När fick ditt barn sin första mobiltelefon?

Min son fick sin första för några dagar sen. Han är 8 år. Han fick ta över min gamla smartphone eftersom han älskar att spela på den. Det blev ett kompisabonnemang för 89,- i månaden (skulle han haft kontantkort som jag ville hade jag behövt tanka det med 200,-/månaden för att han skulle kunna surfa). Det är jag som betalar det än så länge och han är väl medveten om att om han ringer en massa tar jag telefonen. Telefonen får inte tas med till skolan. Jag har rätt stränga regler för egentligen tycker jag att han är lite liten än men det har gett honom en frihet att tex få gå ut själv mer eftersom jag nu kan få tag i honom så det var bra för oss bägge två!

Nu är mitt barn bara 3 år så han får vänta ett tag på egen mobil men jag fick min första i födelsedsgspresent när jag fyllde 13.

Dotter fick en "ringo" vid 5 års ålder, en riktig mobil vid 7 och en samsung galaxy 2 vis 8 år, hon tycker om kunna sms:a samt spela musik osv, kopplar ihop den med datorn på rummet och poppar

Fler?
 

i 7 årspresent, en gammal nokia sonen har dels för att ringa från pappan när han är där på umgänge och dels för att hålla kontakten med mormor och morfar (jag umgås inte med dem men sonen får gärna göra det)

Mitt barn fick sin på 13-årsdagen

Har inte pappan en telefon? Kan han inte låna din och ringa mormor?

Barnen kommer få varsin telefon när de blir 7 år och börjar skolan ( finland ) . Detta eftersom de måste åka skolbuss till skolan och jag vill att de ska kunna nå oss om det är något. Blir väl laddat med 50kr kontantkort eller så.

Hur gjorde ni när du var liten? Fick du inte gå ut själv när du var 8 år?

Jo men det var lite skillnad. Jag bodde i ett villaområde och vi fick inte lämna området. Mamma eller pappa visste att vi var i någon av två parker, den ena såg dom till och den andra gick man 1 minut för att komma till.

Vi bor i ett område med gator överallt och närmaste lekpark ligger 10 minuter bort. Ingen lekpark finns så han inte behöver gå över en gata. Då är det jävligt tryggt att ha telefonen. Jag kanske är fjantig men eftersom jag vet hur hårda bilar är då min syrra blivit påkörd tycker jag det är läskigt att han ska gå över gatorna själv.

Jag är ändå en av dom föräldrarna i klassen som ger min son mest frihet, det är inte många som får gå ut själva utan träffar ska planeras i förväg och föräldrar ska följa med överallt. För min del är det jätteskönt, jag kan varva ner och om han är ute längre än han sagt så kan jag alltid ringa och kolla vart han är. Jag förstår inte varför det skulle vara någon stor grej att barnen får mobiltelefoner?

Så du menar att det är mindre risk att han blir påkörd om han har en telefon?

Nej det är klart att det inte är men då kan ambulanspersonal/folk som hjälper till snabbt få ett nummer till mig plus att jag kan hålla lite koll på honom. Jag är nervös att släppa honom, det underlättar för både mig och honom om han har en telefon. Är det så väldigt dumt då? Han får mer frihet om han har en telefon med sig. Jag hade inte köpt en till honom men jag köpte en ny företagstelefon och han fick min gamla, inte svårare än så. Eller är det bättre att låta en fungerande telefon ligga när han gärna har den och leker med hemma och känner sig säkrare när han är ute?

Här har hittills bara ett av barnen fått egen mobil. Vi har gått efter behov, inte ålder. den äldsta(då 10½ ungefär) fick sin första när vi flyttade hit och hon valde att gå kvar i skolan där vi bodde förut.
Det innebar då att hon skulle åka vanlig buss in till stan' och gå upp till skolan.
Missade hon då bussen eller ville vara kvar med en kompis på em. kunde hon då lätt ringa hem och tala om det så att vi inte behövde oroa oss för henne.
Hennes syskon är nu i samma ålder, men de går i skolan här, tar mindre än 10min att cykla dit.
De kan helt enkelt komma hem och berätta om de ska någonstans, föredrar faktiskt att de kommer hem o. äter mellanmål, läser på ev. läxor lite innan de åker till någon annan/andra barn kommer hit.
De har helt andra förutsättningar helt enkelt, de behöver inga telefoner.
Hoppas vi kan vänta med det så länge som möjligt faktiskt(det ligger en Iphone både jag o. min man haft o. väntar här tills dess).

I 7-årspresent. En Nokia av "gammal" modell med kontantkort. Jag tycker att det är praktiskt att kunna ringa när han ska hem på kvällen.

När han var 6 år, nu är han 8 år. MEN han har aldrig med den till skolan t.ex. Inte ens avstängd. Utan han har den när vi t.ex är och handlar. Han går o tittar på spel osv. o sen kan han ringa mig när han har färdigt för att hitta mig. Både tryggt för honom o mig. Och sen så sänder han sms till kompisar o oss föräldrar när vi inte är hemma. När vi är hos mormor så är det enkelt att ringa honom o höra var han är (stor bondgård med många faror). Jag behöver inte vara som en hökmamma. Olyckor sker ju naturligtvis ändå fast han har telefon men det känns tryggare. Det är ju upp till var o en att bestämma när det är dags för egen mobil. Nuförtiden har man ju heller inte den fasta bordstelefonen vi hade när jag var liten... Och 8 åringen är ju ensam hemma ibland o det skulle kännas otryggt att han inte kunde nå mig via telefon om det är något han undrar över...