Gifta och sammanboende blir särbos.

Jag och min  man har levt ihop i 5 år och varit gifta nästan lika länge. Vi har två gemensamma barn och han har två från ett tidigare äktenskap, varav den ena bor hos oss på heltid och den andra kommer varannan helg.
Under våra 5 år tillsammans har vi upplevt mer än många upplever på en hel livstid (känns det som). Vi har hela tiden haft ansträngd ekonomi, han har varit otrogen mot mig, han är nu nykter alkoholist och det har varit mycket trubbel med bonusbarnen. Jag och bonusbarnet som bor här har alltid haft en spänd relation, trots att jag försökt kämpa för att få det bra.

Nu är jag så mentalt trött på ALLT att jag knappt orkar gå upp ur sängen på morgonen. Jag har kämpat så mycket för att få alla i familjen att må bra och att få vårt äktenskap att fungera, men som min hälsa till pris.  
Jag sa för några dagar sedan till min man att jag bestämt mig för att flytta till något eget i närheten, men att jag gärna ger oss ett försök till, fast då som särbos.
Han är väldigt negativt inställd till detta och ser det som en enkel väg ut ur äktenskapet. Han tycker att jag är egoistisk, men jag själv tycker att mina barn förtjänar en mamma som orkar leka med dom och vara glad, istället för att vara bitter och ständigt ledsen.
Jag vill verkligen ge det ett sista försök, men han tror mig inte.

Är det någon som har erfarenhet av att flytta isär som gifta för att leva som särbos? Har ni några goda råd och tips att ge mig? Gör er inte besvär att skriva att jag ska lämna honom, för det kan jag göra om jag vill. Men nu är jag som sagt ute efter att ge oss en sista chans.

Tack på förhand!