IBT-behandlar autism ?

Min son har snart avslutat din behandling i IBT, han började när han var 4,5 år gammal. Han har autismdiagnos och utvecklingsförsening men det enda problemet egentligen för honom har varit språket och hans kravkänslighet. Vilka svårigheter har din dotter? IBT blir ju väldigt anpassat efter individens problem. För oss har det varit superbra. Före vi började hade vår son enbart 5 ord och kunde inte ens titta på instruktioner för att han blev så stressad. Nu har han nästan 100 ord och är mycket bättre med övningar/instruktioner och kan till och med tycka att det är roligt.

våran dotter har dessutom grav utvecklinsstörning och svår epelepsi

hon har inget tal alls och väldigt flyktig i kontakten tar inga instruktioner och kan inte härma,för att nämna något men vad kul att höra att det ger effekt ,hur många timmar i veckan har ni lagt ner?

Fick hon precis sin diagnos? Fick ni diagnos utvecklingsstörning då också..? Lät tidigt att bedöma det, om flickan bara är 4 år, har en autismdiagnos, och inte ens har påbörjat sin träning än...
Oavsett, så finns det inget IQ-test som är säkert att använda för barn med autism, inga av de tester som finns kan "komma förbi" de svårigheter som dessa barn har. Så ta den biten med en nypa salt ändå. Kanske har hon grava svårigheter, eller så är det bara autismen som är grav och ni inte har hittat den rätta vägen in än.. =)

Jag har en son på 4 år och 4 månader, som tränat IBT i snart 2,5 år. Han har endast ett fåtal talade ord fortfarande, har otroligt svårt för att ta instruktioner, är svår i kontakten - ffa med människor som inte känner honom otroligt väl. Det hindrar inte att han med rätt stöd kan visa att han läser flytande, skriver med en otroligt bra stavning och grammatik, räknar plus/minus/gånger/delat, delar ord i ordklasser, och resonerar mycket väl kring abstrakta begrepp. Han kan klockan, och förvånar alla som får chans att verkligen träffa honom. De allra flesta som träffar honom utan att verkligen se HONOM, tror dock att han är dum.

IBT är bra, men det är inte alls säkert att det är rätt väg in till hennes hjärta. Vi kunde inte lära sonen imitera via IBT, och det är ju en bas för all lek egentligen. Eller ja, han lärde sig ett visst antal imitationer men glömde dem lika fort om vi inte tjatade, och tjatet blev han less på - motivationen försvann. Via Floortime (och grundtanken i SonRise kan man väl säga) så kom vi framåt. När grunden finns, DÅ funkar IBT jättebra för att "traggla" och lära sig att bli säker på sin kunskap. Det finns liksom en anledning till att IBT inte ger riktigt lika bra resultat för de med de allra största svårigheterna.
Mitt tips till er; kör IBT (har vi gjort/gör vi också med alla våra tre barn) men komplettera med med relations-, lek- och kommunikationsinriktade tekniker också. Jag LOVAR att ni har igen det..! 

Floortime kan du läsa om på www.speciella.com (eller googla...). Det är en lekmetod framtagen speciellt för barn med autism, som handlar om att bygga på barnets motivation och intresse.

Hur han lärde sig läsa och skriva..? Bra fråga... När storasyster som är rätt duktig på sånt fick några ord+bild-matchningar att göra, så fick jag ett infall och provade enkelt med sonen. Vi hade jobbat mycket med bokstäverna som stöd vid verbal imitation (han har alltid gillat siffror och bokstäver), så jag ville se om han "kopplade" att "bil" med i i mitten stämde med den bilden, medan "bok" med o-ljudet passade där. Han la allt självklart, och jag gick vidare med svårare uppgifter. På  kort tid gick vi från att tro att han inte alls hade nån koll på språket till att förstå att han kunde en hel del... Läsa långa krångliga ord och meningar gick jättebra. Han var då 3 år. Precis i vevan när han fyllde fyra, så gjorde jag ett enkelt test för skrivning. Vi hade jobbat med pekskärm på dator, och hade sen skaffat ett anpassat tangentbord. Jag ville se om han kunde lära sig att peka ut rätt bokstav bland alla tangenter. Återigen, på några dagar så gick jag från att tro att han inte alls kunde sätta ihop, till att förstå att han stavade felfritt och kunde skriva långa meningar. Det var dock jättesvårt pga hans motoriska svårigheter, och det är det fortfarande. Det är bara med mig och assistenten han skriver egentligen, och bara med mig han skriver bra. Vi jobbar på att utveckla. Men det är jättehäftigt att få se vilken rolig liten personlighet som gömmer sig där bakom... =) Han är otroligt medveten om sina svårigheter, resonerar kring sitt funktionshinder, har oväntade sociala önskningar och funderingar etc. Han skämtar, fastän man väldigt sällan ser det kopplat till ett leende... =) Han säger ifrån när det är något han irriterar sig över, och berättar om han har ont nånstans. OM jag frågar om det... 

Jag tror att han lärde sig vid skärmen. Han lärde sig räkna genom att titta på "Hopphatten", och lärde sig läsa och skriva genom att helt enkelt titta på ord och genom att sen koll på "Fem myror". Pedagogiska filmer och iPad (JAAAA!) har varit toppen! Han kommunicerar nu med få talade ord i några enstaka meningar, samt genom en ordprediktionsapp på sin iPad. Vi använder också sen nyligen samtalsmatta.

Poängen är, att man inte vet vad som gömmer sig bakom ointresse och svårigheter innan man verkligen hittat in. I vårt fall var nyckeln grav dyspraxi (typ DCD), och vi har fått hitta den vägen helt själv. Jag är helt övertygad om att det finns massor av genin, och massor av helt normalbegåvade barn bakom de "virriga fasaderna". Vi vet bara för lite om hur vi ska bemöta och locka.