Har den senaste veckorna fått så svårt att sova pågrund av ångest och stress, svårare att somna, vaknar tidigare och tidigare, i natt sov jag bara 3 timmar. Nu börjar jag fundera på att be min läkare om insomningstabletter, men har barn som vaknar på natten och oroar mig för att jag inte ska vakna. Men att sova så här lite tä. Finns det fler som sover dåligt och hur gör ni för att klara vardagen.
Jag har de senaste månaderna, kanske tom. senaste året sovit dåligt om nätterna. Jag sover mellan 2-4 timmar per natt. Till skillnad från dig beror det varken på ångest eller stress och jag somnar utan problem om kvällarna. Felet är att jag vaknar om nätterna och då inte kan somna om.
Har varit i kontakt med läkare, men i mitt fall har de inte alls velat hjälpa mig. En läkare skrev ut sömntabletter utan att ens ta reda på vilken typ av sömnstörningar jag hade (vilket ledde till att jag ej vågade äta dessa eftersom jag inte visste vilka biverkningar eller påföljder detta skulle ge mig). En annan läkare försökte få mig att börja motionera mer, och skaffa mig rutiner, och blev faktiskt förbannad och skällde ut mig när jag svarade att jag redan tränade/ motionerade samt hade rutiner om kvällarna. Han frågade varför jag då sökte hjälp. En tredje läkare gäspade åt mig och menade att sömnproblem har alla någon gång i livet, och trodde inte alls på mig när jag sa att mina pågått under så lång tid som de har.
Hur jag klarar vardagen? Nu har det gått så länge att min kropp börjat vänja sig vid att sova lite. Jag säger inte att jag mår bra om dagarna, för det gör jag inte, men jag klarar iaf hyffsat att plugga. Självklart når jag inte de studieresultat jag skulle vilja, men just nu känner jag mig bara tacksam att jag faktiskt klarar av att läsa!
Jag vet inte hur jag gör för att orka vara uppe en hel dag, men fixar det gör jag iaf!
Mina tips till dig? Bara för att jag mött idioter till läkare behöver det inte betyda att du kommer att göra det. Ta kontakt med sjukvården! Be om hjälp för att bota stress och ångest. Skaffa dig rutiner och se till att du hinner varva ner innan du går till sängs!
Testa ta magnesium till natten, gärna i brustablett eller pulver. Magnesium är bra mot stress och gör att du sover mindre oroligt.
Jag sover dåligt i perioder när det är mycket på jobbet, eller saker man bara inte "får" glömma. Då ligger jag och tänker på det och det blir bara en ond cirkel.
Ju tröttare jag är och ju mer jag vet att jag behöver min sömn, desto sämre sover jag 
Sen har jag även en man som jobbar natt och de nätter jag är själv hemma har jag alltid svårare att somna. Men så har det alltid varit.
Det som hjälper mig är att somna på spikmattan. Jag har använt spikmatta för ond rygg länge, och då blir jag så avslappnad att jag brukar somna efter ca 10-15 min. Så de kvällar jag verkligen inte kan somna lägger jag den i sängen och somnar sedan som ett barn. Sen vaknar man ju mitt i natten och är helt prickig över hela ryggen, då åker den ner på golvet. Men det kanske kan vara värt att testa.
Be din karl att ta barnen, så du får sova en hel natt. Eller om det inte finns någon. Försök ordna att en släkting kan komma över som barnvakt på natten.
Insomnings tabletter är ingen bra idé då du vill vara vaken och titta till barnen. Då kommer du kanske undvika att ta tabletterna.
Du behöver avlastning så du kan sova och inte medicin
Jag har det senaste halvåret sovit extremt dåligt (tar lång tid att somna in, vaknar MINST en gång i timmen, vaknar runt 3-4 och kan inte somna om igen. Min läkare beslutade förra månaden att jag ska börja testa lättare preparat. Nu har jag använt atarax, vilket gör mig trött som en sengångare, men jag somnar inte! Antar att jag snart kommer att få någon slags insomningstablett utskriven, även om varken jag eller min läkare vill det egentligen (jag är egentligen helt emot sömntabletter). Jag vet varför jag har sömnproblem, det är för att min andra läkare tvingade mig att sluta träna (för att "man får ryggproblem, sömnproblem och blir stressad av det") och sedan dess har jag fått dessa sömnproblem oh en förfärlig ryggvärk. Om två veckor ska jag få en remiss av min sjukgymnast, så att jag kan börja träna igen! Snart är det slut på lidandet. Går det bra för er andra?