrev 2012-09-11 22:20:52 följande:
Jag tycker att du ska skriva ett brev till din bror där du förklarar precis hur du känner. Du kan börja med att skriva att du bara behöver få ur dig detta och att han kan lyssna om han vill. Avsluta med att fråga om det är värt att missa sina syskonbarns uppväxt? Barn kommer de att få, frågan är bara hur...

Gode tid... "är det värt att missa..." Anonym förstår inte riktigt hur djupt en sån här tagg sitter. Det finns inga garantier att man någonsin blir förälder. Det finns många alternativ; egna ägg/donerade ägg, egna spermier/donerade spermier, donerade ägg och donerade spermier, surrogat, adoption. Men det kostar pengar, det kostar smärta. Och det finns INGA garantier att det fungerar.

Som ofrivilligt barnlös har jag oxå backat undan från vänner som får barn. Min familj varken kan eller vill jag backa ifrån, men både en och två gånger har det funnits en tår i hjärtat att umgås med dem och deras barn.

Jag tror att skriva till honom - något han kan läsa i godan ro, utan att det kräver någon form av respons av honom - är en bra idé.

Om man någonsin kommer över det? Om jag skulle lyckas bli gravid skulle en del av den taggen släppa, men jag kommer alltid ha "ofrivilligt barnlös och bitter" som en del av min identitet. Om jag INTE får egna barn... tja... det vete fan. Med tillräckligt mycket terapi skulle jag kanske kunna ta mig förbi den akuta smärtan, men glömma? knappast.
Anonym (Lova)

Äldre 11 Sep 22:42
#4

Visa endast Anmäl

nilla78 skrev 2012-09-11 22:34:44 följande:

Gode tid... "är det värt att missa..." Anonym förstår inte riktigt hur djupt en sån här tagg sitter. Det finns inga garantier att man någonsin blir förälder. Det finns många alternativ; egna ägg/donerade ägg, egna spermier/donerade spermier, donerade ägg och donerade spermier, surrogat, adoption. Men det kostar pengar, det kostar smärta. Och det finns INGA garantier att det fungerar.

Som ofrivilligt barnlös har jag oxå backat undan från vänner som får barn. Min familj varken kan eller vill jag backa ifrån, men både en och två gånger har det funnits en tår i hjärtat att umgås med dem och deras barn.

Jag tror att skriva till honom - något han kan läsa i godan ro, utan att det kräver någon form av respons av honom - är en bra idé.

Om man någonsin kommer över det? Om jag skulle lyckas bli gravid skulle en del av den taggen släppa, men jag kommer alltid ha "ofrivilligt barnlös och bitter" som en del av min identitet. Om jag INTE får egna barn... tja... det vete fan. Med tillräckligt mycket terapi skulle jag kanske kunna ta mig förbi den akuta smärtan, men glömma? knappast.
Jag tror nog att vi ofrivilligt barnlösa och sekundärt barnlösa aldrig kan räkna med att någon förstår vår smärta. Men ja annars håller jag med dig i allt.
Anonym (brev)

Äldre 11 Sep 22:43
#5

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-09-11 22:24:32 följande:

Hur kan du veta att de kommer att få barn?

Vill ts visa sympati med sin bror tror jag att det är väldigt fel att anklaga honom för att missa sina syskonbarns uppväxt och sedan "lova" homnom att han kommer att bli pappa.
Annars är ett bra och personligt brev ett bra förslag.
Jag menade inte att hon skulle skriva till honom att han kommer få barn. Det var mest en sista tanke till TS.

Jag tror oavsett vad ni andra tycker och tänker att vill man så får man barn (oavsett hur det sker). Annars förlikar man sig med tanken att man inte kan få det helt enkelt.

Jag personligen fick kämpa på ett bra tag jag med så jag är inte helt ute och snurrar om ni tror de...
nilla78

Äldre 11 Sep 22:47
#6

Visa endast Anmäl

Anonym (Lova) skrev 2012-09-11 22:42:18 följande:
Jag tror nog att vi ofrivilligt barnlösa och sekundärt barnlösa aldrig kan räkna med att någon förstår vår smärta. Men ja annars håller jag med dig i allt.

Nej, det är nog som du säger...

För rätt så länge sedan var det en bloggtjej som skrev om "vi grannar i landet Narnia"... dit bara de som tillhör klubben (vilken klubb det nu kan handla om) så att säga har tillträde. Står man utanför Narnias gränser kan man aldrig någonsin sätta sig in i hur det är att bo där, men man kan åtminstone försöka.

Och jag uppskattar när de försöker, när de sträcker ut en hand och säger att jag vet inte hur du har det, men jag lyssnar gärna om du vill.
Powderpuff

Äldre 11 Sep 22:48
#7

Visa endast Anmäl

Jag förstår vad (brev) menar och förstår att det självklart måste vara jobbigt för alla ofrivilligt barnlösa.
Men för att både (brev) och jag som har mina barn ska förstå er bättre. Varför är det "värt att missa"?
goabarn77

Äldre 11 Sep 22:50
#8

Visa endast Anmäl

Otroligt sorgligt för er alla. Vet av egen erfarenhet att det kan vara väldigt tufft i barnlöshetssituationen att träffa familjen. För oss var det tufft med nytillskotten av bebisar på sommaren det var släktträff. Och varje jul var en plågsam påminnelse om att vi är "utan barn den här julen också." Hoppas ni finner en väg till kommunikation kring detta.
Anonym (Lova)

Äldre 11 Sep 22:50
#9

Visa endast Anmäl

Anonym (brev) skrev 2012-09-11 22:43:53 följande:
Jag menade inte att hon skulle skriva till honom att han kommer få barn. Det var mest en sista tanke till TS.

Jag tror oavsett vad ni andra tycker och tänker att vill man så får man barn (oavsett hur det sker). Annars förlikar man sig med tanken att man inte kan få det helt enkelt.

Jag personligen fick kämpa på ett bra tag jag med så jag är inte helt ute och snurrar om ni tror de...

Jo du är ute och snurrar. Visst många får barn men inte alla. Och till vilken kostnad både i pengar, tid och ansträngning.
Jag tex kan bara få barn med äggdonation vet du hur snäva reglerna är för det i Sverige? Och hur dyrt det är att göra det privat? Och hur jobbigt det är för kroppen och för relationen? Och att man inte får hjälp med syskon? Och att det inte ens har varit lagligt särskilt länge?
Anonym (Lova)

Äldre 11 Sep 22:56
#10

Visa endast Anmäl

Powderpuff skrev 2012-09-11 22:48:29 följande:
Jag förstår vad (brev) menar och förstår att det självklart måste vara jobbigt för alla ofrivilligt barnlösa.
Men för att både (brev) och jag som har mina barn ska förstå er bättre. Varför är det "värt att missa"?

För att skydda sig själv ,för att inte helt gå sönder som människa kan man välja isolering från barnfamiljer. Det är mitt svar i alla fall vad ts bror har för skäl vet jag inte.

«
‹
Sida 1 av 4
1
2
3
4
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden De orkar inte träffa familjen längre, orkar inte se barn och gravidmagar..

De orkar inte träffa familjen längre, orkar inte se barn och gravidmagar..

INNEHÅLL