Hur ska man veta, ofrivillig gravid

skriv en lista med för- och nack-delar med att behålla resp. göra abort.
Det kanske kan få bilden att klarna något!?

just nu känns det som nackdelar oavsett eftersom läget är som det är. Men ska försöka...

Det var inte alls dumt sagt, och visst brukar allt lösa sig. Men jag tänker så här:

Behåller jag så kommer mitt ex att bli ännu svårare att konfrontera, hade varit en sak om jag varit ihop med en snubbe och blivit gravid men nu är ju inte det fallet. Nummer två är ju att jag lär bli tvungen att berätta för den möjliga fadern och jag har som sagt inte en chans att veta säkert vem det är nu. Klart man kan räkna men det hjälper inte i det här fallet...

En abort känns som den enkla men smärtsamma utvägen, men jag är alldeles för feg för detta plus då kommer jag att vara tvungen att berätta på jobbet eller vara sjuk för det kommer att märkas. Jag gillar barn och det vore himla roligt med en till, SEN, om jag hade vågat. Min psykiska rädsla är så oerhört stor både vad gäller förlossning och abort så det är inte så enkelt att veta vad som är mindre farligt för mig. För barnet lär det bästa vara att få födas?   

Visst att barn bör ha två föräldrar för att må bra, men jag som har haft både mor och far under min uppväxt mår betydligt sämre än om jag bara hade haft mor, men det vet jag ju enbart för jag har facit i hand där... 

Har fått kuratortid och läkartid nu. Det värsta är ju att jag sa att jag inte vet om jag vill behålla eller ej, men lutar mer mot att behålla så säger hon i telefon "jag hoppas du vet hur en abort går till, vi kan inleda den direkt här på onsdag och så får du göra klart hemma på fredag. Du kan inte jobba då och du måste ha en annan vuxen med dig under dagen. Så fundera lite nu du."

Värsta samtal någonsin eller??

Jag har ingen annan vuxen jag kan ha med mig här hemma vad jag tänker efter. Ingen jag vill ska veta om jag nu gör en abort. Men ju mer jag funderar jag mindre vill jag göra aborten. Vad gör jag nu liksom?? Bara gråter och mår så illa så illa...   

Lustig tant var det, nu får vi verkligen se vad jag vågar att göra... Men din berättelse är helt klart inte så läskig som de andra jag läst, de är ju lagom avskräckande! Blir mest rädd nu att det kanske inte alls är vecka 5 utan kanske redan 12, att det aldrig var riktig mens däremellan. Då blir det ju genast knepigare... 

Tusen tack för stödet, all hjälp välkomnas! 

Jättetack för det! Betyder oerhört mycket just nu!

Jag är i exakt samma sits som du! Jag valde att behålla barnet, trots två tider för abort..
Jag fick prata med en kurator när jag var osäker och hon sa till mig att jag inte skulle göra abort bara pga vad andra runt omkring tycker och tänker. Jag ville innerst inne inte göra abort men kände i början att det var den enklaste vägen ut. Men jag är glad för beslutet jag tagit. Har halva graviditeten kvar nu och min son sen innan längtar till bebisen kommer.
Tänk igenom beslutet noga! Hur du än gör så kommer det nog bli bra!

Gud så skönt att läsa om fler med samma dilemma!

Jag har pratat med ett fåtal personer och vet ni vad jag har märkt? Mammor och tjejer är benägna att tycka man ska behålla, medans männen tycker tvärtom. Inte för det spelar roll vad de tycker egentligen men mycket intressant...¨

Det finns stunder då jag säkert känner att jag kan och borde behålla. Men så kommer det stunder då jag tvekar om jag verkligen kommer att orka med trots andras prat och blickar. Just nu har jag en magsjuk dotter och då märker jag ju hur otroligt skönt det är att ha en ansvarstagande pappa med i bilden som kan ta över när jag själv är så sjuk så jag inte orjar lyfta ett finger. Hur ska detta gå med nästa i så fall? Har ingen nära släkt och han lär ju knappast ställa upp eftersom det inte är hans.

Jag VET att jag inte kan räkna med något som helst stöd från den ev pappan, allt stöd jag kanske skulle få är ju givetvis bra men man ska ju inte utgå från det. Även funderingar kring att lyckas hitta en som tar mig trots detta och som jag klickar med, den chansen blir ju ännu mindre nu. Längtar efter en partner som jag kan gå genom vått och torrt med och verkligen älska, men samtidigt känns det som om jag skulle träffa någon nu och han väljer bort mig pga graviditeten så var han ändå inget att satsa på (men jag skulle förstå hans resonemang, konstigt va).

har kurator- och läkartid imorgon men kommer inte att påbörja en abort då som de föreslagit utan jag vill fundera en vecka till, det borde trots allt inte vara bråttom med det beslutet än. bara jag tänker på att det är imorgon de vill börja döda mitt barn mår jag så dåligt så jag vet inte var jag ska ta vägen...

Vill bara önska dig lycka till!! Oavsett vilket beslut du tar så kommer d att bli bra och du kommer klara d galant!! Kram

Just idag är jag mer för än innan, men fortfarande inte säker. Var hos läkare och är i exakt vecka 5, så det är ju ingen katastrof alls ännu. Men då kommer problemen, OM jag ska behålla måste jag berätta för exet som jag har barn ihop med, han lär bli skogstokig...

Och punkt 2 på jobbiga att göra listan vore att prata med de två ev papporna. Skitläskigt.

Är i alla fall mer och mer emot abort, börjar nästan kräkas när jag tänker på det.