Min unge säger bara NEJ NEJ NEJ

Förstår hon innebörden i ordet nej eller är det bara ett ord hon har lärt sig att man kan svara typ? Menar att även om hon säger nej till att dx bada så har hon ändå inget emot att göra det?

Då har du fått en sån liten tjej som min! Kan trösta dig med att nu kring 3-årsdagen så hände ngt, hon är inte lika trilsk längre. Åren mellan ca 1,5 och 3 ÄR ofta jobbiga!! Har 3 barn och det är min erfarenhet. Men håll ut!! Det blir bättre!

Det är ett väldigt bra ord att kunna.

Du kan i situationer där du behöver komma runt det genom att inte ställa frågor som besvaras med ja eller nej. Du kan berätta vad ni ska göra och varför och när det gäller saker som inte är förhandlingsbara se till att de blir gjorda. I övrigt tycker jag att du ska vara glad över att hon vet att säga nej. Det är en bra grej.

Tänk bort kampkänslan och se det som att du måste hitta sätt att samarbeta på. Och låt hennes nej stå kvar och gälla så ofta som det är möjligt. Det är bra för ungar att få erkänsla för att deras nej duger och respekteras. 

 

Du kan försöka att inte fråga henne vad ni ska göra.Bara gå och hämta henne.Om ni ska byta blöja,Äta, Sova eller gå ut.  Är ju en del i utvecklingen.Men alla åldrar har sin tjusning.  Men bara inte ge med sig och låta dom få sin vilja fram.   Men prova att bara gå och hämta henne.

undrar det jag med. Är det bara ett ord hon lärt sig och tycker är kul att säga, eller förstår hon innebörden med själv ordet?

I vilket fall som helst hade jag ignorerat det hela.

Nej, jag vill inte äta.. Nähä, då får väl maten så på bordet då.
Nej, jag vill inte bada.. Nähä, då får du gå skitig då.

Att klä på sig (om man ska iväg) eller att sova är ju lite svårare, men då är det bara att göra, Prata inte med henne eller försöka muta eller bli arg och bråka. Utan bara gör..! Hon kommer att tröttna.

Åh, har hittat ordet nej och förstår vad det innebär.

När mitt barn var i nej-sägar-åldern så svarade jag på nejet "jo" och valde mina strider. Vissa saker gick liksom inte att hoppa över, andra kunde man skippa 

Japp, förstår absolut innebörden. Vill hon inte så vill hon inte. Vill hon så säger hon inte nej Åh gud. 3 år?! Då är jag död Problemet är ju inte bara att hon svarar nej på frågor utan hon skriker nej, skakar på huvudet och springer iväg när jag vill torka näsan byta blöjan etc. När hon äter så slutar hon och försöker jag truga i lite mer så blir det NEJ NEJ NEJ och ihoppressad mun. Hon utnyttjar sin vilja till max för att få som hon vill

Jag vill ju inte bråka med henne så jag brukar låta henne vara (tycker också det är bra att hon kan säga nej), men jag önskar att hon inte sa nej till allt. Det här är ju situationer då hon visat med skrik tidigar att hon inte vill vara med, men nu har hon hittat ett ord för det, känns det som.

Ja, det är så jag gör i princip. Hade hoppats att det skulle finnas någon mer effektiv lösning

Vissa barn är mer viljestarka än andra, se det positivt, det är en styrka när de blir äldre och det går över, när de är sådär 25-30 år gamla, envisheten ändrar bara form efter ålder

/Anonym mor med ett mycket envist barn, numera tonåring 

I den åldern så är det bara att försöka låta bli att ställa frågor utan bara säga att nu ska vi... när de säger nej så agerar man bara, man lyfter upp barnet och ser till att det man har bestämt händer så de lär sig att vissa saker måste bara göras, sen som nån skrev här så gäller det förstås att välja sina krig och inte vara nitisk, man måste låte dem bestämma lite även om de är så små, tycker jag