• Anonym (klockan tickar2)

    Min man vill inte ha fler barn

    Jag är 38 år, min man 46 år, har en son på 7 år (med autistiska drag). Jag har alltid velat haft 2 barn, både för egen del och för att barnen ska ha sällskap av varandra både som barn och när de blir vuxna och vi föräldrar inte finns kvar. Jag känner att jag har mycket mer att ge, är inte klar med barnafödandet, känner det enormt starkt. Så i juli 2011 började vi till slut försöken till ett syskon, det tog tid men lyckades till slut i mars, men ett tidigt missfall. Det tog oss (speciellt mig) väldigt hårt.  I maj kom vi fram till att ta ett uppehåll över sommaren och skydda oss. (det sliter endel på sexlivet att försöka få barn)
    Allt kändes bättre, men helt plötsligt vill nu inte min man ha fler barn, han tror det iallafall säger han, inte nu iallafall. Men både han och jag är ju inte unga direkt, så varför väönta tycker jag. NU säger min man att han inte var till 100% nöjd med att försöka få barn i juli 2011, han ville också men jag ville nog mer. han älskar barn och är jättebra pappa.
    Han tycker även att vår son kräver mer än andra barn och vet inte om han skulle klara ett till barn eller framför allt om nästa barn också fick ett handikapp. (vår son fick diagnos vid 3 år och har utvecklats enormt, klarar mycket mer själv nu och det märks inte att han har svårigheter med det sociala samspelet, bara vissa situationer, men andra barn kan ju vara extremt blyga, ha diabetes  mm ) och varför skulle vi vara sämre föräldrar än andra som inte kan ta hand om 2 barn med eller utan handikapp???
    Jag älskar min man och vill vara kvar i äktenskapet men på denna punkt så krockar våra viljor rejält. vet inte hur vi ska komma vidare. Min man har en tendens att överdriva, vara överbeskyddande och tänka negativt. (har panikångest) medans jag försöker se det positiva i barn och barnafödande ( klart vi klarar det!!!) 

  • Svar på tråden Min man vill inte ha fler barn
  • Gerd parterapeuten

    Hej!

    Det kanske kan vara en hjälp för dig/er att tänka att det finns en risk att ni hamnar i olika ytterligheter när ni skall prata. Om du enbart ser det positiva kanske han enbart ser det negativa. Då bli det lätt en diskussion om vem som har rätt och fel. En väg ut ur detta kan vara om ni BÅDA kan se både det positiva och negativa. Ge det tid att prata och gör det på ett tolerant och förstående sätt där ni tillsammans ser fördelarna och nackdelarna. Detta kan hjälpa er att komma framåt i pocessen och fatta ett gemensamt beslut. Denna fråga är så viktig att ingen skall behöva känna sig som förlorare.

    Hälsningar
    Gerd

  • Anonym (klockan tickar2)

    Tack så mycket för svaret.Glad Du har nog rätt där att jag vågar inte prata om de negativa sakerna med att skaffa ett till barn (för jag inser ju innerst inne att de finns där, dåligt med sömn, mindre vuxentid mm) men jag är rädd att om jag delger honom dem så kanske han inte tror att jag menar allvar. Jag inser ju nu också att han inte kan säga något positivt om saken eftersom jag redan sagt allt, han har ju bara det negativa kvar så att säga.
    Ska nog visa honom ditt svar så vi kan prata både om det negativa och det positiva båda två.
    Det är så lätt att man fastnar i invanda mönster och det blir lite "sandlåda" med vem som har rätt eller inte Obestämd 

Svar på tråden Min man vill inte ha fler barn